Stående ovationer på läktarna. Och en triumferande tränare vid mållinjen.
Tränaren Mikael Ylöstalo konstaterar för hundrametersadepten Samuli Samuelsson att han borde ha sagt redan före loppet att hans tippning låg på 10,12.
– Han hade rätt, ler Samuelsson.
Det var nämligen Samuelssons sluttid och en putsning på fyra hundradelar av det finska rekord han mäktade med i fjol. Efter målgång väntade några sekunders ovisshet då de andra löparna bakom vindsnabbe amerikanske vinnaren Cravont Charleston (9,90) väntade på sina tider.
– Det kändes ganska otroligt då min tid kom på tavlan. Tränaren och de andra i närkretsen har inte i onödan påtalat mig om att rekordet går att förbättra, säger Samuelsson.
Lyckades vara avslappnad
Samuelsson blev trea i loppet efter britten Oliver Bromby på samma tid. Jämfört med tisdagens Paavo Nurmi Games kändes dagens löpning lättare.
– I dag lyckades jag vara avslappnad och hålla mig stark till slutet. I Åbo var det inte samma lätthet i steget.
– Planen här i Kuortane är grym. Vädret var fint med 26 grader och jag visste att jag är stark med medvinden i ryggen här. Allt klaffade.
Kvällens andra nationsrekord stod Amanda Kotaja för. Segertiden på 400 meter rullstol blev 54,93.
Kosonen höll på att slarva bort sitt rekordkast
Kuortanekvällen hade flera grenar med potential för nationsrekord, men fullträffarna uteblev. På 100 meter häck var Reetta Hurske snabbare än i Åbo, men en och en halv tiondel långsammare än vad hon varit som bäst i vår.
Helt okej, lyder domen efteråt.
– Tidigare somrar fick man till en sån här tid efter en toppinsats. Nu grämer man sig lite över några häckträffar. Men jag börjar hitta rytmen och det är jag nöjd över, säger Hurske.
I damernas stav var Wilma Murto seger klar tidigt. Europamästaren var den enda som klarade 461, men klarade därefter inte nästa höjd på 474.
– Egentligen var det tre klassiska försök på den sista höjden; det första blev lite knappt, andra sprang jag igenom och sedan fick jag inte riktigt till det med en styvare stav på sista.
– Man borde kanske vara modigare med stavbyten.
Silja Kosonen närmar sig i sin tur Krista Tervos finska rekord på 74,40 i slägga. Supertalangen slog till med nytt personbästa på 73,78.
Kastet var Kosonens sista för dagen – och ett kast som hon tänkte stiga över efter en träff i nätkanten.
– Jag fattade inte hur bra kastet skulle bli. Det grämer lite att tänka på hur bra det hade kunnat bli utan träffen.
Kanadensiskan Camryn Rogers vann med 76,57. Också trean Suvi Koskinen noterades för nytt personbästa med 71,10.
Silja Andersson slog storasyster Saga: ”Sällsynt”
En som inte alls fick till det var Saga Andersson. Efter att ha stått för karriärens näst bästa tävling i tisdags blev det i dag inget resultat efter tre misslyckade försök på öppningshöjden 415.
En höjd som lillasystern Silja Andersson däremot klarade på andra försöket. Och därefter var Esbo IF-hopparen snubblande nära att också ta rekordhöjden 430.
– Det var kanske inte min bästa hoppdag, men min fart räckte för att ta 415. Och sen var rekordet så nära, konstaterar Silja Andersson för Yle Sporten.
För henne ligger siktet på U23-EM i Esbo i juli.
– Jag har högre höjder i mig. Några lyckade träningar och tävlingar kan göra mycket.
Har du slagit Saga förr?
– Det har nog hänt några gånger, särskilt på vintern. Men visst är det sällsynt.
Saga Andersson hade redan stuckit då de andra stavhopparna lämnade arenan. Systern Silja berättar att ett av storasysterns träningshopp blev lite misslyckat och kanske blev kvar i bakhuvudet hos storasystern.
– Det är alltid svårt att nolla sig själv efter ett jobbigt hopp. Men samtidigt vill ju alla stavhoppare kunna vända blad efter varje hopp, funderar Silja Andersson.
Rekord av Kähärä igen – men tankarna finns på 14 meter
Jessica Kähärä hör till den inhemska friidrottens mest spännande namn och gjorde – som väntat – en rejäl rekordtävling i Åbo i tisdags.
I Kuortane var det åter dags att nå nya längder. Personbästat i tresteg skrevs om från 13,76 till 13,87 efter andraplatsen i dagens tävling bakom slovenskan Neja Filipic på 14 meter.
Just den magiska fjortonmetersgränsen är något som Kähärä tänker på.
– Jag vet att jag har 14 meter i mig – och kanske ett ännu bättre resultat, säger 21-åringen.
De dubbla rekorden den här veckan till trots slår mångtalangen från S:t Michel fast för Yle Sporten att ”det finns mycket att förbättra”. Trestegssatsningen har bara börjat.
– Det finns inte så mycket skillnader mellan dagens tävling och tisdagens i Åbo. Jag får inte de tre stegen att hållas ihop.
– Men det var helt okej. Man måste vara nöjd då man sätter rekord.
Chydenius floppade efter tunga tiden
På damernas 3 000 meter var det en positiv Camilla Richardsson som förlorade spurtstriden på slutet.
Bakom henne var Gamlakarleby IF:s Nina Chydenius i mål som sjua efter en insats som hon själv kallar för ”jätteflopp”. Men den har sina orsaker.
Chydenius, VM-klar på maraton, har i flera veckor tampats med andningssymptom som hon trott att haft allergiska orsaker. Men efter en lyckad antibiotikakur kunde Chydenius konstatera att det var en infektion som gjort att hon var utan röst ännu så sent som i början av veckan.
– Jag skulle aldrig tävla ifall jag var sjuk – nu känner jag mig frisk – men jag visste att en antibiotikakur så här nära tävling kan göra resultatet sämre, säger Chydenius om medicineringen som avslutades i går.
– I dag fungerade det inte – men jag vet varför. Det är lättare att acceptera det här då.
På herrarnas 400 meter var Filiph Johansson i sin bästa fart för säsongen. Tiden 48,44 ger hopp – men mycket arbete återstår.
– Jag har haft några bra träningar nu under försommaren. Formen finns där, men det behövs lite till. Det har varit en del problem med skador, säger GIF-löparen, som hade en rekordsommar häromåret.
Vaden är det senaste som bråkat med 26-åringen. Och i fjol var det både skador och corona som stoppade formtoppandet.
– Totalt var det 20 veckor som jag inte kunde träna. Och då går det inte att lyckas.