Mängden unga som mår dåligt har ökat under de senaste åren, speciellt efter coronapandemin. Detta indikerar både statistikrapporter gjorda av Institutet för hälsa och välfärd och samtal som når kristelefoner.
Rasmus Mannerström som är socialpsykolog och forskare vid Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors har forskat i frågor om till vilken grad ungas dåliga mående står i samband med en allt mer förekommande upplevelse av att inte veta vart livet kommer ta en. Ett viktigt begrepp i detta avseende är identitet.
– I socialpsykologin har man traditionellt, åtminstone sedan Erik Erikson med identitet menat en känsla av kontinuitet, mellan sin egen personliga historia och så nuläge och framtid.
Begreppet identitet syftar alltså inom Mannerströms forskningsområden till något mångsidigt. Vår identitet består av olika delar, i Mannerströms ord komponenter och fokuset i utvecklingspsykologin är vid komponenternas, och själva identitetens, stabilitet. Till dessa komponenter kan inräknas bland annat ens intressen, värderingar eller mer sociala aspekter som kön eller nationalitet.
– Man kan vara säker eller osäker på dessa komponenter. I vilken mån man är säker över att den här grejen är just min och inte går i sin vardag och funderar på om det är min grej eller inte antyder om identiteten är klar eller inte.
Identiteten garanteras inte alltså endast av att vi har dessa komponenter, utan i en klar identitet ska komponenterna vara stabila och beständiga.
Identitetens mening för den enskilda individen har ändrats
– Förr växte vi upp i mycket bestämda miljöer. Du hade viss samhällsklass och vissa roller du skulle fullgöra under ditt liv. I västländerna har vi på en ideologisk nivå gått mot en riktning där vi inte längre ska vara bundna av vårt förflutna eller familjebakgrund. Det öppnar upp alternativ och i och med att alternativ uppenbarar sig, så föds även tanken om en konflikt.
Konflikten som Mannerström nämner ger inblick i den forskning som han medverkat i.
– Vi har från senaste decennierna en massa forskning som gör en klar koppling mellan identitetsproblematik och ångest- och depressionssymtom. Dagens unga har svårt att forma kontinuiteten och binda sig någonstans, att ta fasta.
Unga som lider av ångest eller depression och som är vilsna med tanke på identitet talar ofta om en osäkerhet inför framtiden. Att unga har svårare att binda sig med tanke på arbete, studier eller parrelationer leder till en förminskad upplevelse av förutsägbarhet, och detta kan leda till ökad ångest. Den större kontrollen som vi har över våra liv, leder till en större osäkerhet.
Sociala medier som en ytterligare anledning till ungas psykiska ohälsa
Förutom sambandet mellan en vilsenhet inför framtiden och ångestsymptom, uppmärksammar Mannerström kopplingen mellan den ökade användningen av sociala medier och ungas psykiska ohälsa.
– När vi känner oss uttråkade eller ledsna, tar vi gärna sociala medier till hjälp, eftersom informationsflödet matar oss med något annat att tänka på. Då har man kopplat ihop det med eskapism, därför att det kan vara kontraproduktivt att vi tillbringar vår tid på sociala medier då vi eventuellt kunde försöka lösa våra problem i det verkliga livet.
Formandet av en identitet blir även mer konfliktartat på grund av sociala medier eftersom vi har tusentals andra användare att jämföra oss själva med.
– Vi bildar oss själva och uppfattningen om oss, genom alla dessa speglingar, via miljontals människor. Att det finns så många speglingar gör det svårare för att vi på något sätt måste förhålla oss till alla dem.
– Vi försöker skapa ett visst intryck och det visar sig vara ett mycket jobbigt identitetsarbete.
Att säga ”gör vad du vill, viktigast att du är lycklig” är nödvändigtvis inte så hjälpsamt
Rasmus Mannerström
För att en förändring ska ske krävs det enligt Mannerström en balansgång mellan två olika förhållningssätt.
– Dels så måste vi se till att vi har ett samhälle som försöker garantera att alla skulle ha möjligast lika möjligheter att förverkliga sig själva. Sen å andra sidan det som är dels paradoxalt är att samtidigt med det här krävs det i samhället ett offentligt erkännande att alla inte är lämpliga för till exempel alla yrkesbanor.
Det finns en tendens i samhället att mata tanken om att man kan bli vad man själv vill, och att det endast hänger på en individs egen vilja att verkställa de drömmar man har.
– Det här kallas på engelska för cruel optimism, och med det menas tanken att bara man försöker tillräckligt så kan man nå vad man vill. När misslyckandena då kommer är felet alltid inom en själv, och det skapar en känsla av otillräcklighet.
Tendensen att tänka i en liknande bana leder alltså till att ansvaret för misslyckanden alltid måste axlas av den enskilda individen. En attityd som är mer förlåtande för människors misslyckande är enligt Mannerström nödvändig för att en förändring ska kunna ske. Även våra uppfattningar och värderingar av vad som är en lyckad livsväg och vad som igen är ett misslyckande kunde förändras mot en större flexibilitet.
Hur tänker då sig Mannerström att föräldrar kunde hjälpa sina barn att inte känns sig vilsna i världen?
– Tala tillsammans med barnen om deras möjligheter, intressen och värderingar. Ett sätt är också att uppmuntra barnen till att pröva på många olika saker, för då ökar självkännedomen och insikten om vad man eventuellt kunde göra i framtiden.