Rickard Eklund har gjort sig känd som låtskrivare och musiker, som ”dialektrockaren från Närpes”.
Vid sidan av låttexterna har Rickard Eklund skrivit poesi, och år 2016 tilldelades Rickard Eklund första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen.
I vår ger Rickard Eklund sin debutdiktsamling med titeln tundra – en diktsamling som inleds med följande dikt:
”En djup tjäle spänner sig i ljudet / under våra skor // här blir ingen gammal”
Permafrosten tränger upp genom skorna och sprider sig i kroppen. Tjälen, isen och kylan tar livet av folk.
Ett genomgående tema i diktsamlingen tundra är ensamhet, utanförskap och en bottenfrusen utsatthet som leder till döden.
Rickard Eklund skriver fram ett kargt och ödsligt landskap som beskrivs som ett gränsland, men också som ett väntrum – ett dödens väntrum. En plats där änglatrumpeter sticker sina frusna spjut ur tuvor och ”munnens tungor ludna” sjunger ”vilda svansöners sånger”.
Ett landskap där benbitar, skelettdelar och betar av mammutar, bisondjur och jättehjortar sticker upp ur marken: ”Resta som ur kattryggar / Lapade ur samma öppna sår.”
Många av texterna handlar om ett missbruk som långsamt och obönhörligt bryter ner en människa, såsom tjälen stiger genom kroppen.
Och samtidigt en hopplöshet – en misströstan och en stor sorg i att inse att man kommer till korta, att man är oförmögen att hjälpa, det går inte att hejda permafrostens framfart.
Kerguelen! Hur jag önskar Kerguelen för dig! / att rehabilitera som kungspingviner / där alkohol och metamfetamin är förbjudna
ur tundra
Hjortar i ett öde land
tundra är en tematiskt helgjuten samling där platsen, tundran, är en konkret plats, men också ett tillstånd präglat av vilsenhet och hemlöshet.
På ett smärtsamt men också våldsamt sätt skildrar Rickard Eklund en känsla av övergivenhet och ödslighet som breder ut sig så långt ögat når. Dikterna präglas av tröstlöshet och förtvivlan, en känsla av hjälplöshet och uppgivenhet.
I landskapet kan man se spår efter hjortar – hjortar som stapplar fram på haltande och darrande klövar, hjortspår som suddas ut av snön som faller, övergivna hjortgravar.
Hjorten blir en sinnebild för människan som rör sig i marginalen, människan som vandrar fram genom ett öde land. Eller kanske snarare irrar omkring, förvirrad och bortkommen.
En spiraltrappa mellan himmel och helvete
En av avdelningarna i samlingen heter ”Passage” och består av dikter som blir ett slags miniatyrberättelser där en handfull människoöden lyfts fram i en blandning av svartsyn och socialrealism.
Här dansar rotfolket fram med djupt spretiga rötter, bleka drömsprängda blickar och pulserande schörlhjärtan. I ett rum där soffdynorna är ”mustiga i piss” sitter en man med vädjande hjortögon ”insjunken, evigt vilse i en spiraltrappa mellan helvete och himmelrike”.
Schörl är en svart ädelsten som tillhör turmalingruppen – en grupp mineraler som blir elektriskt laddade vid upphettning.
I flera av dikterna anspelar Eklund på just turmalin – förutom pulserande schörlhjärtan finns här ett turmalinöga och i en av dikterna uppmanas jaget/vi:et bygga högre i turmalin.
Magiker och shamaner har använt turmalin som skydd mot onda krafter, och för att få kontakt med jordandar.
I Rickard Eklunds dikter kan man läsa in en strävan efter att hålla de onda och förgörande krafterna stångna. Genom att gräva i jorden verkar diktjaget och personerna i dikterna hoppas få kontakt med någonting bortom det egna jaget, bortom nuet. I jorden finns förutom tjäle och död också en möjlighet till liv som kan spira ur ett frö – som en tröst och en förhoppning:
”och ett frö / fingrarna / mot solen / nåd! en varm / värld / och ett frö / naglarna / en kram i marken / kraft! som / tyngd att hållas”
Mellan det karga och det lyriska
Rickard Eklund växlar mellan olika språkliga uttryck och former – från det knappa och närmast aforistiska till det mer beskrivande och narrativa.
Språket kan vara krasst och kargt, men också lyriskt och snudd på sakralt. Fränt och folkviseaktigt.
Dikterna präglas av en påfallande kroppslighet, och såväl det fysiska som det mentala sönderfallet får ett språkligt uttryck som understryker känslan av hur allt krackelerar och brister.
tundra är en djupt berörande diktsamling om ensamhet och utsatthet, om sorg och ”skriet inifrån som ingen får höra”.