Sälen är ett välkänt problem för alla yrkesfiskare. Men trots att man jagar så mycket man kan, skjuts bara en bråkdel av kvoten. Säljägarna tror ändå inte att jakten kan reducera stammen tillräckligt. Nu får varken fiskare eller sälar tillräckligt med fångst. Men möjligheterna att hitta lösningar verkar begränsade.
Det är lugnt och varmt i vattnen utanför Bergö i Malax. En av de tre jägarbåtarna som varit ute på patrull har tagit i hamn, för jaktlyckan har varit dålig.
– De här sköt vi första dagen, säger Anna-Carin Westling och drar upp två sälskinn som bundits med en lina och ligger i vattnet intill bryggan.
Hon är professionell säljägare och lever för, av och med sälar i svenska Huddingsvall. Hon har skjutit över 1 000 sälar och vet det mesta om djuret hon högaktar, men också vet att behöver jagas.
Denna vecka är hon i Österbotten för att utbyta erfarenheter med finländska jägare och fiskare. Agendan är den samma på bägge sidor Kvarken. Sälarna ska få finnas, men antalet behöver hållas på en hållbar nivå. Det bedömer kursdeltagarna att den inte är idag.
– Vi måste ju försöka få en fin stam. Men sälen jag sköt här första dagen var mager och bedrövlig, så det verkar ju inte bättre här än på svenska sidan, säger Westling.
”Sälen borde användas bättre”
Hon är med som utbildare på säljägarkurser som ordnas av Österbottens fiskarförbund. Traktens jägare och fiskare ska lära sig mera både om själva jakten, men också hur man tar till vara sälen.
– Det blir ju förutom utmärkta kläder också bränsle och jättegod mat, säger Westling som själv tillverkar en massa produkter av sälarna hon skjuter.
Att EU förbjudit handel med sälprodukter gör intresset för jakten mindre. Westling tycker det är synd att man nu mestadels gräver ner jaktbytet, då det inte finns avsättning för produkterna.
Jaktkvoten långt ifrån fylld
Ett annat problem är att sälen är svår att jaga. Det vet yrkesfiskarna som dagligen lider av sälen och gärna skulle hålla ner stammen. Sälarna är både smarta och hungriga - en kombination som är förödande för de yrkesfiskare som tävlar om samma fångst.
Sälarna tar sitt och så får vi det som blir över
Kim Sundén, yrkesfiskare på Bergö
– Sälen är min största fiende. Varje dag ser jag dom runt mina fångstredskap. Man ser rester av vad de ätit av fångsten. Vi sätter inte ut fällor för att sälarna ska ha lättare att få mat. Men nu tar sälarna först sitt, sen får vi det som blir över, säger Kim Sundén som varit yrkesfiskare sedan 2015.
Han är uppgiven över att sälstammen ökat kännbart. Han har svårt att uppskatta den skada sälen gör, men understryker att förlusten är betydande. Någon kompensation för uppäten fångst får han inte - bara ett så kallat ”toleransbidrag” som bara utgör en liten del av den verkliga förlusten.
– Det finns dagar då det inte alls kommit någon lax, för att sälen ätit upp allt innan de ens nått fällorna, säger Sundén.
Han jagar också säl, så mycket som möjligt. Men det är inget lätt uppdrag. Trots en årlig kvot i Finland på 1050 sälar, har man knappast någonsin ens nått hälften.
– Jag har geväret med mig i båten varje dag. Fast jag ser sälar så gott som dagligen lyckas jag skjuta kanske en handfull per år, säger han.
För jakten är tidskrävande och utmanande. Det är praktiskt taget omöjligt att skjuta säl från båten, speciellt på längre avstånd. Då behöver man hitta en grynna där man kan ta i land, för att lägga sig med vapnet.
– Sälen kanske dyker upp över ytan bara en kort stund och man vet aldrig riktigt var. Så det är fråga om sekunder, säger Anna-Carin Westling.
Under den tre dagar långa jaktkursen sköts bara tre sälar, trots 3-4 båtar ute på havet med ett tiotal jägare sammanlagt.
– Vi har kört upp stora mängder bensin och sammanlagt satt många talkotimmar på det här nu, och så ser man resultatet. Då förstår man kanske att det inte är så enkelt att jaga säl, säger Sundén.
Matbrist för sälarna
Kenneth Skrifvars är både hobbyfiskare och säljägare. Som ordförande i Säljägarföreningen har han god koll på sälens utveckling i området, men har också tankar om eventuella lösningar för problemet.
– Om vi räknar att det finns 70 000 gråsälar och kring 30 000 östersjövikare här i ”bassängen”. Snabbt räknat äter en gråsäl 1 000 kilo fisk per år och Östersjövikaren lite mera, då kan man räkna hur mycket det fisk som äts upp, säger Skrifvars.
Han förstår mycket väl att säljakten kräver mycket engagemang och tid. Samt pengar. Själv sätter han mycket resurser på att jaga säl, framför allt för att hinna jaga på is.
– Det är mycket lättare att jaga på is, för då ligger de bara där. Och så är det enkelt att ta den till vara. Skjuter du den i vattnet, så sjunker den ner och är det djupt är det verkligen svårt att få upp den, säger Skrifvars.
Problemet är att 16:e april när jaktsäsongen inleds har isen mestadels gått redan, speciellt längre söderut. Därför tar Skrifvars båten norrut, upp mot Jakobstad, där det fortfarande kan finnas is.
– Vi har inte haft is här söderöver på många år det datumet. Men lösningen vore att tidigarelägga jakten med ett par veckor, säger Skriftars.
Kim Sundén håller med och tillägger.
– Sen borde de också slopa sälskyddsområdena, för så här mycket säl är inte vettigt att ha.
Mer jakt inte lösningen
Han är inte den enda som tycker att fisken inte räcker till. Även sälarna verkar lida av minskad fångst.
– Ännu för fem år sedan var det lätt att ta upp bytet, för sälarna hade så tjockt späcklager att de blev flytande. Men nu sjunker de snabbt ner, för de är så magra, så jag hoppas verkligen inte att de ska börja svälta ihjäl, säger Anna-Carin Westling.
- Besannas mitt scenario att fisken inte räcker till, så börjar vi se antingen att stammen minskas till följd av svält, eller så någon sjukdom som börjar sprida sig bland sälarna. Men med jakten kommer vi aldrig att kunna råda bot på problemet, säger Kenneth Skriftvars.