Montreal 1976, Moskva 1980 och Los Angeles 1984. Tre på varandra följande olympiska sommarspel och tre på varandra följande olympiska guld i rodd för Finlands Pertti Karppinen.
Karppinen deltog i totalt fem OS, men sedan hans dagar har endast en manlig finländsk roddare fått chansen, Tomas Söderblom som slutade på fjortonde plats i Atlanta 1996. Inför spelen i Paris nästa sommar hoppas läkaren och forskaren Joel Naukkarinen ändra på det.
Då man träffar Joel Naukkarinen och ser honom i aktion tvivlar man inte på hans ord då han säger att hans fysiska egenskaper redan nu skulle räcka till OS-guld.
Det som sätter gränser är hans tekniska färdigheter och förmågan att hantera den ranka singelsculler-båten.
Lösningen skulle vara att anställa en tränare eller själv åka till ett roddcenter utomlands där det är möjligt att få träning.
– Men båda alternativen kräver resurser som inte finns, även om jag jobbat hårt för det, konstaterar Naukkarinen i Sportliv.
Förra säsongen var Joel Naukkarinens mest framgångsrika hittills. Den bekostade han till största delen med banklån. Trots att han ännu inte jobbar som läkare, har vetskapen om att han efter roddsatsningen kommer att ha en tryggad ekonomi gett honom mod att finansiera idrotten med lånta pengar.
Se Sportliv om Joel Naukkarinens nördiga roddsatsning där inget lämnas åt slumpen:
Tredje gången gillt?
Naukkarinen fann rodden under gymnasietiden då han kom med i skolans lag i kyrkbåtsrodd. Sedan dess har han tagit tio VM-medaljer i inomhusrodd och en i kustrodd, som roddfolket hoppas ska komma med på OS-programmet i Los Angeles 2028.
Nu jagar han medalj även i olympisk banrodd, den enda roddgrenen som i Finland ens lite grann intresserar även andra än dem som håller på med den.
Det första försöket att nå OS gjorde Naukkarinen tillsammans med Antti Kilpeläinen i tvåa utan styrman. Försöket att nå Rio-OS misslyckades och då Kilpeläinen därefter valde att lägga av med elitsatsningen, gjorde Naukkarinen istället ett försök att nå Tokyo-OS i dubbelsculler tillsammans med Olli-Pekka Karppinen. Efter att även det försöket misslyckats konkurrerar nu Naukkarinen och Karppinen med varandra i singelsculler.
Under de två tidigare OS-projekten stod läkarstudierna i vägen för en optimal satsning, men sedan den 30-åriga Kouvolabon blev färdig läkare för två år sen, har han identifierat sig i första hand som roddare med målet att vinna OS-guld – det största man kan eftersträva som roddare.
Enligt Naukkarinen stiger sannolikheten att nå framgång med en budget ända upp till 100 000 euro. En summa han inte ens vågat drömma om.
Tävlingsrodd är en utrustningssport, där utvecklandet av båten samt anskaffning och testande av olika slags redskap kostar. Mycket.
– Säsonger med en budget på 20 000 till 50 000 euro har gått helt okej. Mindre budget än så, och det går sämre än vad det skulle behöva göra. Ibland känns det rätt tröstlöst att pengarna styr resultatet så mycket.
I brist på pengar har vetenskapsnörden Naukkarinen istället satsat på detaljerna.
Inget lämnas åt slumpen
Just nu utför Naukkarinen höghöjdsträning i en stuga vid sjön Vuohijärvi i Kouvola.
Han har själv sedan 2017 deltagit i ett projekt där man utvecklat olika simuleringsmetoder för höghöjdsträning. Att på riktigt leva och träna på hög höjd kostar både tid och pengar.
Naukkarinen försöker tillbringa minst 16 timmar i dygnet i sin höghöjdsstuga, där ”höjden” nu är ungefär 2 000 meter och stegvis kommer att höjas till 3 000 meter.
För att förstärka effekten av höghöjdsträningen och anpassa kroppen till kommande tävlingar i sydeuropeisk hetta, håller han också på med värmeträning. Det effektiviserar höghöjdsträningen och därmed blodvariablerna, hjärtat och blodcirkulationen.
