I våras publicerades en kartläggning av finansministeriet om möjliga nedskärningar inom den fria bildningen.
Det här skulle vara ett enormt slag mot den fria bildningen i hela Svenskfinland, anser paraplyorganisationen Bildningsalliansen och listar några områden som skulle vara särkilt drabbade.
För det första kan det hända att läroinrättningar tvingas lägga ner ifall finansieringen minskar med cirka 40 procent (om en nedskärning på 70 miljoner förverkligas). Det här skulle drabba i synnerhet landsbygden. Orsaken är att den fria bildningen ofta kan vara ensam om att ordna kurser i glesbygden.
Bildningsalliansen anser dessutom att viktiga svenska rum för bildning, lärande och sociala sammanhang kan gå förlorade ifall nedskärningarna blir av. En stor del av den integrationsutbildning som erbjuds på svenska anordnas dessutom i dag av den fria bildningen.
Många olika aktörer
Men vilka enskilda organisationer faller egentligen under begreppet den fria bildningen? Marie Granbacka från Jakobstad, verksamhetskoordinator på Bildningsalliansen, räknar upp:
– Det är ju kanske ett begrepp som vi inte använder i folkmun till vardags. Men vi känner kanske till läroinrättningar som finns i vår närregion: arbetar- och medborgarinstitut och folkhögskolor. Dessutom finns två stycken sommaruniversitet: ett i Vasa och ett i Hangö.
– Lägg därtill idrottsinstitutet med verksamhet på Norrvalla i Vörå och Solvalla i Esbo och sedan studiecentralen som täcker hela Svenskfinland.
Vad tänkte du när du hörde om de eventuella nedskärningarna?
– Min spontana tanke var att det skulle vara en katastrof om det här förverkligas. Vi ser nog stora utmaningar att kunna erbjuda utbildningar i samma utsträckning i fall det här förverkligas. Det här påverkar dessutom alla åldersgrupper. Vi brukar säga att vi erbjuder utbildningar från vaggan till graven.
Varför är, som ni framhäver i ert pressmeddelande, läroinrättningar på landsbygden mera drabbade än liknande dito i städerna?
– På landsbygden är de lokala instituten ofta den enda utbildningsanordnaren som finns i närregionen. Blir de tvungna att skala i sin verksamhet så drabbar det dem på ett annat sätt än i en större stad där det kanske finns ett urval av betydligt flera utbildningsanordnare.
Värre i Vörå
Någonting som bekräftas av Pernilla Nilsson-Wik, rektor på Vörå medborgarinstitut.
– Det skulle vara ganska katastrofalt. Vi är ganska beroende av statsfinansieringen. Vi är ett litet institut men vi är väldigt nödvändiga.
Vad kunde man spara på?
– Det är väldigt svårt att säga. Det beror förstås på summorna: personalinbesparningar, betydligt färre kurser, lokalhyror, ersättningar för lärarna osv. Men troligen blir det ju främst kursutbudet som drabbas.
I och med kommunsammanslagningar är ju Vörå nuförtiden en ganska stor kommun. Någonting som också måste tas i beaktande. Någonting som Pernilla Nilsson-Wik håller med om.
– Vi har en väldigt regional spridning. Vi håller kurser på cirka 40 olika kursplatser. Och då pratar vi om alla olika utbyar från Maxmo skärgård till Pettersbacka vid gränsen till Ylihärmä. Vi har Oravais och Kimo och Komossa. Vi försöker vara i alla byar med några kurser. Vi vill ju att det som behövs i byarna ska hittas.
– Avstånden är ju väldigt viktiga för oss. Det är ju redan tillräckligt långt mellan Vörå centrum och Oravais centrum. Därför har vi för våra lärare lagt låga självrisker för reseersättningarna för att locka våra lärare till utbyarna. Alla har inte möjlighet till bil.