Historikern Serhii Plokhys bok Det rysk-ukrainska kriget är ett försök att förklara och summera det som hittills hänt i konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Serhii Plokhy är fackboksförfattare och professor i ukrainsk historia vid Harvard och dessutom född och uppvuxen i Ukraina. Med andra ord besitter han en bakgrund och kompetens som borde göra honom till en utmärkt skildrare av det som hittills hänt.
Boken börjar med en historisk tillbakablick och nedslag i olika århundraden där fröet till dagens konflikt sås. Plokhy nämner 1800-talets våg av nationalism som även sköljer över Ukraina och som i ryska makthavares ögon tolkas som ett reellt hot mot det egna imperiet.
De påföljande ryska åtgärderna i form av censur och språklig kontroll, tolkar Plokhy som tidiga konfliktämnen och bättre blir det inte på 1920- och 30-talet när kommunismen fungerar som ett slags kontrollapparat och Stalin bestraffar sitt broderfolk med svält och utrensningar.
Ryssland och Ukrainas relation har ofta varit konfliktfylld, konstaterar Plokhy och utan undantag har det varit Ryssland som ställt anspråk på grannen i söder. Ukraina har inlemmats i Sovjetunionen/Ryssland för att uppfylla landets drömmar om ett imperium eller för att förse invånarna i Leningrad och Moskva med mat och varor.
Relationen har för det mesta varit ansträngd, men på 50-talet sker en plötslig normalisering när Sovjetunionens president Nikita Chrusjtjov allierar sig med ukrainarna och i ett ögonblick av välvilja donerar Krim åt ukrainarna år 1954.
Tövädret varar endast en kort tid och på 60-talet kväser den nya presidenten Leonid Brezjnev den ukrainska intelligentian, trots att han själv är född i Ukraina.
Nutid blir historia
Serhi Plokhys historiska tillbakablick fungerar utmärkt och belyser många av de konflikter som i årtionden pyrt mellan de två länderna. Plokhy skriver också uttömmande om Ukrainas vilja att bli Nato-medlem och hur Ryssland systematiskt motarbetat detta genom att strypa gastillförseln eller genom att understöda rysslandsvänliga politiker såsom Viktor Janukovytj.
Den senare delen av boken försöker inringa den aktuella konflikten och här blir det förklarligt nog besvärligare att komma med analyser och uttömmande förklaringar.
Plokhys bok aktualiserar två frågor: Hur ska man skriva om kriget medan det händer? Och hur kan man som historiker med ukrainsk bakgrund förhålla sig objektivt till kriget på Krim?
Det är inte lätt att skriva om händelser i realtid och den senare hälften av boken har mer karaktär av nyhetsartiklar än analyserande historieskrivning. Händelserna har ännu inte blivit historia och trots att Plokhy gör sitt bästa för att förklara och analysera västs undfallenhet och Ukrainas heroiska motstånd, så tillför han sällan mer än det vi redan tagit del av i otaliga nyhetsrapporteringar.
Vi vet också att kriget enat Ukraina och att Turkiets och Kinas geografiska läge och deras inflytande över Ryssland förstärkt deras aktier på den internationella marknaden. Den senare delen av boken blir av förklarliga skäl en smula ytlig och partisk, trots att Plokhy inte förfaller till demonisering av vare sig Putin eller det ryska folket.
Något nytt om det pågående kriget tillför Plokhy alltså inte i sin bok. Kanske det är för tidigt för analyser? Och kanske det istället för ett historiskt angreppssätt hade fungerat bättre med ett journalistiskt där de inblandade fått säga sitt om den rådande konflikten. I väntan på den stora reportageboken ger Serhii Plokhys bok ändå en utmärkt introduktion och bakgrund till kriget i Ukraina.