Solens strålar når knappt marken när vi vandrar genom den täta lövskogen. Tillsammans med skogsexperten Barbara Darr vandrar vi genom en av de så kallade industriskogarna i Ruhrstaden Essen.
Vi befinner oss på området av den tidigare stenkolsgruvan Zeche Zollverein. Gruvan stängdes redan år 1986 och sedan dess har naturen fått ta över stora delar av industriområdet, som i dag finns med på Unescos lista över världskulturarv.
– Idén var att låta skogen växa helt fritt. Vi har här träd som gillar mycket ljus, det vill säga främst björk och lönn, säger Barbara Darr som arbetar för skogsmyndigheten i förbundslandet Nordrhein-Westfalen. Darrs ansvarsområde är de urbana skogarna i bland annat Ruhrområdet.
Just här idkas inget skogsbruk, i stället följer man ur ett vetenskapligt perspektiv med hur skogen växer och förändras.
– Det mest speciella här är nog marken som skogen står på. Vi vet egentligen inte vad som finns här under. Det kan vara rester av byggnader och olika rör. Underlaget består för det mesta av sten, så de trädslag som växer måste tåla torka och får inte ha alltför höga anspråk på näring i marken, fortsätter Darr.
Ett område i smärtsam förändring
I dokumentärfilmer från mitten av 1900-talet beskrivs Ruhrområdet som Tysklands verkstad. Av de otaliga stenkolsgruvorna är också de sista nu stängda och av stålindustrin är inte heller längre mycket kvar.
Bristande lönsamhet tvingade industriregionen till en årtionden lång strukturomvandling, som ändå nu kan börja ses som avslutad.
Omvandlingen har kommit med ett högt pris. Stängda gruvor och fabriker har länge stått för ekonomisk tillbakagång och hög arbetslöshet. Till det här kom att området på många håll var starkt förorenat av gruvdrift och industri.
Sista stycket stenkol – en bit tysk industrihistoria går i graven
– Vårt motto har ända från början varit att gå från grått till grönt, säger Kai Lipsius som leder Grüne Hauptstadt Agentur i Essen. Efter att staden år 2017 utsågs till Europas gröna huvudstad är det nu agenturen som för arbetet vidare.
Förutom att man helt allmänt vill ge naturen mer plats, vill man bland annat också satsa på mer klimatskydd, en grönare trafikpolitik, bättre luftkvalitet och mindre buller.
– Vi har ett klart mål och det är att uppnå klimatneutralitet senast år 2040. För det här måste vi minska på användningen av energi och satsa mer på förnyelsebart. Det här är en stor utmaning som vi har tagit itu med, säger Lipsius.
En annan stor utmaning ser Lipsius i trafikpolitiken.
– Vi har mycket biltrafik och vägarna upptar mycket plats. Städerna här är i hög grad konstruktioner från 1950-talet och i planeringen då spelade bilen en central roll.
– På den här punkten bygger vi nu ändå upp infrastrukturen för cyklister och fotgängare, samtidigt som vi också satsar på mer kollektivtrafik, säger Lipsius.
Stort intresse för trädgårdar
I Essen kan också de knappt 600 000 invånarna delta i att göra sin omgivning grönare. För det här ändamålet kan man varje år ansöka om pengar för olika gräsrotsprojekt.
Det går bland annat att starta gemensamma trädgårdar på stadens mark.
– Intresset tog fart genom huvudstadsåret 2017 då folk fick upp ögonen för att man kan använda offentliga områden för trädgårdar. Alla har ju inte möjlighet eller råd att ha en egen trädgård, säger Frank Münter, som närmast kan beskrivas som mångsysslare på temat grönt.
Münter tillägger att det i Essen för tillfället finns 19 gemensamma trädgårdar av det här slaget.
– Trädgårdskulturen här är nog lite speciell och det kunde politikerna vara lite mer stolta över och göra ett lite större nummer av.
Att också många tyskar än i dag har en rätt grå bild av Ruhrområdet har Münter en viss förståelse för.
– Förr var det nog grått, i synnerhet på 1960- och 70-talen. Men just det faktum att det gröna var en bristvara ledde till att folk ville ändra på läget. När det inte finns några träd, börjar man sakna dem, och det här är väl något som sitter i oss, säger Frank Münter.
”Ruhrområdet blir grönare”
– Jag tror att vi håller på att gå igenom en förändring som också får människorna att märka att de i själva verket bor i en stad som på många sätt är grön, säger Kai Lipsius.
Han betonar att det här är något man också använder för att försöka locka turister. Som exempel nämner han bland annat de urbana vandringleder som nu finns i staden och regionen.
Essens största turistmagnet förblir ändå gruvan Zeche Zollverein, men också här befinner man sig i dag, åtminstone delvis, i ett grönområde.
– Ruhrområdet blir allt grönare. Omkring 27 % av ytan är i nuläget igen täckt av skog. Samtidigt är man i de här industriskogarna också mån om områdets historia och låter byggnadsverken stå där de står, säger Barbara Darr.
– Men naturen och skogen får igen ta sin plats, fortsätter Darr.
