Start

”Om vi hade stannat på andra sidan vägen skulle vi ha blivit överkörda” – Isak, 10 år, var ute och joggade när specialtransporten välte

Isak Wester och hans mamma räddade sig genom att springa ut på en åker undan den vältande bilen. De blev inte varnade av säkerhetsbilen som körde framför ekipaget.

En pojke vid en landsväg pekar åt höger. En lastbild samt grävmaskin finns i bakgrunden.
Isak Wester visar var lastbilen med stommen av ett vindkraftverk välte. Bild: Peter Lüttge / Yle

I fredags välte en specialtransport med en del av en mast för ett vindkraftverk på Söderfjärdsvägen i Sundom. Ingen skadades men det kunde ha gått riktigt illa.

Transport med vindkraftsturbin välte i Vasa på fredagskvällen

Det var redan andra gången på bara ett år en dylik olycka hände i Sundom. Förra gången befann sig ingen människa i farozonen. Den här gången var det annorlunda.

Tioåriga Isak Wester bor på Söderfjärdsvägen nära olycksplatsen. I fredags var han ute och sprang längs vägen tillsammans med sin mamma när de mötte specialtransporten som bestod av flera säkerhetsbilar och två ekipage med var sin del av ett vindkraftverk.

Vägavsnittet de befann sig på finns i en ganska brant kurva. Där finns varken trottoar eller cykelväg. De sprang på den mötande trafikens sida så som man ska göra.

De varnades inte alls av säkerhetsbilen som körde först. Bakom dem körde också en motorcykel och en cykel mot specialtransporten. De varnades med ett märke av säkerhetsbilen. Cyklisten stannade men motorcyklisten körde vidare mot lastbilarna.

Isak och hans mamma visste inte vart de skulle ta sin tillflykt undan de stora lastbilarna. Till vänster om dem fanns bara ett stort och djupt dike.

Lite längre fram såg de en ramp där traktorer kan köra in på åkern bakom diket. De skyndade dit och sprang ut på åkern. Mitt i allt hörde de ett ylande ljud och såg att den första lastbilen började kränga.

Då sprang de fort längre ut på åkern de stod på. Mitt emot dem välte sedan hela ekipaget i det motsatta diket. Asfalten sprack och stora bitar av den flög omkring.

En pojke visar upp en bit asfalt på en landsväg vid ett vägbygge
Isak visar en bit av asfalten som lossnade när långtradaren välte. Bild: Peter Lüttge / Yle

Deras första tanke gick till motorcyklisten som fanns vid sidan där lastbilen välte omkull. Men den hade tydligen kommit undan. Deras andra tanke gick till lastbilschauffören. Hur hade det gått för honom?

Snart fick de tummen upp av personalen från säkerhetsbilarna. Chauffören hade klarat sig. Skärrade och chockade gick de sedan hem. Joggingrundan fick vara för den här dagen.

Nära ögat

Först senare gick det upp för dem hur nära de hade varit att falla offer för den skenande lastbilen. Ingen ur säkerhetspersonalen som ledsagade lastbilarna hade brytt sig om dem.

Stor, vit vindkraftsdel i åkerdike. Lyftkran, ambulans och lastbild syns också på bilden.
Olycksplatsen med en kran som ska försöka lyfta lastbilen tillbaka på vägen. Bild: Lina Nystrand / Yle

När vi mötte Isak och hans mamma några dagar senare för att höra hur de uppfattade hela den hotfulla situationen var det Isak som tog till orda:

– Jag brukar inte springa tillsammans med mamma men den här gången gjorde jag det.

Och tur var väl det får man tillägga när man får veta hur Isak gör när han springer ensam:

– Om jag hade sprungit själv skulle jag ha varit på andra sidan, för jag brukar oftast springa där. Men mamma tog oss på den ena sidan då vi började springa.

Vad hände sedan?

– Vi sprang ut på en infart till en åker men vi stod nog ganska vid kanten. När lastbilen kom började den vippa och så välte den. Och då sa min mor att vi springer ut på åkern så att den inte kommer efter oss.

En pojke pekar åt vänster på en åker
Isak visar var de tog sin tillflykt. Bild: Peter Lüttge / Yle

Kort därefter brakade det loss.

– Man hörde typ ett förljud, och sen så smällde det bara. Sen körde lastbilen ner i diket och släpet ner i ett annat dike.

Vad skulle ha hänt om ni hade varit på andra sidan?

– Då skulle vi förmodligen ha blivit överkörda. Vi var nog ganska chockade och for hem sen.