Efter dagens roddpass motionscyklar han i höghöjdsstugan i en halvtimme med två värmefläktar riktade mot sig, vilket höjer temperaturen i rummet till 35 grader.
I praktiken går hela dygnet åt till idrotten. Då Naukkarinen inte tränar, äter eller sover, letar han information, nätverkar och samarbetar med tiotals experter runtom i världen. Det handlar om en brokig skara specialister på en mängd olika områden – men en tränare som på daglig basis kunde hjälpa honom med roddtekniken har han således inte.
Gymprogrammet är skräddarsytt för en roddare. I rodd kommer 60 procent av effekten ur benen, 30 procent ur mag- och ryggmusklerna och 10 procent ur armarna.
På gymmet sparras han av sin bror Juho som är massör och hjälper honom hålla kroppen i skick. Naukkarinen kör korta serier med maximal vikt.
– För de viktigaste roddmusklerna kör jag lite hypertrofiträning i syfte att förändra kroppsstrukturen och omfördela muskelmassa till de viktigaste roddmusklerna. Det är ett krävande mål, för det är de musklerna som är tröttast efter uthållighetsträningen.
Ämnet för Naukkarinens doktorsavhandling är hur känslan av trötthet uppstår i hjärnan, dess neurobiologiska mekanismer och hur man kan påverka dem. Målet är att finna metoder för att kunna prestera ännu bättre med hjälp av neuromodulation.
– Mitt sätt att gå till väga kan för någon annan framstå som påfrestande och tungt, men för mig är det det mest motiverande sättet att göra det. Skulle jag inte gå all-in i idrotten, skulle jag sannolikt tappa motivationen.
– Varje vecka får jag nya stora insikter och finner nya delområden som jag inte alls beaktat i träningen. Det känns som att jag hela tiden når lite djupare.
Neurovetenskap bakom ”pöljä päivä”
Redan i början av medicinstudierna var Joel Naukkarinen intresserad av idrottspsykologi och fysiologi. Under kursen i neurovetenskap öppnades en helt ny värld och under de senaste åren är det inom det området han fått sina största insikter.
– Alla våra sinnestillstånd, upplevelser och tankar, allt som uppstår inuti oss, det är vare sig abstrakt eller andligt, utan nåt som uppstår i konkreta fysiologiska och logiska processer. De mest invecklade processerna är svåra att begripa, men det handlar inte om något spirituellt, utan ren och skär fysiologi.
Som exempel nämner Naukkarinen ett för både idrottare och motionärer bekant fenomen.
– Varje idrottare har varit med om en pöljä päivä eller en upplevelse av flow, då varken orken, motivationen eller koncentrationen tryter och allt känns enkelt. Till skillnad från en annan dag då också en liten ansträngning kan kännas övermäktig. Jag finner de neuronala processerna bakom de här ytterligheterna väldigt fascinerande.
Yrke: roddare
I ett par års tid har Joel Naukkarinen försökt bygga upp en identitet som proffsroddare. Men det har varit svårt att göra rodden till ett yrke.
– Skulle jag ha tusen euro i månaden att leva på och få kostnaderna för grenen täckta skulle jag få arbetsro och kunna gå långt. Att som nu försöka klara mig på någon hundralapp i månaden innebär att stora lån samt bidrag från anhöriga är helt oundvikligt.
Just nu är målet OS i Paris nästa sommar, men Naukkarinen håller dörren öppen även mot OS 2028 i Los Angeles – platsen där Pertti Karppinen tog sitt tredje och sista guld 44 år tidigare.
– I Los Angeles kommer distansen att vara 1500 meter istället för 2000 meter som nu, vilket skulle passa mig som typisk sprinter bättre än bra.
Och skulle IOK bestämma sig för att lägga till kustrodd på tävlingsprogrammet lämpligt till spelen 2028 är Naukkarinen definitivt med på noterna. Ifjol tog han VM-brons i beach sprint, den tävlingsform som föreslås få OS-status.
– Sett ur ett ekonomiskt perspektiv borde jag väl nog lämna rodden och börja jobba som läkare i stället, men jag tror inte pengar ger lycka.
Istället är det jakten på OS-drömmen som betyder allra mest i livet just nu.
– Därför vill jag göra det här under den korta tid i livet som det är möjligt.