Bordet var dukat för en stor lettisk idrottsdag i Tammerforsarenan. Flera tusen letter var på plats, bland dessa också president Egils Levits, för att heja på sitt landslag.
Festen höll emellertid på att komma av sig. USA tog ledningen i början av tredje perioden och såg ut som det starkare laget på isen. Matt Coronato tryckte in 3–2-målet bakom den lettiska målvakten Arturs Sivols och gav USA ledningen för första gången i matchen.
Men årets lettiska VM-lag hade trotsat oddsen redan tidigare i turneringen genom att besegra Sverige i kvartsfinal. I bronsmatchen stod laget för en ny bragd. Kristians Rubins skrev sig för evigt in den lettiska ishockeyhistorien genom att inte bara kvittera till 3–3 i den 55:e minuten utan också avgöra matchen en dryg minut in i förlängninen.
– Jag är ingen hjälte, säger Rubins efter matchen när han får frågan om hur det känns att ha frälst nationen.
– Jag gjorde ärligt talat inte den bästa turneringen, men resten av killarna satte oss i den här positionen och nu fick jag stiga fram. Det var också mina kedjekamrater som ska ha äran för målet, jag petade ju bara in pucken, fortsätter han.
Osjälviskt är minsann ett av orden man kan använda för att beskriva det lettiska landslaget.
USA dominerade mittperioden men kammade noll
Lettland inledde matchen inspirerat. Letterna ledde både 1–0 och 2–1 i första perioden, men USA kvitterade två gånger om. Båda målen prickades in av turneringens poängkung, AHL-forwarden Rocco Grimaldi.
– Så klart man var lite besviken efter förlusten mot Kanada, vi var ju här för att vinna semin också, men vi bestämde oss som lag att gå vidare och bara köra på, berättar Rodrigo Abols för Yle Sporten om timmarna mellan de två ödesmatcherna.
Andra perioden innebar en scenförändring. USA höjde på tempot och intensiteten och tryckte in tyngdpunkten i offensiv zon i nästan varje byte. Lettland försvarade sig emellertid med stort hjärta och disciplinerat. USA vann skottstatistiken i mittperioden med 10–3 men letterna blockerade minst tio skott till.
Den kämpaandan gav till slut laget också segern. Lettland blev därmed den tolfte nationen att ta en VM-medalj och den första nya medaljören sen Slovakien som tog VM-guld 2002.
– Vi tappar aldrig tron. Det är kanske något vi har gjort tidigare turneringar. Varför? Fansen, såklart. Det känns som att spela hemma här också, men innerst inne handlar det om att kämpa för varandra, att blockera skott och att målvakten spelar bra. Det är en massa små saker som höjer på vårt självförtroende, säger Abols.
– För dem var det på liv eller död. Det var det för oss också, men vi spelar inte som det. Och hela Lettland steg verkligen fram för sitt lag. Men just nu suger det bara, säger i sin tur Alex Tuch.
Först dopningstest, sen fest
Lettland firade bronset som om det hade varit ett guld. Det är uppenbart rörda spelare som sen kommer fram till den samlade presskåren i korridorerna långt nere i Tammerforsarenan.
I bakgrunden ekar fortfarande de lettiska anhängarnas trummor.
– Man hör dem fortfarande. Det betyder allt för oss, för dem, för vårt land. För oss som spelare är det en ära att få representera dem. Jag är bara tacksam för att ha fått chansen, säger segermålsskytten Rubins med darr på rösten.
Och festen kommer knappast ta slut i första hand. Även om ingen verkar veta hur festen kommer att se ut.
– Först ska jag tydligen på dopningstest, säger Rubins och skrattar.
– Jag vet inte, vi har ju aldrig vunnit något. I dag firar vi här och i morgon i Lettland, svarar i sin tur Abols.
En finländare var med och bidrog till den lettiska succén. Lejonlegendaren Petteri Nummelin fungerade som assisterande tränare för laget.
