Valet förutspås bli en riktig nagelbitare, där presidentvalet sannolikt avgörs först i en andra omgång den 28 maj. Det här eftersom ingen av sammanlagt fyra presidentkandidater väntas få över 50 procent av rösterna.
Den huvudsakliga kampen står mellan Recep Tayyip Erdoğan och oppositionens Kemal Kılıçdaroğlu.
Den 85 miljoner stora befolkningen verkar vara kluven kring frågan om Erdoğan har gjort mer illa än gott under sina 20 år vid makten.
Turkiet väljer mellan sekularism och islamism
Vi tar det i korthet: Recep Tayyip Erdoğan inledde sin karriär som Istanbuls borgmästare år 1994, för att sedan grunda Rättvise- och utvecklingspartiet AKP år 2001. Partiet fick makten året därpå i en jordskredsseger. År 2003 bev Erdoğan premiärminister för att slutligen bli president år 2014.
Under hans två decennier vid makten har Turkiet gått i en allt mer auktoritär riktning, där domstolarnas oberoende har inskränkts, journalister fängslats och presidentens makt utökats. I praktiken har Erdoğan skräddarsytt ett eget politiskt system.
Erdoğan utmanas av oppositionella Kemal Kılıçdaroğlu från Republikanska folkpartiet CHP. Han stöds av en sexpartiallians, och lovar i princip att ”göra om och göra rätt”. Den 74-årige socialdemokraten är i mångt och mycket en total motsats till kampanjproffset Erdoğan.
Kılıçdaroğlu går till val på löften om att dra tillbaka flera av Erdoğans antidemokratiska reformer, återupprätta rättsstaten och sedan ge över makten till en yngre generation.
– Jag är inte någon med stora ambitioner. Jag vill återupprätta demokratin och sedan sätta mig i ett hörn och leka med mina barnbarn, sa han i en intervju med Time Magazine inför valet.
Kılıçdaroğlu vill se ett sekulärt Turkiet som vänder sig västerut – medan Erdoğan fortsättningsvis vill föra landet i en allt mer islamistisk riktning.
Ska jordbävningskatastrofen bli Erdoğans fall?
Det finns två andra stora valteman, utöver det vägskäl Turkiet står inför: Den usla ekonomin och jordbävningskatastrofen i februari i år.
Jordbävningarna som dödade över 50 000 personer kan de facto spela en avgörande roll i valutgången, och inte till Erdoğans fördel.
Det kan konstateras vara ödets ironi ifall februaris jordbävningar blir Erdoğans fall. Det var nämligen under liknande omständigheter som han kom till makten, för över 20 år sedan.
AKP:s skrällseger i valet 2002 kan kopplas till jordbävningen tre år tidigare, mot bakgrunden att den turkiska ekonomin redan innan den var instabil. Naturkatastrofen 1999 dödade 17 000 människor och lämnade ännu fler hemlösa. AKP gick till val på ilskan efter den katastrofen, med löften om ekonomisk tillväxt.
– De kom med en jordbävning och de kanske åker ut med en jordbävning, konstaterar Melih Yesilbag som är assisterande professor vid universitetet i Ankara.
År 2003 kom Erdoğan till makten – och med honom en byggboom utan like. Under hans tid vid makten har fler än tio miljoner bostäder byggts.
Miljontals människor fick plötsligt tillgång till moderna lägenheter. Att många mindre bemedlade tvingades flytta ut ur storstädernas stadskärnor när deras gamla hus skulle ersättas med nya är en fråga för sig.
När februaris jordbävning inträffade blottades bristerna i Erdoğans massiva byggprojekt. Många hus rasade till följd av konstruktionsfel, regelbrott och slarviga lösningar. Över 200 byggföretagare har gripits sedan jordbävningen.
– Okontrollerat byggande kan påverka valet i någon mån. Men jag är inte övertygad om att det kommer att vara stort nog för att Erdoğan ska förlora, säger Osman Balaban som är professor i urban planering vid Middle East Technical University.
Byggboomen skapade en Erdoğantrogen medelklass
Och så var det det där med ekonomin. Frågan är tätt sammanflätad med byggboomen som växte sig allt starkare under den globala finanskrisen 2007–2008 då lånekostnaderna sjönk till noll.
För Turkiets del innebar det tillgång till massiva lån nästan gratis, och till en början fungerade det.
– Det skapade en ny klass rika AKP-supportrar. De blev urbana invånare som hörde till medel- eller överklassen, säger Atilla Yesilada, analytiker vid konsultbolaget Global Source Partners.
När AKP kom till makten låg Turkiets BNP på 3 640 dollar per capita. År 2013 hade BNP vuxit till 12 507 dollar – där byggsektorn och industrier kopplade till den stod för nästan en tredjedel.
Men toppen skulle snart nås och korthuset rasa. År 2018 blev relationen till USA alltmer ansträngd samtidigt som räntorna blev högre och lånen således dyrare.
Den utvecklingen har hållit i sig, och för att hjälpa industrierna sänkte Erdoğan styrräntan kraftigt, i motsats till vad ekonomiska experter rekommenderar.
Det fick liran att krascha och Erdoğan tvingades vända sig mot rika gulfstater för kortsiktiga nödlösningar.
År 2022 resulterade Erdoğans finanspolitik, också kallad Erdonomics, i en rekordhög inflation på över 85 procent, åtminstone officiellt. Enligt vissa bedömare kan den egentliga siffran vara dubbelt så hög. I nuläget har den sjunkit, till 44 procent.
Men levnadsstandarden har sjunkit hos många turkar. Många tampas med dyra lån eller har gått miste om alla sina besparingar. Så frågan är ifall de fortfarande känner tacksamhet gentemot Erdoğan.
Källor: AFP, Reuters, AP