Finlands nationalfågel sångsvanen har ett eget representationspar i Gallträsk i Grankulla.
– Det är jättefint att ett sångsvanspar har valt att häcka i vår sjö, säger stadens miljöchef Anna-Lena Granlund-Blomfelt.
Grankullaborna har följt med svanparets dramatiska historia. Bland annat har ena föräldern gift om sig under årens gång, och i fjol dog flera av ungarna.
I år har paret fått fyra ungar. Svanfamiljen har byggt bo alldeles intill strandkanten.
– Vi påminner människor om att beundra dem på avstånd, så att de inte flyttar bort härifrån, säger Granlund-Blomfelt.
När man har satt en miljon på att muddra så lönar det sig att hålla sjön i gott skick
Miljöchefen i Grankulla Anna-Lena Granlund-Blomfelt
Man ska inte heller mata fåglarna.
– Det kan kännas lockande att mata ungarna med lite bulle eller torrt bröd då de är så nära bryggan. Men sädesslag innehåller ett protein som kan leda till så kallade änglavingar. Då utvecklas vingarna snett, så att fågeln inte kan flyga.
Staden har också lagt upp påminnelser om att man ska låta en annan Gallträskinvånare vara i fred – nämligen dammusslan.
– Någon har tagit upp musslor ur sjön och slängt dem i skogen. Jag kan tänka mig att det handlar om drömmen om att hitta en pärla i en mussla. Vi får hoppas att det är frågan om enskilda händelser.
Musslorna filtrerar vatten och drar med det sitt strå till stacken när det gäller vattenvården.
– Vi vet ännu inte om beståndet är starkt eller svagt, men vi ska låta dem leva och vara i sjön. Nästa år kommer vi att undersöka hur beståndet mår här i Grankulla.
Sjön som hotade växa igen
Utöver människors beteende kämpar staden mot naturens krafter, som har stuckit sina klor kring Gallträsks välmående.
Miljöenheten sköter och undersöker sjön utgående från ett skötselprogram som gjordes upp för några år sen.
– Gallträsk är Grankullas pärla. Det är vårt enda vattendrag, så vi försöker hålla det i gott skick, säger Granlund-Blomfelt.
Gallträsk är mycket grunt, och i flera år diskuterades om det är rätt att låta naturen ha sin gång, eller om träsket ska muddras.
Staden muddrade i träsket för 12 år sedan. Sjön gjordes djupare i mitten, för att få bättre vattencirkulation.
– Det var en lång process tills staden kom att genomföra muddringen.
Vattenkvaliteten har varit bra sedan muddringen. Men Gallträsk är fortfarande grunt. Medeldjupet är 1,5 meter.
– Vi var rädda att om man muddrar alltför nära kanterna så faller kanterna ner.
Ifall muddringen inte hade genomförts hade Gallträsk så att säga försvunnit så småningom. Nu jobbar staden för att bevara det.
– När man har satt en miljon på att muddra så lönar det sig att hålla sjön i gott skick, säger Granlund-Blomfelt.
Vattenpesten hotar mångfalden
Stadens skötselprogram har de senaste åren utnämnt en ny huvudfiende.
– Tyvärr har vi fått in den invasiva arten vattenpest, och tyvärr trivs den alldeles för bra här, säger Granlund-Blomfelt.
Vattenpesten sprider sig fort och tar över sjöns växtlighet.
– Troligtvis har den kommit in för fem år sen med en fågel eller då man fiskat med drag.
Den som har akvarieväxter har kanske sett vattenpesten på nära håll, eftersom den är en vanlig akvarieväxt. Men i naturen är den skadlig.
– Det är aldrig bra att bara ha en dominant växt, för den minskar på sjöns naturliga växtlighet.
Enligt Granlund-Blomfelt är det osannolikt att man kan bli av med vattenpesten helt och hållet.
– Vårt mål är att hålla den i styr.
Vattnet är brunt eftersom Gallträsk är ett humusträsk.
– Namnet säger att det är frågan om ett träsk. Någon klar sjö kommer vi aldrig att få, men huvudsaken är att vattenkvaliteten är bra och att vi får bukt på vattenpesten.