Relationen med Sverige är den röda tråden i Mikko Majanders forskarliv. Han är docent i politisk historia vid Helsingfors universitet och arbetar som samhällsanalytiker vid tankesmedjan Magma. För honom är Sverige ett intressant land.
– Det handlar om Finland som ett nordiskt land. När vi finländare säger Norden så är det oftast just Sverige vi menar. Vi speglar oss och vår utveckling mot Sverige, säger Mikko Majander.
Det har vi alltid gjort, redan av historiska skäl, men det är också aktuellt i dag, påpekar han. Finlands första referens brukar vara Sverige.
– Jag tycker det är mycket viktigt säkerhetspolitiskt och geopolitiskt, men också kulturellt och i samhällslivet. Man talar väldigt mycket om hur Sverige är en förebild för Finland, till exempel i statsförvaltning, kyrka och lagstiftning, och sådant som vi talar om.
Sverige en förebild, men också en antagonist
Det finländska samhället byggdes upp som ett civilsamhälle med svensk tradition, trots att Finland var en del av det ryska imperiet. Vi fortsatte de skandinaviska eller svenska traditionerna i Finland, säger Mikko Majander.
Men det finns också ett slags Sverigehat, en landskampsanda och en misstro mot Sverige i Finland. Är det de gamla förtryckarna som spökar, eller varför vill finländarna konkurrera och tävla så hårt?
– Det är mycket naturligt, Finland är en ung nation. Idén om Finland som en nation är mycket yngre än idén om svenskheten.
Den byggs ofta – och förstärks – genom antagonism, för att skilja sig från någon annan. I början av självständigheten var det helt klart ett rysshat därför att Finland var en del av Ryssland. Men samtidigt ville man kulturellt skilja sig från svenskheten, påpekar Majander.
Ett sätt var då att bygga nationen genom en äktfinländsk rörelse. Samhällspolitiskt har vi varit efter Sveriges utveckling, det har varit en obalans. Vi kände att vi kommer efter. Den här andan lever sitt eget liv.
”Slå svenskarna” hänger kvar
Numera är Finland på en jämlik nivå med Sverige. Men mentalt finns det gamla kvar. Den historiska barlasten från Hakkapeliternas tid kommer fram.
Nu vet jag inte om det är det att jag är finländssvensk eller att jag är totalt ointresserad av idrott. Men jag har inget intresse av att ”spöa svenskarna”.
– Det finns säkert skillnader mellan finskspråkiga och svenskspråkiga. Språket i sig provocerar antisvensk mentalitet hos några finnar och i delar av Finland.
Mikko Majander vill inte säga att alla finländare tycker så. Men han pekar på regionala skillnader. På västkusten följer man lika mycket svenska medier som finländska. Det är naturligt.
– De som bor närmare den ryska gränsen följer kanske mer det ryska. Men det är lite svårt med ryskan just nu. Kanske den oönskade tudelningen av Europa också har ökat intresset för Sverige.
Nordisk nytta
Majander ser en faktisk nytta för Finland att tillhöra de nordiska sammanhangen. Det är möjligt att det också minskar behovet att se Sverige som en arrogant storebror.
Mikko Majander har bland annat skrivit en bok om det komplexa konkurrens- och kompanjonskapet mellan Sverige och Finland. Han har undersökt vad svenskarna vet om Finland, nu senast i boken ”Syskon men inte tvillingar”. Det handlar om kunskapen om Finland i Sverige, inklusive säkerhetspolitiken som är jätteaktuell just nu.
Svenskarna säger sig vara väldigt intresserade av Finland. Men är det sant?
– Det är lätt att svara i en enkät att ”jag skulle gärna veta mer om Finland”.
Finland är populärt just nu. Men om man tittar lite noggrannare så är siffrorna väldigt låga när det gäller om man är villig att göra någonting för att veta lite mer om Finland.
Om man frågar om de har sett finländska filmer, läst finländska eller finlandssvenska författare?
– Det är under 10 procent av svenskarna som har gjort det. Men det är en positiv sak i sig att det finns en potential och att Finland ses som intressant.
Men när det gäller människornas fritid så konkurrerar vi på globala marknader. Där är Sverige som många andra länder, och kanske Finland. De riktar sig till den stora anglosaxiska världen.
Sveriges första referensland är Sverige själv.
Mikko Majander, omvärldsanalytiker, Magma
Sverige är ganska starkt i sig självt. Ofta säger man att Sveriges första referensland är Sverige själv. Men man måste också fråga: Har vi i Finland tillräckligt att erbjuda på kulturens sida?
Det finns en gammal slogan om en obesvarad kärlek mellan Sverige och Finland. Stämmer det fortfarande?
Vi älskar allt som är svenskt. Allsång på Skansen, svenska nyhetsprogram och så vidare. Men den kärleken besvaras faktiskt inte. Majander citerar sina vänner som jobbar i kulturbranschen, på förlag och så vidare som säger det samma.
– Alla säger att Sverige är en mycket svår kulturmarknad för Finland. Det är oftast lättare att sälja finländska romaner till exempel till Tyskland där det översätts mycket.
