Bredare vägar kunde lösa frustrationen mellan sommargäster och skärgårdsbor: “Idealet och vardagen i skärgården kraschar”

Åsikter om hur förtursrätten borde fungera på landsvägsfärjorna fyllde kommentarsfältet på Yle Åbolands artikel om hur fordonen släpps av färjan. Bilarna i skärgården verkar ha blivit fler i sommar.

Att ortsbor, fritidsbor och turister blir frustrerade på trafiken i Åbolands skärgård är ett årligen återkommande fenomen, säger Håkan Fagerström, som är verkställande direktör på Finferries. Nyligen är det vilken ordning man lossar av bilarna från färjorna som har skapat diskussion.

Förturskriterierna på landsvägsfärjorna irriterar: ”Galenskap att inte släppa dem med förtursskylt först av färjan”

Enligt Fagerström släpper besättningen i mån av möjlighet av fordonen i den ordning de har kört ombord.

– Det lyckas inte alltid beroende på vilken lastmix man har och hur fullt det är. Ibland måste man låta bilar från en annan fil köra av först, säger Håkan Fagerström.

En person i neonfärgade kläder dirigerar bilar av en färja.
I mån av möjlighet dirigeras bilarna av färjan i den ordning de kom in. Bild: Cecilia Juuti / Yle

I år är första sommaren den nya färjan Altera är i bruk. Färjan har plats för fler fordon än de äldre färjorna. På Altera gäller samma lossningsprincip, men också där kan besättningen behöva låta bilar från andra filer köra först för att göra lossningen effektiv.

Överlag är Altera formad så att lossningen blir smidigare än på de andra färjorna, säger Fagerström.

”Är man turist så har man inte så bråttom”

Kring klockan 10 en juliförmiddag står det några bilar i kö vid färjfästet i Lillmälö i Pargas. Först i kön för bilar med förtursrätt står Teemu Vainios fraktbil.

En man med keps sitter bakom ratten i en långtradare.
Teemu Vainio kör dagligen varor till Nagu. Förtursrätten på färjan är viktig för jobbet. Bild: Cecilia Juuti / Yle

Vainio kör dagligen varor till Nagu. Speciellt sommartid då det är rusning uppskattar han att ha förtur. Då kan han köra förbi kön och slipper i bästa fall vänta på nästa färja.

– För mig är det viktigare att åtminstone komma ombord på färjan, inte att få köra av färjan först, säger Vainio.

Idag får Vainio köra först ombord, och först av färjan på Nagusidan. Så brukar det vara, säger Vainio, men det kan också variera vem som får köra av först.

En äldre man och kvinna sitter i förarsättet i en bil.
Lola och Christer Karlsson har besökt skärgården i Nagu flera somrar. Bild: Cecilia Juuti / Yle

I kön utan förtur står Lola och Christer Karlsson. Paret har turistat i Åbolands skärgård flera somrar i rad, och tycker det är klart att de som är fastboende i skärgården ska ha förtur på färjan.

– Är man turist så har man inte så bråttom. För oss är det helt okej att vänta, säger Christer Karlsson.

Paret tycker att trafiken brukar löpa bra från färjfästet på Nagusidan.

– Vissa kör väldigt fort, men i det stora hela fungerar det bra. Det är lite olika, säger Lola Karlsson.

För smala vägar

Varför sommarens debatt om skärgårdstrafiken koncentrerar sig på just lossningen kan inte Håkan Fagerström ge ett exakt svar på.

Finferries har ännu inte statistik över trafiken hela sommaren, men kring midsommar åkte omkring 12 procent fler fordon över med landsvägsfärjorna än i fjol.

– Om det följer samma mönster hela sommaren, kan det bero på att det finns fler bilar, som orsakar irritation, säger Fagerström.

Debatten om trafiken som uppstår emellan ortsbor, fritidsbor och turister har också nått öron vid Pargas stad. Stadens livskraftschef Maria Leppäkari säger att det är bra att det förs diskussion om ämnet och att det ligger i stadens intresse att föra debatten vidare.

POrträtt av en kvinna med axellångt blont hår och tjocka svarta glasögon.
Enligt Pargas Livskraftschef Maria Leppäkari är det en livsstil att bo i skärgården. Bild: Cecilia Juuti / Yle

Leppäkari ser inte debatten som en konflikt, men anser att problemet i att den uppstår årligen ligger i att skärgården utvecklas på ett sätt som saknar framförhållning.

Därför har inte utmaningarna som finns i skärgården hängt med i utvecklingen.

– De som inte har varit här och inte lever här, ser inte behoven och vardagen. Jag tror att det är idealet och vardagen som på något vis kraschar, och det är det som är utmaningen i det här fallet.

Finns det någon praktisk lösning på problemet?

– Faktum är ju att vägarna är smala. Om man köar länge till en färja så borde vi kanske fundera på om det finns möjlighet att bredda vägarna.