Johan Ludvig Runeberg var sin tids kändis och inte särskilt förtjust i allt det förde med sig. Han var ständigt omringad av folk som ville umgås och få nationalskaldens goda råd om nästan vad som helst.
Kroksnäs på Vessö i Borgå skärgård blev därför en viktig tillflykt, ett anspråkslöst liv i primitiva förhållandena. I sommarhuset kunde han koppla av i den vackra naturen, kasta loss från formaliteterna och ha tid för fiske, jakt och rekreation.
– Runeberg kom hit för att hans lektorskollega Daniel Lindh bodde granne med honom och troligen tipsade honom att där finns hus att hyra, säger Hämelin.
Lindh hade nämligen köpt Stor-Kroksnäs året innan och huset Runeberg hyrde hörde till Lill-Kroksnäs rusthåll som ägdes av familjen Behm.
– De fina detaljerna på huset berättar att det är från slutet av 1700-talet. Om man tittar på foderbrädena runt fönstren och huvudingångens dörr så är det gustavianskt präglat, säger Hämelin.
Huset omfattas samtidigt av ett stilbrott i och med de stora fönstren med sex rutor i antikglas i stället för fyra.
Så här beskriver husets nuvarande värdinna Helena Hämelin skaldens förhållande till sommarstället i sin bok Runebergs på Kroksnäs: somrarna 1838-1868:
Efter en resa till Sverige sommaren 1851, där han bland annat träffat kungen, såg han mera fram emot att få återvända till Kroksnäs, äta gröt, gå barfota och meta abborrar.
Runeberg följde med isarna på Borgå å och snart efter islossningen flyttade familjen ut till Kroksnäs och dröjde till oktober.
– Han hade en rodderska som kallades Nyholmskan, hustru till en av statkarlarna vid Lill-Kroksnäs rusthåll. Hon rodde Runeberg och alla gäster som kom hit till och från stan, säger Hämelin.
Nyholmskan rodde också när posten skulle hämtas eller skickas och när maten handlades. Ibland kunde det bli fyra roddturer av och an längs den åtta kilometer långa sträckan in till Borgå.
Familjen Runeberg hyrde tre rum och kök. Förutom föräldrarna och sex pojkar fylldes rusthållet ofta också av nattgäster. Fredrika Runebergs arbetsbörda var därför stor, trots tjänstefolk. Till vardags var maten enkel men vid besök skulle det bjudas på festmat. Köket var inte stort och de fick mjölk av egen ko.
– Kvinnor och karlar kunde inte sova i samma rum. Damerna sov i det så kallade Runebergsrummet och herrarna i salen. Men för att komma ut ur rummet och laga morgonmål måste damerna hoppa ut genom fönstret eftersom karlarna sov i rummet bredvid, säger Hämelin.
Festerna kunde vara mycket våta så Hämelin antar att flera också sov utomhus eller i boden intill.
Runebergs lämnade Kroksnäs 1868 och med åren förföll Runebergshuset, som det kallas i dag. År 1968 var huset rivningshotat, men Anna Paulina Eklöf och hennes dåvarande man Robert G. Ehrnrooth köpte gården av familjen Behm och lät flytta huset 650 meter till sin nuvarande plats.
Allt togs tillvara – stockar, virke och fönster och restes på nytt vid Kärrmossavägen.
Huset är möblerat i gammal stil och några möbler kan ha tillhört Runeberg – ett klaffbord, fyra stolar och ett köksskåp. Familjen hyrde nämligen sommarhuset på 120 kvadrat möblerat.
Huset är alltjämt utan el och lyses upp av levande ljus. Värmen från kakelugnarna gör det behagligt att vistas i de olika rummen. Sedan 2003 bor Helena och Staffan Hämelin i Runebergshuset om somrarna, på husets villkor.
– Naturen är väldigt vacker här och jag förstår att den har inspirerat Runeberg till hans dikter. Runeberg fiskade alla dagar om han hade en ledig stund och det gör min man också. Han fiskar väldigt mycket. Vi njuter av sommaren här.
