Genom att avgå från ministerposten efter tio dagar slår sannfinländska Vilhelm Junnila rekord som den mest kortvariga i Finlands historia. De tio dagarna har redan varit belastande för Finlands rykte.
I västerländska demokratier ses nolltolerans mot högerextremism som rättssnöret att leva efter, och de internationella rubrikerna kring att Finlands riksdag gav fortsatt förtroende åt en naziskämtande minister har inte varit nådiga.
Att omröstningen i riksdagen föll 95–86 till Junnilas fördel verkar åtminstone till en del bero på att Riikka Purra (Sannf) lade fram ett ultimatum. Junnila måste få riksdagens förtroende eller så avbryter Sannfinländarna regeringssamarbetet och regeringen faller, var beskedet.
Att alls lägga fram sådana starka ultimatum tyder delvis på en politisk oerfarenhet hos Sannfinländarna. De är helt enkelt inte vana vid att samsas med andra i en regering.
Men Purras ultimatum och det faktum att partiet alls förde fram Junnila som minister pekar också på en betydligt allvarligare sak: Sannfinländarna ser inte överhuvudtaget allvaret med högerextrema kopplingar, och är inte redo att ta avstånd från dem heller.
Purra kallar Junnila ”rakryggad”
När Vilhelm Junnila går ut med pressmeddelandet om sin avgång på fredagen ser han det som viktigt att poängtera att han har sitt partis stöd. Det är omöjligt att fortsätta som minister ”trots partiets och min riksdagsgrupps förtroende”, skriver han.
När Riikka Purra kommenterar avgången gör hon det via en kommentarstråd på sitt Twitterkonto, och på ett sätt som tydligt tar Junnila i försvar. Hon beskriver Junnilas besked som ännu ett exempel på hur rakryggad han är och beskriver händelseförloppet som ett drev.
Sannfinländarna ser inte överhuvudtaget allvaret med högerextrema kopplingar, och är i praktiken inte redo att ta avstånd från dem heller
Junnilas högerextrema flirtande har inte varit okänt för partiet. Slutsatsen blir att varken Riikka Purra eller resten av den sannfinländska ledningen har sett några problem att föra fram just Junnila som minister, trots allt han hade i sin närhistoria.
Junnilas avgång enda acceptabla lösningen för regeringen
När partierna i en regering kommer överens om ministerutnämningarna är det fördelningen av posterna i sig de förhandlar om. Det hör inte till att ha åsikter om vilka personer de andra partierna utser till ministerposterna de fått.
Statsminister Petteri Orpo (Saml) har hanterat situationen genom att försöka rädda sin regering. Omröstningen i riksdagen sköttes på ett sätt där inget av regeringspartierna riktigt behövde tappa ansiktet, och att Junnila fick avgå självmant och inte efter krav från någon annan är säkert den enda lösningen alla kunde acceptera.
När Petteri Orpo på arbetsresa i Bryssel kommenterar Junnilas avgång i dag säger han att han är nöjd med Junnilas besked och att avgången var den enda möjliga lösningen.
Det kan inte vara en nyhet för något av regeringspartierna att det finns ledamöter med en sådan här historia hos Sannfinländarna
Ändå riktas nog blickarna nu mot statsminister Petteri Orpo. Frågan är om Orpo genast förstod hur allvarligt han borde ta avstånd från Junnila. Under presskonferensen i Bryssel ställs många frågor om hur stor skada Finlands rykte nu tagit.
Dominerande i Samlingspartiets förklaringar efter omröstningen har varit att partiet och regeringen ”har ett uppdrag att sköta”. Orpo och hans gäng är så stolta över sitt regeringsprogram och så drivna att förnya den ekonomiska politiken i landet att det blir viktigare än allt annat.
Riikka Purra kommer att bita tillbaka
Det kan inte vara en nyhet för något av regeringspartierna att det finns ledamöter med en sådan här historia hos Sannfinländarna. Junnila är inte det första fallet och knappast det sista som uppdagas.
Ändå har både Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna valt att sitta i regering med Sannfinländarna. Det är ett val de gjort, för att få driva igenom sin politik.
Hela turbulensen de senaste dagarna för oss tillbaka till det som är kärnan i regeringens samarbetssvårigheter, nämligen att partierna har vitt skilda syner på grundläggande samhällsfrågor. Det känns allt mer som ett under att de här fyra partierna fick ihop ett regeringsprogram med de förutsättningarna.
Självklart är Junnilas avgång en prestigeförlust för Sannfinländarna och Riikka Purra och det gör inte heller samarbetet lättare.