Den gröna omställningen och prishöjningar verkar ha medfört att företag gärna letar nya fyndigheter. I Kronoby är det förutom Keliber just nu fyra andra företag som har fått rätt att kartlägga områden.
Guld finns på listan över de metaller företagen letar, men dagens guld liknar ofta vanliga grå stenar. Där gömmer sig nämligen litium (spodumen) som verkar vara nummer ett för flera av företagen.
Utöver litium finns en rätt lång lista över andra mineraler de hoppas finna: Guld, tantal, volfram, niobium, nickel, bly, järn, kopper, krom, zink, tenn. Chansen är inte jättestor, men den finns.
– Vi har ända sedan 1960-talet vetat att det finns potential här. Och litiumpriset nu gör att det lönar sig att leta, säger geolog Ilkka Kettunen som representerar ett av företagen som har intresse av Kronoby-Karlebyregionen.
Plötsligt kan det löna sig att bryta också annat
I takt med gröna omställningen är litium numera värt att satsa på.
I dagens läge vågar Kettunen inte hoppas på att gruvdrift skulle löna sig för några av de andra metallerna på listan. Men man vet aldrig när det blir så.
– Lönsamheten ändrar med tiden. Det man hittar kanske inte lönar sig på en gång, men det kan bli lönsamt på sikt.
Om det finns folk som har stenar som ser lovande ut hemma så är det bara att ta kontakt, påpekar Kettunen.
– Vi kommer och tittar på stenarna. När vi har varit i kontakt med markägare har ganska många sagt att de har något hemma. Lokalinvånarna brukar ha koll på det där med möjliga fynd.
Själv var Kettunen sommarjobbare på Rupert Resources den gången guldfyndigheten i Ikkala hittades. Men närmare än så har han inte kommit några stora upptäckter. Däremot har han sett både varg och björn på sina malmletarfärder i olika delar av Finland.
– Vi hittade också ett björnide en gång. Men det var tomt som tur var.
Men just nu satsar Arvo Metals nästan enbart på Kronoby, Kaustby och Karleby. Just den här dagen är geologerna ute på ett kalhygge i Jänislampi, mellan Nedervetil och Kaustby.
– Vi hopas hitta några potentiella fynd i sommar, eller åtminstone tecken på fyndigheter. Så kan vi utöka sökandet nästa år.
Ett av 1000 områden blir gruva
Men fynd som leder till gruvdrift hittar man sällan.
– Enligt TUKES är det ett område av tusen undersökta som leder till gruvdrift, uppger miljövårdssekreterare Karin Björkgård i Kronoby.
Hon tror det är ganska liten sannolikhet att det skulle bli fler gruvor i Kronoby. Då ska fyndigheterna vara så stora.
Blir Kronoby nästa Klondike?
– Säg det. Min helt egna gissning är nej.
Geologerna ska lämna få spår efter sig
Kartläggningen sker genom att geologerna går 5-20 kilometer per dag. De vänder på om inte alla stenar så i alla fall rätt många. Och ibland hackar de lös ett litet block eller flisor för att se ådringar och färg bättre.
Kartläggningen ska lämna få eller inga spår efter sig, berättar Kettunen.
– Om vi vänder bort mossa vänder vi tillbaka den.
Och ska de gräva tar de först upp ett tjockt lock ur marken som de lyfter bort och sedan lägger tillbaka då de tagit sina prov.
Kettunen valde delvis geologyrket för att han gillar dagarna i fält. Han verkar ha en pragmatisk inställning till vad som händer med naturen om något större fynd hittas.
– Det är en tråkig kompromiss man måste göra. Om man vill producera råmaterial är det ofta något annat som är i vägen. Men om det blir gruvdrift så tar det i alla fall minst tio år innan det blir av, och det skulle vara snabb takt.
Antalet företag som har rapporterat om malmletning till Tukes var i fjol 54 stycken nationellt. Det är något färre än toppåret 2020 då antalet var 61.
Tillstånden för malmletning har inte blivit flera de senaste åren, men antalet kvadratkilometer som undersöks har vuxit årligen. Sedan 2017 har arealen ökat från drygt 1600 till nästan 2600 kvadratkilometer. Antalet gruvor har inte ökat under samma period.