Polisen har inte lyckats hitta motorcyklisten

Polisen har utrett fredagens olycka, och vet vad som ledde fram till den. Äldre konstapel Thomas Ekqvist vid Polisinrättningen i Österbotten berättar att motorcyklisten som befann sig på platsen spelade en nyckelroll.

– Till motorcyklisten har det visats stopptecken, att den ska köra till sidan och stanna. Men det har motorcyklisten enligt vittnesuppgifter inte gjort, utan fortsatt mot transporterna. Det här ledde i sin tur till att transporten tvingades väja för motorcykeln och sedan åkte transporten i diket, säger Ekqvist.

Motorcyklisten är okänd för polisen och förundersökningen har avslutats just på grund av att polisen inte känner till vem den misstänkte chauffören är.

Vilken skyldighet har man att stanna då sådana här operatörer för en specialtransport visar stopptecken?

– I lagen nämns polis, gränsbevakning, tullmän och övriga trafikdirigerare. Om de arbetar i trafiken och ger tecken att man ska stanna så då är man som trafikant skyldig att stanna och lyda dem.

Ekqvist påpekar att en motorcyklist är lika skyldig att stanna som andra trafikanter om stopptecken givits, oavsett om motorcykeln som fordon är smalare än exempelvis en personbil.

Vår intervju med Isak Wester visar att det fanns ingredienser till en olycka med betydligt värre utgång, hur ser du på det?

– Det finns alltid risker då det handlar om fordon och fotgängare som rör sig i trafiken. Också när det handlar om stora transporter finns det risker, fastän det är noga planerat och yrkeskunnigt folk som kör och är med och ordnar. Och nu råkar det dessutom vara så att det är bara ett år sedan den föregående olyckan, så vi har två liknande olyckor på samma område. Det är synd.

Personporträtt på manlig polis i arbetskläder. I bakgrunden den blekgula fasaden till polishuset i Vasa.
Äldre konstapel Thomas Ekqvist känner väl till Söderfjärdsvägen med sina ställvis snäva kurvor. Bild: Moa Mattfolk / Yle

Enligt Ekqvist är det NTM-centralen som ansvarar för att kontrollera att de rutter som specialtransporterna kör längs är säkra och fungerar för ändamålet. Ekqvist berättar att han själv så gott som varje vecka kör förbi Söderfjärden då han patrullerar i arbetet.

– Vägen är ju slingrig på sina ställen, men jag vet inte om den är farligare än någon annan rutt. Jag vet inte hur NTM-centralen jobbar med frågan, men man skulle kunna anta att de ser över rutten eftersom det nu inträffat två olyckor på samma område, säger Ekqvist.

Äldre konstapel Ekqvist påpekar också att polisen när som helst kan öppna förundersökningen på nytt ifall nya uppgifter eller vittnesmål skulle komma in. Om någon har sådana får man gärna ta kontakt, hälsar Ekqvist.

Kör på natten och enligt en tidtabell

Efter två likadana olyckor på bara ett år har många Sundombor fått nog av transporterna. Willy Wulff är 18 år och har nyligen fått körkort. Han har stor respekt för specialtransporterna som kör i skytteltrafik genom hans hemby.

– Jag har alltid lite ångest när jag kommer emot dem. Vad om den välter nu? Jag börjar fundera på en utväg - hur jag skulle komma bort snabbast eller vart borde jag ta mig för att inte bli under om den välter.

En pojke i svart sweat shirt och svart keps sitter på en träläktare
Willy Wulff tycker att specialtransporterna är skrämmande. Bild: Peter Lüttge / Yle

Numera, när han kör bil, stannar han när ekipagen kommer emot honom. Men annat var det förr:

– Förr körde jag också moped in till stan. När jag hade bråttom körde jag bara sakta förbi bilarna som stod på sidan eftersom jag tänkte att jag kommer förbi, att jag inte måste stanna med min moped.

Han är verkligen upprörd över det som har hänt för andra gången nu:

– Nog är det ju skrämmande. Inte ska sådana olyckor få ske. Jag är lite av den åsikten att man skulle kunna köra dem på nätterna. De stör trafiken mycket i sig. Man måste stanna och man kommer för sent till skolan och jobbet och sånt.

Willy har också ett annat förslag för hur man kunde undvika större faror:

– Jag tycker att man skulle kunna ha en offentlig tidtabell så att folk kunde se när de kommer och undvika dem. Man funderar ju bara om det måste ske en ordentlig olycka med en människa innan man agerar eller ändrar på systemet.