Den europeiska ålen är utrotningshotad. Det är faktiskt så illa för Finlands del att den vilda ålen inte kommer till våra sjöar på naturlig väg.
– Det är bara utplanterad ål som kommer till sjöar via bäckar och åar, säger marinbiolog Sofia Franklin på Nylands fiskarförbund.
Antalet ålar har minskat bland annat på grund av kraftverk som byggts vid deras vandringsleder, havs- och sjöbottnar är förorenade så de inte hittar mat och de har fiskats för mycket, nämner Franklin som exempel.
Ålarna föds i Sargassohavet, nordost om Kuba och Bahamas, och därifrån tar de sig ut i världen för att sedan simma tillbaka hem för att leka och dö.
Ålarna försvann i sakta mak
Ålarna skulle inte klara sig utan att yngel planteras ut.
Fiskeövervakare Kenneth Westerholm från föreningen Ekenäs–Pojo fiskeriområde berättar att det från 1920- till 1950-talet var rikligt med ålar i Svartån och Pojoviken.
– Men de försvann i sakta mak. Det är bra att vi får ålarna tillbaka och därför ställer vi upp och försöker hjälpa så vi får en viktig stam tillbaka.
Den 11 maj planterade föreningen Ekenäs-Pojo fiskeriområde ut 2 000 ålyngel i Åminnefors. Föreningen betalar omkring 3 000 euro för utplanteringen.
Det är Centralförbundet för fiskerihushållning som importerat franska ålyngel till Finland. I år utplanteras 93 000 ålyngel.
”De kommer att ha det bra i Pojoviken”
Åminnefors är det enda stället där de här ålynglen planteras ut i Västnyland. De övriga planteras ut längs kusten från Kotka till Larsmo och i en del sjöar.
Joan Granqvist, verksamhetsledare på Nylands fiskarförbund, berättar att ålynglen var 10 centimeter långa och vägde 20 gram då de planterades ut i Åminnefors.
– De kommer att ha det bra här i Pojoviken där vandringslederna är öppna i åarna.
Sofia Franklin säger att man kan underlätta livet för ålarna genom att förbättra vandringslederna förbi kraftverken. Dessutom får man inte fiska ål när som helst.
– Fritidsfiskare får fiska i inlandssjöar och yrkesfiskare i havet och i inlandssjöar i juli.
Sofia Franklin är säker på att utplanteringen har positiv inverkan på beståndet.
– Jag tror vi ser resultatet om 20 till 30 år.