Sverige är mycket starkt i fråga om kulturproduktion. Om Sverige söker något annat så är Finland inte särskilt exotiskt. Sverige söker den stora världen, anglosaxiska produktioner. Man måste tävla med dem.
– Min känsla är att Norge och Danmark går bättre hem i Sverige än Finland.
Fler Finlandsbilder i Sverige
Nu med Nato och säkerhetspolitiken har du sagt att grannförhållandet har vänts upp och ner, att svenskarna inte är vana vid att Finland leder. Har det satt deras självförståelse på prov?
– Det tycker jag är intressant. Man har egentligen två bilder av Finland i Sverige. En är att Finland är en buffertstat mot öst, mot Ryssland, Sovjetunionen.
– Där var vår höjdpunkt – vinterkriget – när vi var hjältenationen. Men sen kom kalla kriget då Finland hade en annan politik mot Sovjet, Ryssland och Moskva. Då var Sverige mycket ivrigt att tala om finlandiseringen, att Finland är springpojke för Moskvapolitiken.
Nu under Natoprocessen har det plötsligt varit Finland som visar vägen hur man reagerar mot ett aggressivt Ryssland.
Så det är helt och hållet vinterkrigets bild av Finland som vinner i Sverige nu, säger Majander. Finland har rustat sig hela tiden och Sverige anses ha varit blåögt mot Ryssland.
– Samtidigt talar vi också i Finland om finlandisering, om att vi har varit blåögda mot Putins politik. Det är vad jag menar med att bilden har gått upp och ner.
Delade misstag kan stärka oss?
Erkki Tuomioja sa ungefär att ”även om Natomedlemskapet visar sig vara ett misstag så är det bättre att vi gör samma misstag som Sverige”.
– Ja, jag tycker att det är ett ironiskt sätt att beskriva det. Jag tycker att den nordiska gemenskapen och särskilt relationen med Sverige är geopolitiskt och historiskt så viktig för oss. Det lönar sig att vara i samma båt.
– När båda länderna sökte till EU, så hade Finland kanske för en tid en känsla av att inte behöva Sverige eller Norden på vägen västerut. Då tyckte en del att vi går direkt till Bryssel eller Berlin och följer Tyskland och så vidare. Men EU har inte varit en sådan framgångshistoria efter alla eurokriser, och andra kriser.
Vi kanske ändå har en bättre förståelse för att det långa förhållandet till Norden är någonting som är värt att värna om. Det visar också Tuomiojas ironiska formulering.
Svag krona lockar trötta turister
Nu är den svenska kronan billigare än på länge. Det är gott för oss om vi reser till Stockholm. Men samtidigt funderar man i Sverige på om man borde göra någonting åt det. Eurodebatten har vaknat. Men Mikko Majander tror inte att Sverige ansluter sig till en gemensam valuta inom en nära framtid.
Den svenska kronans låga värde gynnar ju finländsk turism i Sverige. Men samtidigt kommer det nyheter om att finländarna inte längre tycker att det finns något att se i Stockholm. Det har jag svårt att förstå. Hur reagerar du på den nyheten?
– När jag var i Stockholm förra veckan undrade jag samma sak. Det är en härlig stad. Hur skulle man uttömma den med några resor? Det är en stad i världsklass.
Majander är tveksam till mätningen. Det har alltid varit en mycket högre grad av finländare som besöker Sverigebåten.
– Jag skulle gärna se statistiken om att Stockholm förlorar sin dragningskraft bland finländska turister. Jag tror inte på det.
Majanders svenska stark efter USA-besök
Det verkar som om du alltid jobbat med svenska frågor, i sådana sammanhang som kan tolkas som svenska. Hur kommer det sig?
– Jag blev intresserad av svenska språket efter tiden som utbytesstudent i gymnasiet i Amerika. När jag kom hem fick jag en fyra i mitt första prov i svenska i skolan. Läraren frågade om jag hade glömt allt. Jag var lite irriterad på det och ville visa att jag kan ta svenska på allvar, förklarar Mikko Majander.
Sedan valde han att studera historia vid universitetet. Om man vill vara historiker i Finland så är stora delar av Finlands historia skrivna på svenska. Det var viktigt.
– Jag har alltid varit för ett tvåspråkigt Finland, det är viktigt. Jag jobbade under studietiden en sommar i Sverige. Mina forskningsintressen blev Finland och Sverige, Finland och Norden i kalla kriget.
Forskningen gällde välfärdsstaten och socialdemokratin i Finland och Sverige. Sverige är världsberömt i de avseendena. Det blev yrkesmässigt viktigt för Majander.
Vad tror du om framtiden? Går det i framtiden att locka finnar som du att bli perfekta på svenska?
– Jag tror att vi inte behöver vara perfekta på svenska. Även om min språkkunskap har varit bristfällig, så har jag alltid använt den. Min erfarenhet är att i Finland har alla svenskspråkiga uppskattat det. Vi finskspråkiga använder vår bristfälliga svenska, säger Mikko Majander.
Han vill gärna vara ett exempel på det.
