När Tiina Lindfors var ung var homosexualitet både kriminaliserat och klassat som en sjukdom. Hon trodde länge att hon inte kunde älska. Men så till sist hittade hon sin homosexualitet via det avgörande mötet.
– Jag hade hittat hem. Samtidigt hade det blivit solklart att det inte var något fel med mig. Jag kunde älska, jag hade fantastiskt stora känslor. Det var väldigt befriande.
Tiina Lindfors blev tidigt aktivist och småningom Setas första anställda arbetstagare.
– Under våra första demonstrationer utanför riksdagshuset var vi kanske 28 personer. Nu när jag var med senast var vi 28 000, säger Tiina Lindfors.
År 1981 kom ett historiskt samtal från Medicinalstyrelsen. Diagnos 302, koden som klassificerade homosexualitet som en sjukdom, var avskaffad.
– Jag svarade och grattade dem för att de aldrig tidigare botat så många människor på en gång, säger Tiina.
Tiina Lindfors sommarpratar om hur det var att leva som öppet homosexuell i 1970- och 1980-talets homofientliga Finland.
Bombhot och stenar
Tiina Lindfors minns hur det omgivande samhällets negativa attityder mot homosexualitet gjorde att homosexuella i många år i onödan skämdes över vem de var. Setas kontor var för många den första platsen där människor kunde prata fritt om sin homosexualitet.
Men när de första aidsfallen kom på 1980-talet utpekades de homosexuella som syndabockar.
– Jag minns hur det kom bombhot till Setas kontor. Då måste vi hålla oss borta därifrån en tid och söka trygghet bland andra aktivister. Tur att det ”bara” var stenar som söndrade kontorets stora fönster – det hände många gånger. Inte roligt, det heller förstås, säger Tiina Lindfors.
Acceptans från föräldrarna – till slut
Trots att Lindfors redan som ung vuxen var öppet lesbisk tog det tid för hennes föräldrar att vänja sig vid tanken.
– Men efter att jag själv blivit upplyst och fått korrekt information om homosexualitet, fick jag lära mina föräldrar att acceptera och mer än det, verkligen godkänna saken. Det var lättare med mamma, men till slut blev allt bra.
– Senare har min mamma berättat att hon mätte hur civiliserade människor var enligt deras inställning till homosexualitet, säger Tiina.
I sitt sommarprat berättar Tiina Lindfors även om hur danskonsten valde henne i början av 1980-talet. Hon sade upp sig från Seta för att satsa på dans och koreografi på heltid. Kampen för mänskliga rättigheter har hon lyft fram också i danskonsten, ända sedan det banbrytande verket ”Olennainen” år 1988 på Helsingfors festspel. Verket, som handlade om kärlek mellan kvinnor, gjorde Lindfors till veckotidningarnas och kvällstidningarnas ”hela folkets lesbo”.
Vegas sommarpratare sänds 26.6–11.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet med musik finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria versionen finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Igor Stravinskij: Våroffer
Antonio Vivaldi: De fyra årstiderna, Sommar, del Presto
Giuseppe Verdi: Don Carlos, Sempre Addio
Arvo Pärt: Nunc Dimittis
Peter Gabriel: Birdy’s Flight
Susana Rinaldi: El Corazón al Sur
Léo Delibes: Lakmé, Flower Duet
Johann Pachelbel: Canon