Föräldrar till eleverna i specialklasserna i Zacharias Topelius skolan känner inte att Helsingfors stad hört dem eller haft barnens bästa i åtanke när de planerat att flytta verksamheten till Åshöjden.
Flytten bordlades under tisdagens möte (6.6) men tas upp igen när svenska sektionen för fostran och utbildning möts i augusti.
Andrijana Pejić som är vice ordförande för Smågruppernas föräldraförening i Zacharias Topeliusskolan, ”Toppan”, räknar upp flera nackdelar med förslaget.
En klar försämring med flytten är att Åshöjdens gård är både mindre, bullrigare och osäkrare, menar hon.
– Vi föräldrar har påpekat att bullret på skolgården påfrestar barnen. Gården ligger på framsidan av skolan där personalen parkerar bilarna. Om man jämför med Toppans läge är det en otrolig förlust.
”Finns också buller vid Toppan”
Niclas Grönholm, direktör för svenska servicehelheten på Helsingfors stad, menar att det funnits liknande utmaningar i Toppan.
– På samma sätt som vi behövt hitta lösningar för bullernivån från Topeliusgatan behöver vi göra detsamma för Sturegatan. Man anpassar och försöker göra det bästa av situationen. Borgbacken ser jag inte som ett problem, säger han.
En annan kritik mot stadens beslut är att mängden grönområden minskar, hur kommenterar du det?
– Leninparken ligger direkt bakom Åshöjdens skola och ingen väg måste korsas för att komma dit. Parken är väldigt fin och lugn. Dessutom finns det flera andra ställen att vistas på, såsom Braheplan. Mängden grönområden i Åshöjden ser jag inte som en så stor fråga om man jämför med de nuvarande lösningarna i Toppan. Just nu har vi ingen park bakom Toppan så jag ser att Åshöjdens lösning är bättre, säger Grönholm.
Kojor på skolgården
Staden föreslår kojor och väggar för att begränsa visuella och auditiva intryck. Förutom lugn och trygghet, kan barnen rymma till kojorna istället för att springa ut på gatan.
Pejić häpnar över förslaget och menar att inget barn förtjänar en sådan behandling.
– Senast man stängde in funktionsvarierade personer i små utrymmen var för några decennier sen. Det visar på otrolig brist på insikt om funktionsnedsättningar om man tror att barnen aktivt väljer att rymma in i kojan.
Enligt henne har förslaget inte diskuterats med vare sig föräldraföreningen eller förankrats i tidigare erfarenhet.
– När vi frågar vem som föreslagit det här hänvisar staden till finska sakkunniga. Men jag är otroligt nyfiken på vem som tycker att det är en bra idé att överbelastade barn ska sättas in i ett litet utrymme för att lugna ner sig. Det är ett problematiskt synsätt på hur man ska bemöta handikappade personer år 2023, säger Pejić.
Grönholm menar att exemplet med kojorna bara är ett av många på hur skolgården kan anpassas. Han understryker att det bara är ett förslag.
– Det har kanske fått lite för stor omfattning. Vi har elever på finska sidan i Helsingfors där man framvisat exempel med lyckade lösningar.
Menar du att det finns kojor för autistiska barn på vissa finska skolor?
– Det kan jag inte svara på just nu. Förslaget kom från de som har hand om lokal- och byggnadsfrågor. Detaljplaneringen startar efter ett beslut. Olika lösningarna tas vid behov fram tillsammans med personalen och eleverna.
”Det här är ett problematiskt synsätt på handikappade”
Enligt lagen ska utbildningsanordnaren se till att eleverna kan uttrycka sin åsikt i de frågor som gäller deras ställning. Om de inte själva kan göra det ska en representant höras. Pejić nämner intresseorganisationen för svenskspråkiga med intellektuell funktionsnedsättning, FDUV, som en given representant för eleverna och menar att staden inte tagit deras utlåtanden i beaktande.
Grönholm är av annan åsikt.
– FDUV har varit i kontakt föräldraföreningen och via deras utlåtande kommuniceras delar av FDUV:s utlåtande. På så sätt har FDUV beaktats i förslaget.
Stadens förslag preciserar att det är direktionens och rektorns uppgift att höra eleverna. Och eftersom alla elever inte kan uttrycka sig ska vårdnadshavare och personal höras.
Men Pejić upplever inte att föräldrarnas oro för barnens utveckling och problemen med flytten uppmärksammats.
– Staden inte bara bortser från barnens behov och rättigheter, utan även från all den information som vi föräldrar, direktionen och skolan upprepade gånger har gett dem. Det är obegripligt att alla diskussioner vi hade under processen ledde till det här förslaget. Det här är ett problematiskt synsätt på handikappade, säger hon.
Grönholm menar däremot att föräldrarna hörts vid flera tillfällen.
– Föräldrarna har varit delaktiga i informationsmötena. De har skickat en del brev och de har också hörts via det officiella direktionsförfarandet. Dessutom har föräldraföreningarna varit med på de här informationsmötena, säger han.
”De är mer än ett handikappmedeltal”
Under det första mötet där flytten presenterades för föräldraföreningen berättade staden att man hade kommit fram till ett såkallat handikappmedeltal på 20 kvadratmeter genom att titta på olika funktionsvarierade grupper, berättar Pejić.
– Men i våra ögon har man tagit fram en rapport om gravt fysiskt handikappade barn. Att sammanfatta människor baserat på deras funktionsnedsättning är så otroligt nedvärderande. De är mer än ett handikappmedeltal. De är individer, säger Pejić.
Grönholm menar att flytten är nödvändig för att eleverna ska få det utrymme de verkligen behöver.
– Vanligtvis räknar med ett medeltal på 10 kvadratmeter per elev. I regel behöver Toini-eleverna lite mer utrymme och därför har man räknat med det dubbla. Det finns att tillgå på Åshöjden, säger han.
Vad är det för utrymmen Toini-eleverna inte har idag och som de verkligen behöver?
– Zacharias Topeliusskolan är en gammal skola och utrymmena är inte helt anpassade till sådana här grupper. Det behövs också lite annan utrustning än den vi har kunnat ha i Toppan.
– Det kanske inte saknas så mycket i dagsläget men det kan komma att finnas behov i framtiden som inte just nu finns. Då behöver det finnas beredskap och möjligheter att installera specialutrustningen. I Åshöjden har vi möjlighet att bygga om ifall nya behov uppstår om några år.