Jobba inte med det du älskar, det är en vedertagen visdom. Det är också något Sjundeåodlaren Sannaliina Mononen tycks ha tagit till sig.
– Jag tycker egentligen inte ens om blommor, säger hon och skrattar.
Det är svårt att tro när man blickar över hennes två och en halv ar av blomplanteringar på backen på Östra Kungsvägen i Sjundeå.
Det som ligger desto närmare hennes hjärta är hållbarhet och naturnära leverne. Det är också orsaken att hon i dag titulerar sig blomodlare.
Efter att ha levt storstadsliv i Helsingfors, San Fransisco och Köpenhamn växte längtan efter ett lugnare liv på landsbygden. Att det råkade bli just Sjundeå var snarast en slump.
Kriteriet var att den nya hemadressen skulle finnas på en timmes avstånd från huvudstaden där både Sannaliina Mononen och hennes man fortfarande jobbade. Mononen har tidigare arbetat som bokförare och kulturproducent.
Efter en tids letande var det ändå Sjundeå som gjorde att hjärtat klappade lite extra, och Mononen konstaterar att det var rätt val.
– Det är väl klart, här trivs vi, även om jag först undrade om det bara var en smekmånad, säger hon.
Efter sex år vågar hon ändå dra slutsatsen att det inte bara är nyhetens behag som fått dem att stanna.
Drömmen var att leva närmare naturen, och Mononen säger att hon snabbt märkte hur hon kom in i en annan rytm.
– Då vi bodde i Helsingfors kunde jag konstatera att sommaren kommit då jag såg en maskros. Här lade jag märke till maskrosen och så plötsligt alla världens andra växter, spindlar och andra småkryp. Naturen är väldigt rik här, säger hon.
Samtidigt fick de inse att det ibland är lite obekvämt att leva på naturens villkor.
– När jag var tvungen att starta klockan sex på morgonen så var vägen inte plogad, och första året hade vi elavbrott på annandag jul. Då gick det upp för oss att ibland är situationen den här, konstaterar hon.
Men tillbaka till blomhavet. Ursprungligen hade Mononen drömt om att odla största delen av familjens mat själv. Med två små barn kom den krassa verkligheten ändå emot.
– Barn är ju oftast inte superivriga att äta riktigt allt. Det kändes väldigt frustrerande att odla mat som ingen åt eller hann tillreda.
Mononen fortsatte sin jakt på ett yrke inom odling och trädgårdsarbete men inget kändes riktigt rätt.
– Jag var inte intresserad av trädgårdsplanering eller att arbeta i en trädgårdsaffär eller ett växthus. Jag är en innovatör till naturen och problemlösning är det som intresserar mig, förklarar hon.
Av en slump kom hon i kontakt med fotografen Kreetta Järvenpää som berättade om bristen på transparens vad gäller snittblommor.
– Vi föreställer oss att blommor är bra för att de är vackra, gröna och en del av naturen. I själva verket finns det rätt stora frågetecken till exempel vad gäller blommornas ursprung, säger Mononen.
Hon insåg att inhemska snittblommor de facto låg nära hennes egna värderingar.
– Jag började fundera om det verkligen var så illa – att växterna besprutas med alla världens gifter och arbetarna insjuknar och får dåligt betalt och så vidare. Det är jämförbart med klädindustrin, menar hon.
Hon är samtidigt noggrann med att poängtera att det förstås inte gäller alla blommor, men det gjorde ändå att tanken började gro hos henne.
Mononen var ändå skeptisk till att det skulle vara lönsamt att odla snittblommor på våra breddgrader. Säsongen sträcker sig ändå bara mellan maj och september här då man inte har växthus. Inom slow flower-odling kan man visserligen ha växthus, men då ska det inte vara uppvärmt.
– Jag lade ändå märke till att sociala medier fylldes av bilder på blommor hela tiden, så jag tänkte att jag måste prova det här.
Sagt och gjort. Sannaliina Mononen gick en kurs i inhemsk frilandsodling av snittblommor.
Hon gav sig själv fem år att göra blombusinessen lönsam. Det var år 2019 så nu har hon snart nått sin deadline.
Även om intresset för blommorna varit stort så väl bland privatkunder som återförsäljare så finns det utmaningar med att odla snittblommor i Finland.
Ett av dem är oförutsägbarheten och den korta blomningen.
Blomsteraffärer vill gärna göra sina beställningar med god framförhållning, men med slow flower-odling går det inte att förutspå exakt när något kommer att blomma.
På samma sätt är det svårt att möta brudpars önskemål då blommorna är så tätt bundna till säsongen. Under bröllopens högsäsong i juli önskar sig många blommor som redan hunnit blomma ut.
Skiftar fokus
Under årens lopp har Mononen testat en hel del olika blommor och också olika försäljningssätt.
Till exempel har tulpaner varit Mononens trumfkort och i fjol var skörden 25 000 plantor. I år drabbades ändå tulpanskörden av ett virus. Inför nästa år har hon beslutat sig för att också odla perenner.
Även bland annat dahlior, narcisser, lejongap, kosmosblommor och zinnior blommar i Mononens trädgård. Nu i juni då tulpanerna blommat ut är det en paus innan högsommarblommorna börjar blomstra.
Trots att Mononen fortsätter med att odla blommor så har hon i år valt att skifta fokus på att sälja det som ska i jorden snarare än i blomvasen.
Hon slog ihop sig med trädgårdsmästaren och formgivaren, Maiju Koskela. De säljer frön, lökar och håller kurser för hugade trädgårdslekmän som vill odla blommor enligt slow flower-konceptet.
– I stället för att vi odlar enorma mängder blommor så koncentrerar vi oss på att hjälpa andra odla, förklarar hon.