Situationen får stugfolket att oroa sig. De vill veta vad UPM planerar, hur nära bolaget kommer och om oljudet ökar.
– Jag förstår UPM, de är ett bolag, vill utvecklas och ha mark. Men jag förväntar mig att staden jag bor i ska kunna säga nu räcker det. Vi som bor här är skattebetalare, det är vi som är staden, säger Cecilia Hellman-Salmi som tillsammams med sin familj har en stuga från 1928.
Men UPM är också en stor skattebetalare?
– Ja visst och visst är det fint att UPM finns men det finns säkert andra möjligheter för en så stor skattebetalare än att komma hit på vår tomt, säger Hellman-Salmi.
Den äldsta stugan på området heter Nordkap och är från 1821. Blåsipporna på marken har mormor Brunberg planterat och stugan har gått i arv inom samma familj i 200 år. Nordkap är också den stuga som har närmast till UPM:s område idag.
En del av stugorna har kanske en kilometer till själva fabriken, Nordkap är ett stenkast från stängslet som markerar att nu börjar industriområdet.
Mary Frantz har gift sig i storstugan (som egentligen är en byggnad från spetälskekolonin i Kronoby) och spenderat alla barndomssomrar på området.
– Det är ett viktigt ställe för mig. Det är rötterna.
I dag är det enligt Frantz och hennes son Joachim Frantz aldrig tyst på deras tomt. Mary Frantz uppfattar det som att UPM hela tiden tar lite till.
– De (fabriken) kommer så nära och till slut sitter vi här med fabriken i famnen.
– Det hör inte riktigt till villalivet att ha en fabrik på verandan, säger Joachim Frantz.
Men fabriken behöver mer utrymme, tider och behov förändras?
– Men är det enda stället de kan bygga på? Vi hoppas de ändrar planerna. Det har hjälpt förr också att protestera. När min mormor var här väntade de bara att gamla fru Brunberg skulle dö så de skulle få Nordkap. Men sedan kom min mamma, hon var flera gånger värre att kämpa med så nu är vi här, säger Mary Frantz.
Lukten överraskar inte nya stugägare
Familjen Nylund är en av de nyare på området, det här blir tredje sommaren på området. Den äldsta byggnaden är från 1925, de övriga från 1960- och -70 talen.
– Jag trivs jättebra här, det är mysigt, lite äldre stugor och jag har båt nere vid stranden och får fara ut på sommaren, säger Johannes Nylund.
Pappa Joachim Nylund säger att det är nära stan och enkelt att cykla till området. Att det luktar från industrin ibland är inget som stör honom, det visste han ju om när de köpte stugan.
– Men om de (UPM) börjar komma riktigt nära blir man lite fundersam. Vill inte ha dem närmare inpå knutarna, det är bra som det är.
Jag känner varenda växt och knöl
Morfars bror byggde sommarstugan på 1930-talet, mormor och morfar köpte det 1945 och sedan 1965 har Catarina Nylund-Wentus spenderat somrarna på stället.
– Det här är en relation, inte bara ett ställe man kommer till. Jag känner varenda ojämnhet och varenda växt.
Hon oroar sig för framtiden, om någon alls kan vilja ha sommarstugor som ligger ännu närmare industrin.
– Vem skulle stå ut med att ha sommarstuga på bakgården till en industri, frågar sig Nylund-Wentus.
Hon hoppas på en fredning för området.
– Ett ordentligt stycke mot fabriken. För här finns rara saker i skogen, vitryggig hackspett, flygekorre, spillkråka. Vi är många som trivs här.
