En del är inte så kräsna, så länge den andra är med på noterna, hyfsat attraktiv och luktar okej är det bara att sätta igång. Några egentliga känslor är inte nödvändiga.
Andra kan omöjligt tänka sig att ha sex med någon som de inte redan har ett emotionellt band till. En del definierar sig som demisexuella, sex känns helt otänkbart om man inte verkligen tycker om den andra personen.
Hur är det med dig?
Kan du bara tänka dig att ha sex med en person som du verkligen älskar eller åtminstone är kär i?
Eller är du helt bekväm med odramatiska engångsligg, där det fysiska står i fokus och känslor inte behövs?
Hur viktigt är det att vara attraherad av den andra i så fall? Kan du ha bra sex med någon som du inte ens tycker är speciellt attraktiv?
Kanske du gör lite av varje? Det vill säga både har sex med en partner som du verkligen älskar och vid sidan av detta andra sexuella relationer utan samma sorts emotionella band?
Blir sex automatiskt bättre om man tycker om den andra - eller kan det rent av vara tvärtom?
Du är alltid anonym när du skriver till Relationspodden. Ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.
Hur viktigt är det med kärlek när du väljer sexpartner?
