I Leena Nikkari-Östmans släkt fanns två skilda sidor. I pappas barndomsfamilj dracks det inte alls. I mammas familj var spriten en självklar del i familjens umgänge.
– Kanske var det lite andra tider i slutet av sjuttiotalet. Barnen sprang där mitt i och ingen tyckte det var konstigt. Jag älskade när hela släkten var samlad, men jag minns att det alltid blev obehagligt och otryggt ju längre fram kvällen led.
– När vi var små drack mamma inte alls. Det var först senare, när vi var tonåringar, som alkoholen blev ett återkommande problem.
När Leena och hennes tvillingsyster blev myndiga förändrades mammas beteende drastiskt. Från en humoristisk äldrevårdare till en folkskygg hemmasittare.
– Allt eskalerade ganska snabbt. Mamma jobbade skift inom äldreomsorgen. Efter sista skiftet före ledigheten började hon alltid dricka. Sedan blev det taxi till Vasa och så kom hon hem stupfull.
Leena Nikkari-Östman sommarpratar om maktlösheten att stå bredvid när en anhörig faller sönder.
När mamman var full ville hon ofta prata. Hon ansåg att hon hade full kontroll och kunde sluta när hon ville, men hon valde att dricka.
– Hon erkände aldrig att det mesta som gick fel i hennes liv berodde på alkohol. I hennes värld kom bekymren först och alkoholen var en tröst.
Trots att mamma förlorade sin bostad, sin ekonomi, sitt jobb och många relationer höll Leena henne hela tiden ovanför ytan. Städade, handlade, hjälpte i vardagen.
– En gång gav jag mamma chansen att sitta barnvakt. Jag förklarade för henne hur viktigt det är att hon är nykter och hon lovade.
– Under kvällen kände jag ändå en oro i kroppen, så jag åkte dit och hittade mina småbarn och en lapp på köksbordet: ”Jag for kl. 12, allt väl, jag älskar er”. Det var då jag förstod att mamma inte längre går att lita på.
Senare märker Leena att hennes tvillingsyster Teresa också har förändrats.
– Hon lovade saker hon inte kunde hålla. Hon var väldigt trött och hade kort stubin. Jag kände på mig att något var fel. Inte i min vildaste fantasi kunde jag gissa hur illa det var.
– Teresa och jag var varandras största stöd i livet. Hon var den människa som jag berättade precis allt för och hon för mig – trodde jag!
Systern insjuknar också
Tvillingsysterns missbruk kändes som en dödsdom.
– Jag kände mig så sviken och så ensam. Jag förstod inte hur hon kunde utsätta sina barn för samma elände som vi gått igenom. Jag såg allt upprepa sig, oron, sorgen och döden.
– Igen lovade jag att hjälpa. Jag ljög och slätade över. Igen var jag medberoende och min hjälp möjliggjorde hennes drickande. Jag gav pengar, tog hand om barnen och såg mellan fingrarna.
Leena Nikkari-Östman sommarpratar också om sin stoltaste stund i livet: när Teresa vågade se sitt beroende i vitögat. Nu var det äntligen dags för familjen att bygga upp en förståelse för sjukdomen alkoholism, förlåta och gå vidare.
Vegas sommarpratare sänds 26.6–11.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet med musik finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria versionen finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Kari Vahtiala: Annikan uni (Instrumental)
Eva Dahlgren: Ängeln i rummet
Petra Marklund: Händerna mot himlen
Eva Cassidy: Fields of gold
Nirupam Smart: One day at a time
Lauren Daigle: You Say
Samuli Edelmann: Päästä ne pois
Sunrise Avenue: Nothing is over (Radio edit)
Artikeln har uppdaterats 29.6 klockan 13.01. Rubriken ändrades. ”Över barnbarnen” ändrades till ”före barnbarnen”.