S-gruppens butiker väntar ivrigt på att få miljömärka sina produkter på ett nytt sätt.
Syftet är att mäta hur produkterna påverkar naturens mångfald. Om tillexempel vilda arter försvinner eller insjövatten nedsmutsas när man framställer produkten så får den minuspoäng i kalkylen.
S-gruppens chef för företagsansvar, Nina Elomaa, säger att man hoppas att det här ska framgå på ett tydligt sätt för kunderna.
– Vi skulle kunna räkna ut det ekologiska fotavtrycket på varje enskild produkt i butiken, och sedan ge ett betyg eller något dylikt så att det blir lättfattligt för kunden. Det kommer ändå att ta tid innan vi kan komma ner på så detaljerad nivå.
Ekologiskt fotavtryck kallas den skada som en produkt eller verksamhet orsakar på den biologiska mångfalden.
Forskare mäter markanvändning och föroreningar
S-gruppen förlitar sig på ett forskningsprojekt vid Jyväskyläs universitet.
Forskargruppens arbete är ännu i sin linda, men en mellanrapport har just publicerats.
Mätverktyget är inte färdigt ännu, S-gruppen får vänta några år innan man på allvar kan börja med den nya miljömärkningen.
Men det som forskarna hittills kunnat räkna ut är hur mycket produkterna påverkar mark-, insjö- och havsmiljöer.
Föga överraskande har nötköttsproduktionen det största avtrycket när det gäller markanvändning och insjömiljöer. Ser man på havsmiljöer är däremot fiskprodukter skadligast.
Forskarna vill att mätverktyget ska vara globalt - produkterna i matbutiken kommer ju från hela världen. Om man till exempel ser till markanvändningen betyder det att en stor odlingsyta troligen är mer skadlig i Brasilien än i Finland eftersom naturens och djurlivets mångfald är större i Brasilien.
Utgångspunkten är alltså att odlingen eller djurhushållningen förstör orörd natur.
Är korna på ängen vandrande miljöbovar?
Om man jämför de livsmedelsprodukter som produceras i Finland väcks vissa frågor.
Kor ger oss nötkött och mjölkprodukter, men kor tuggar i sej växande grödor när de tillåts gå på bete. Varje gång korna betar sker en liten kalkylmässig förlust av biologisk mångfald som kan ge minuspoäng när man räknar ihop det slutliga betyget.
Nina Elomaa, är de betande kossorna miljöbovar i det här avseendet?
– Nej så kan man inte säga. Vi behöver betande kor också ur biodiversitetssynpynkt. Men man kan diskutera hur mycket vi konsumerar nötkött. Det är bra att förstå att köttproduktion har högre utsläpp än grönsaksproduktion.
Om man ser till enbart markanvändningen så ser det ut som det uppstå mindre skada på miljön om man tränger in djuren i produktionsanläggningar, än om de får röra sig utomhus på stora ytor. Är det så?
– Jag vill inte dra så ensidiga slutsatser. Vi måste också se till djurens välbefinnande och andra värdefulla aspekter. Det är jättefint att vi i Finland i allmänhet tar väl hand om våra djur.
Här vill ni ändå ha ett instrument som mäter saker som är mätbara. Man kan inte mäta välbefinnande på samma sätt som man mäter antalet förlorade arter. Är det en nackdel med hela idén?
– Nej det är inte en nackdel. Det är bara en aspekt när vi tänker på helheter och hur vi producerar mat på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Dessutom håller vi ju ännu på att utveckla den här mätaren.
Ekoproducenterna misstänksamma mot att man betonar intensiv produktion
Bland ekoproducenterna finns däremot en viss skepticism mot att mäta matens ekologiska fotavtryck på sådana här sätt.
För ekoproduktion gäller flera regler. Många av dem förbjuder industriell konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, och kan därmed ge pluspoäng i S-gruppens nya mätare när den slutligen blir färdig. Tills vidare särskiljs inte olika produktionsinriktningar, det är något som kanske tillkommer senare.
Att ekoproduktion använder mer markyta i förhållande till intensivare produktion är däremot något som diskuterats och kritiserats.
Susann Rännäri som är verksamhetsledare för Förbundet för Ekologisk odling i Finland är orolig för att den kritiska vinkeln betonas för mycket.
– Det här är en jätteintressant fråga. Om vi odlar något så använder vi ju mark. Om man odlar intensivare och effektivare kan vi använda mindre mark och då finns det i teorin vild natur som man sparar på. Men det finns ju ingen garanti på att det är just är vild och orörd natur som besparas. Däremot tar ekoproduktionen naturens mångfald i beaktande.
Vad gäller djurproduktionen ställer ekoreglerna krav på välbefinnande, till exempel ska djuren som betar kunna få gå ut på bete.
Grisar i flervåningsanstalter sparar på skogsmarker i teorin
När man ser på S-gruppens köttprodukter ger svin- och hönskött förhållandevis små fotavtryck när det gäller just påverkan på landekosystem. Djuren kräver helt enkelt mindre utrymme av omgivningen, speciellt i intensiv djurproduktion.
Susann Rännäri tar ett exempel från Henan-provinsen i centrala Kina, där världens största grisanläggning öppnades för några år sedan. Anläggningen liknar ett modern höghusområde där grisarna bor i våningar ovanpå varandra. Här ska över åttiotusen suggor bo med sina kultingar.
– När man bygger i våningar sparar det mark. Dessutom är det bra ur markanvändings- och intensivitetssynvinkel att man kan återanvända djurens avföring som gödsel. Sen kan man fråga sig om det är okej när man tänker på det etiska, och djurets välmående.
När det gäller mätverktyget som S-gruppen ska börja använda vill Rännäri ändå betona att det är en bra idé
- På det stora hela tycker jag att det är bra att de försöker utvärdera produkternas påverkan på naturens mångfald. Det som de hittills kommit fram till är att livsmedel har en enormt stor påverkan jämfört med andra produkter. Och så är det ju. Men när man säger att en intensiv matproduktion sparar naturen någon annanstans så stämmer det inte automatiskt.
S-gruppen: många olika åsikter om vad som är hållbart
Nina Elomaa vid S-gruppen säger att man kommer att behöva flera olika märkningar av maten i framtiden, trots att det kan bli förvirrande för kunderna.
– Om man frågar människor hur de tycker att ansvarsfull matproduktion borde se ut så får man många olika svar. Någon tänker på djurens välmående, en annan på att maten ska vara inhemsk, en tredje vill ha eko-märkt. Jag tror inte att vi inom en nära framtid får ett enda märke som säger allt om hållbarheten.