– Det handlar inte om ideologi utan om att rädda liv, sa den polska parlamentarikern Sylwia Spurek från den Gröna gruppen när Europaparlamentet i Strasbourg under måndagen debatterade den så kallade Istanbulkonventionen.
I anförande efter anförande citerades statistik över hur många kvinnor i Europa som utsätts för våld:
”Omkring 50 kvinnor dör varje vecka i Europa på grund av familjevåld. Var tredje kvinna i EU har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. Över hälften av kvinnorna i EU har utsatts för sexuella trakasserier minst en gång sedan 15 års ålder”.
Men motståndet till konventionen handlar inte heller om statistik, utan om vad man kallar en genusideologi som enligt vissa strider mot traditionella familjevärderingar.
Och det som började som ett okontroversiellt regelverk har med tiden utvecklats till ett kulturkrig mellan de östliga och de västliga EU-medlemmarna
Vad handlar Istanbulkonventionen egentligen om?
Det var på Europarådets initiativ som konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor kom till vid ett ministermöte i Istanbul år 2011.
Den prisades då för att vara den första och största juridiskt bindande konventionen på sitt område.
I korthet går regelverket ut på en mängd åtgärder för att skydda kvinnor mot alla former av våld, och att förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet.
Den handlar också om olika sätt att förbättra jämställdheten.
För mig är en kvinna alltid en kvinna
Milan Uhrik
I inledningen till den över 30-sidiga konventionstexten definieras olika begrepp, som att också flickor under 18 år i konventionen tolkas som kvinnor.
Men det är förklaringen av genus som har lett till att Bulgarien, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien och Ungern har vägrat ratificera konventionen.
Texten stipulerar att genus är ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”.
Den oberoende slovakiske Europaparlamentarikern Milan Uhrik menade att han är stolt över att Slovakien har vägrat godkänna konventionen:
– För mig är kvinna alltid en kvinna, en person som har fötts till kvinna, sa han och argumenterade att våldet mot kvinnor inte har minskat i de länder som har ratificerat Istanbulkonventionen.
– Att tillföra genusperspektiv hjälper oss inte i att bekämpa våldet, menade också Margarita de la Pisa Carrión från den nationalkonservativa ECR-gruppen.
Också det faktum att konventionen nämner könsrelaterat våld som en grund för behandling av asylansökningar har lett till protester bland motståndarna till regelverket.
Europadomstolen ingrep i tvisten
Finlands Sirpa Pietikäinen, som representerar den största gruppen EPP, påpekade att våld mot män nog är förbjudet i den nationella strafflagen men att den tar inte tillräckligt bra hänsyn till särdragen i våldet mot kvinnor
– Sexuellt och fysiskt våld, hatretorik, men också psykiskt och till stor del strukturellt våld, nämnde Pietikäinen som exempel.
EU undertecknade Istanbulkonventionen 2017 och även om många av medlemsländerna har ratificerat avtalet så har EU som politisk aktör inte kunnat göra det på grund av de stater som har satt sig på tvären.
Det är dags för er att vara på rätt sida av historien
Arba Kokalari
Det är först efter ett yttrande från EU-domstolen som frågan nu rör på sig. Domstolen bekräftade i oktober 2021 att EU kan ratificera Istanbulkonventionen även om man inte har alla medlemsstaters medgivande.
I dag väntas Europaparlamentet rösta för ratificeringen, och efter det går frågan ännu till ministerrådet.
Men det är bara de delar av konventionen som handlar om områden som EU bestämmer över som kan ratificeras.
Därför hade många av talarna i plenisalen i Strasbourg en återkommande hälsning till motståndarlägret att sköta också den nationella ratificeringen.
– Det är dags för er att vara på rätt sida av historien, och stödja kvinnors rätt till ett liv utan våld, sa EPP:s Arba Kokalari.