Invandringen verkar vara det svåraste för de regeringsförhandlande partierna att komma överens om i Ständerhuset just nu.
Samlingspartiet hör till dem som redan under valrörelsen varmt talade för att underlätta arbetskraftsinvandringen, medan Sannfinländarnas enda knäckfråga är att invandringen i Finland måste begränsas.
En allmän tippning har varit att kompromisserna och begränsningarna därför kommer att rikta sig mot den humanitära invandringen i stor grad.
Men där ligger Finland redan nu rätt nära de minimikrav som internationella konventioner och EU kräver, säger forskare Erna Bodström på Svenska social- och kommunalhögskolan:
– Det är småsaker man kan göra, men även om de är små kan de ha stora konsekvenser för människorna det gäller.
Bodström säger att Finland sedan 2015 skärpt sin migrationspolitik och närmat sig de östeuropeiska länderna i frågan.
Finlands migrationspolitik är bunden till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och flyktingkonventionen, och en rad EU-förordningar.
På frågan om hur stor makt Finland då har att själv begränsa sin humanitära invandring väljer Erna Bodström att vända på saken:
– Alla förordningar och konventioner är bara minimikrav. Vi har ju jättestor makt att göra saker bättre om vi vill, säger Bodström.
Etla vill ha 44 000 invandrare per år för arbetskraften
Att begränsa invandringen är en knäckfråga för Sannfinländarna, men flera andra partier talar för att stärka arbetskraftsinvandringen. Och Näringslivets forskningsinstitut Etla har rekommenderat att invandringen tredubblas till omkring 44 000 invandrare per år, för att stärka Finlands arbetskraft.
I det sammanhanget koncentrerar sig flera av de sannfinländska begränsningsförslagen på mindre siffror. De vill till exempel förkorta tillfälliga uppehållstillstånd från fyra år till tre år, och stegvis minska flyktingkvoten från dagens 1 050 till noll.
Att slopa flyktingkvoten är juridiskt fullt möjligt.
– Det är riksdagen som bestämmer hur många Finland kan ta, säger Bodström.
– Men frågan är hur klokt det är att minska den. 2015 var Sannfinländarna arga på att det var så många unga män som kom hit. Flyktingkvoten är det bästa sättet att hjälpa kvinnor och barn i utsatta lägen.
Flyktingkvoter hjälper dem som är allra mest utsatta
Bodström påpekar att just flyktingkvot hör till det brukar nämnas som det som är till störst hjälp för människor som flyr konfliktzoner och förföljelse.
– Flyktingkvoter och humanitära visum skulle vara de bästa alternativen.
Humanitära visum är något som både människorättsförespråkare och EU fört på tal ibland under de senaste åren, men det finns inga officiella förslag om det. Tanken med humanitära visum är att göra vägen till Europa mindre farlig för dem som söker skydd. Genom humanitärt visum från en ambassad kunde de få resa på ett lagligt sätt.
– Det är olagligheten som gör det så svårt och farligt för utsatta människor att komma hit, säger Bodström.
Slutligen påpekar Bodström, som också följde flyktingdebatten 2015 på nära håll, att det är enorm skillnad på hur Finland välkomnat folk på flykt från Ukraina jämfört med hur det lät för några år sedan:
– Vi välkomnade dem på ett helt annat sätt. Intressant också att 2015 var det 30 000 som kom och i fjol var det 45 000 som kom, men ingen talar om en kris.