Terranor, som sköter vägunderhållet i Västnyland, kommer ändå inte att placera ut några sopkärl vid den här populära rastplatsen.
Använda toalettpapper fladdrar för vinden och på den gräsbeklädda branten som leder ner till Lillträsket finns mängder av plastskräp, cigarettfimpar, engångskärl och till och med tomma konservburkar.
När jag var barn fanns det bord och bänkar vid rastplatsen som ligger mellan Tenala och Ekenäs, en bit från Västerby friluftsområde och Grabbskog träsk.
Vi stannade ofta här på vägen till eller från Ekenäs eftersom jag blev åksjuk av att sitta i baksätet på en gammal Mazda.
Allra roligast var det om mamma hade med sig något gott att äta. Då gick illamåendet över på en sekund. Jag gillade också att gå nerför branten till strandbrynet, där fanns ibland änder. Däremot har jag inga minnen av skräp.
Sopkärl längs vägen lockar till sig avfall som hör hemma på avfallsstationer
Nu när jag cirka 50 år senare hasar mig nerför samma brant så gäller det att stiga försiktigt så man inte trampar på något man inte vill ha in i bilen. Förutom använda toalettpapper finns det annat, mindre nedbrytbart skräp överallt.
– Det är nog den skräpigaste rastplatsen i Västnyland, säger arbetsplatschef Kristian Häggroth på Terranor.
Terranor sköter vägunderhållet på de västnyländska landsvägarna, dit också rastplatserna hör.
Rastplatsen invid Lillträsket kommer att städas grundligt ännu under maj, säger Häggroth och under sommarsäsongen städas rastplatserna regelbundet. Däremot finns det inga planer på att placera ut sopkärl.
– Det är mindre besvär och lockar till mindre problem om det inte finns sopkärl där, säger Kristian Häggroth på Terranor.
Tidigare fanns det sopkärl, men de missbrukades och därför är de borttagna från flera rastställen.
– Det har bland annat lämnats tvättmaskiner invid sopkärlen på rastställena och senast hade någon dumpat ett lastbilsflak med byggnadsavfall på en rastplats mellan Ingå och Salo, berättar Kristian Häggroth.
Han nämner också bordet och bänkarna som fanns på rastplatsen mellan Ekenäs och Tenala.
– De kastades i branten, ner mot sjön.
Så det blir inga sopkärl på våra rastställen?
– Det är inte helt uteslutet att sopkärl skulle fungera på vissa ställen, men det är nog problematiskt, säger Kristian Häggroth.
Några sopkärl vid rastplatsen mellan Ekenäs och Tenala blir det däremot inte.
– Åtminstone inte från vår sida, säger Häggroth på Terranor.
Övernattningsplats för chaufförer med tajta tidtabeller
Rastplatsen längs stamväg 52 mellan Tenala och Ekenäs är väldigt populär bland långtradarchaufförer. Många vilar eller övernattar där.
– Jo, speciellt om man räknar med dem som kommer från Europa via Hangö hamn. Någonstans behöver de ha sina pauser, säger Stig-Henrik Sjöblom, ordförande för Västra Nylands yrkesbilister.
Det finns rätt få bränslestationer som har öppet dygnet runt på vägsträckan mellan Hangö och Åbo. Därför stannar långtradarchaufförerna på rastplatsen invid Lillträsket.
– De kör också med sträng tidtabell. De kommer i land i Hangö, kör sedan till Åbo, Helsingfors eller Tammerfors där de lossar sin last för att sedan köra tillbaka till Hangö samma kväll eller följande morgon, förklarar Stig-Henrik Sjöblom.
Ibland stannar långtradarchaufförerna inte ens för att ta en kort paus berättar Sjöblom.
– De uträttar väl sina behov då det behövs och då kan det också ligga plastflaskor lite här och där med någonting i, säger Stig-Henrik Sjöblom.
Yrkesförare vill ha flera rastplatser
Stig-Henrik Sjöblom berättar att föreningen Västra Nylands yrkesbilister diskuterat rastplatser med Terranor, inte själva nedskräpningen, men nog att det borde finnas fler rastplatser.
– Innan Hangövägen förbättrades fanns det en stor rastplats före Harparskog. Den slopades och kvar finns bara en rastplats mittemot Frontmuseet i Lappvik. Där får man väl vara i 30 minuter, men sträckan från Hangö till Lappvik är så kort att behovet att stanna är kanske inte så stort, funderar och resonerar Stig-Henrik Sjöblom.
Trots att det finns bränslestationer med både toaletter och bilplatser som är reserverade för övernattning i bland annat Karis så är det nödvändigtvis inte dit långtradarchaufförerna från Europa kommer.
Vad har diskussionerna med Terranor lett till?
– Nå vart kommer man med diskussioner? Det stannar där och är sedan upp till den som underhåller och bygger vägarna. Ska det byggas flera rastplatser eller ska de slopas, frågar sig Stig-Henrik Sjöblom, ordförande för Västra Nylands yrkesbilister.
Frågan förmedlas vidare till Terranors västnyländska arbetsplatschef, men lite omformulerad:
Är det någon vits med rastplatser när där inte finns sopkärl eller något överhuvudtaget?
– Nå nog är det vits, så man inte behöver stanna vid vägkanten. Det finns behov, men inte i samma mån som tidigare, säger Kristian Häggroth vid Terranor i Västnyland.
Som bäst för vi på Yle, både finska och svenska, en kampanj där målet är att samla en miljon soppåsar. Alla finländare uppmanas plocka skräp från diken, stränder, skogen – ja överallt där vi människor rör oss och envisas med att skräpa ned. Sedan bokför sopplockaren varje soppåse och i vilken kommun soporna samlats upp. I mitten av juni hoppas vi att Finlands natur är en miljon soppåsar renare.