Lejonanalysen: Finland tillbaka på ruta ett – andrakedjan briljerade i den bedrövliga ishockeymatchen

Stön, suck och gäsp. VM-turneringen i ishockey visade sig från sin sämsta sida under Lejonens långrandiga 3–1-seger över Österrike, skriver Yle Sportens Chriso Vuojärvi.

Mikko Rantanen brottas med österrikisk spelare.
Mikko Rantanen och de övriga finländarna fick stångas mot österrikare genom hela matchen. Bild: Tomi Hänninen/Chilipictures

Helhetsintrycket: Segt som sirap

Detta var inte en match för vänner av spännande idrottsunderhållning. Siffrorna må ha varit jämna men Österrikes offensiv var så obefintlig att det aldrig var någon fråga om vilket lag skulle vinna drabbningen

Detta var inte heller en match för vänner av högklassig ishockey. Tempot var lågt, tacklingarna lätträknade och sargböken otaliga.

Under matchen tänkte jag flera gånger: För vem spelas matcher som Finland–Österrike? De mest inbitna lejonfansen som inte bryr sig om något annat än att Finland vinner var möjligtvis tillfreds men för de övriga var det hela lika fascinerande som att lyssna på faster Gunnel prata om sin höftoperation i två timmar.

Dessvärre var dagens Finland–Österrike inget undantag som sticker ut under VM. Turneringen kryllar av bleka tillställningar som inte gagnar den internationella landslagsishockeyn.

Snälla NHL och IIHF, ge oss åtminstone då och då en turnering då de bästa spelar mot de bästa. I ett kompakt turneringsformat.

Avgörandet: Andrakedjans metamorfos

Österrikes styrspel var en starkt bidragande orsak till att siffrorna inte rann i väg. Men den passiva taktiken ledde till att Lejonen höll pucken den stora merparten av matchen och de kantiga finländska backarna sattes inte ens på prov.

Österrike hade gjort sex mål i turneringen inför dagens match och det saldot känns logiskt. Lagets målchanser mot Finland var också lätträknade.

Hemmalaget kunde och borde ha avgjort matchen avsevärt tidigare. Den nykomponerade andrakedjans två snygga fullträffar i första perioden var hur som helst nog. Efter det duggade målchanserna tätt men fördämningarna brast aldrig.

Antti Suomela jublar.
Antti Suomelas balja var en matchens höjdpunkter. Bild: Tomi Hänninen/Chilipictures

Underhållningsvärdet: Svagt som utspädd saft

Skänk en tanke åt de åskådare som betalde över 100 euro för en biljett till matchen. Det säger en del om tillställningen att publiken gick allra mest igång på att dansa till Cha Cha Cha eller delta i allsången då matchens dj lirade den 24 år gamla hockeylåten Ihanaa, Leijonat ihanaa.

De som hade förväntat sig en ny målexplosion av Lejonen fick gå hem besvikna. Detta finländska lag är inte särdeles bra på att göra mål. Finland är tillbaka på ruta ett.

Finländsk ishockeypublik.
Publiken bjöds inte på en stor ishockeyfest. Bild: Tomi Hänninen/Chilipictures

Utropstecknet: Kasperi Kapanen

Visst är han något av ett mysterium. Kasperi Kapanen har alla verktyg att vara en stjärna i NHL. Men alltför ofta glider han omkring håglöst på isen.

Mot Österrike var det andra bullar. Kapanen var bäst på plan och på hugget i byte efter byte.

– Trevligt att ishockeyn känns så här ibland, sade han efter matchen till Yle Sporten.

Och kul att se att tålmodigheten personifierad, Jukka Jalonen, lade märke till att Kapanen var på spelhumör. Kapanen avslutade matchen i förstakedjan med Mikko Rantanen och Sakari Manninen. Inte alls omöjligt att den trion får spela tillsammans i den sista gruppspelsmatchen mot Danmark.

– Vi får se hur kedjorna ser ut i nästa match, sade Kapanen men det var tydligt att han skulle ta emot chansen att spela med Rantanen med öppna armar.

Frågetecknet: Mittperioden

Finland öppnade matchen rappt och Österrike hade svårt att hänga med i svängarna. Lejonen sköt 16 skott mot mål i öppningsperioden och väntevärdet var att det definitiva avgörandet skulle fall i andra.

De förväntningarna kom på skam. Lejonen gjorde en usel mittperiod och avfyrade färre puckar mot mål än österrikarna. Hemmalaget lyckades inte alls utnyttja möjligheten till långa anfall trots att bytesbänken är vid offensiv zon i mttperioden.

Det var inte första gången i turneringen som Finland gick ner i motståndarnas tempo efter en hyfsad start på kampen.

Lejonkungarna: Andrafemman utmärkte sig

Tre stjärnor: Kasperi Kapanen

Skapade målchanser på löpande band.

Två stjärnor: Olli Määttä

Gjorde precis som Kapanen sin bästa match i turneringen. Assisten till Antti Suomelas mål var en delikatess.

En stjärna: Antti Suomela

Om Määttäs passning var en pärla så kan det samma sägas om Suomelas styrning som ledde till Finlands andra mål. Kedjan med Kapanen, Suomela och Kaapo Kakko var Finlands bästa formation, så det var aningen överraskande att linan blev splittrad i slutet. Men Jukka Jalonen vill väl få igång Rantanen på alla cylindrar då slutspelet startar.

Fortsättningen: Inget att spela för i gruppspelsavslutningen?

Finlands sista match mot Danmark kan bli en platt tillställning. Mycket talar för att Sverige och USA gör upp om första och andra platsen i gruppen och att Finland vet inför tisdagens match att laget slutar trea.

För Danmark är läget snarlikt. Om Tyskland besegrar Ungern och Frankrike har danskarna inget att spela för. VM-turneringens upplägg är inte optimalt.