En månad har gått sedan delar av den privata armén Wagnergruppen började marschera mot Moskva i ett myteriförsök mot den militära ledningen i Ryssland.
Sedan myteriet avblåstes har spekulationerna kring Wagnergruppen och dess ledare Jevgenij Prigozjin varit många.
– Det har varit stor ovisshet gällande vad Wagner gör nu, i vilken form gruppen kommer att fortsätta existera, om alls, och definitivt också en oro gällande Prigozjins framtid, säger Catrina Doxsee, biträdande professor vid tankesmedjan CSIS i Washington D.C.
I tisdags uppgav den belarusiska aktivistgruppen Belaruski Hajun att mellan 3 000 och 4 000 Wagnersoldater har anlänt till Belarus sedan myteriet. Förra veckan släpptes också en video som visade Prigozjin och hans högra hand Dmitrij Utkin på plats i Belarus.
Doxsee menar att satellitbilderna på konvojer i Belarus verkar äkta, likaså videon där Prigozjin pratar, men påpekar att man måste ta alla dylika uppgifter med en nypa salt.
– Den ryska staten och Wagnergruppens ledning vet att de har ögonen på sig och att vi analyserar allt de gör.
Oklart vad Wagnergruppen ska göra
Medan satellitbilderna tyder på att Wagnergruppen följer det avtal som Prigozjin och Kreml kom överens om efter myteriet är det mycket som fortfarande är oklart. Ingen vet exempelvis exakt vad Wagnergruppen planerar att göra nu.
– Enligt Prigozjin är planen att fortsätta fokusera på Wagners verksamhet i Afrika, att stärka grupperingarna där de redan finns och att undersöka nya ställen där de kan bli verksamma. Men även om han verkar ha mycket självförtroende i den här videon så behöver det inte betyda att han själv känner sig säker eller att han tror på Wagners framtid.
Den största delen av Wagnergruppens verksamhet finns fortsättningsvis i Afrika, framför allt i subsahariska Afrika.
– Det här större nätverket är det som är mest lönsamt och som också har blivit en viktig del av Rysslands större geopolitiska ambitioner utomlands, säger Doxsee.
Wagnergruppen har fungerat som en modell för hur Kreml kan använda en självständig privat armé för att uppnå sina geopolitiska, militära och ekonomiska mål utomlands.
Genom att använda en självständig part har Moskva kunnat förneka delaktighet, undgå ansvarsutkrävande och sänka sina kostnader.
– Det är en väldigt svår modell att lämna bakom sig eftersom den är relativt billig för den ryska ledningen.
Prigozjin säker på kort sikt
Under Prigozjins ledarskap har Wagnergruppen dessutom kommit att utgöra ett sorts monopol. Det finns andra privata militära företag i Ryssland, men inga som har samma inflytande eller lika stora nätverk som Wagner.
Därför tror Doxsee att Prigozjin sitter tämligen säkert på sin stol, för tillfället.
– Det är svårt att hitta någon annan som kan ta över i stället för Prigozjin. Det handlar om ett så stort och brett nätverk som också består av många delar, såsom skalföretag och ekonomiska mellanhänder, säger Doxsee.
– Jag tror därför att Prigozjin på kort sikt har en viss säkerhet. Men det här är kanske bara så länge som Moskva försöker reda ut hur de ska få kontroll över det större Wagnernätverket.
Wagnergruppen kan splittras
Doxsee menar således att det kan bli en kamp om kontrollen över det större Wagnernätverket på sikt.
– Jag tror att varken Prigozjin eller Kreml vill avstå kontrollen över det här nätverket.
Men för att kunna ersätta Prigozjin måste Moskva först ta reda på hur de ska kunna få kontroll över nätverket.
– De måste undersöka vilka som är lojala mot vem och hurdana strukturer som finns på plats, säger Doxsee.
En kamp om makten skulle bland annat kunna leda till att enbart vissa delar av Wagnergruppens verksamhet förblir under Prigozjins kontroll.
– Jag tror att vi på sikt kommer att se ett ledarbyte och kanske en förändring i organisationens struktur, inklusive en upplösning av nätverket. Det här kan till exempel leda till att verksamheten som berör exploatering av resurser blir en egen verksamhet, medan påverkansarbete blir en annan. På det här sättet bryter man upp monopolet som Wagnergruppen skapat.
Men det är en process som kommer att ta tid.
– Det finns mycket infrastruktur här som Ryssland inte har råd att förlora. De kan inte helt ta bort allt som Wagner byggts upp på, eftersom organisationen är så etablerad. Den är byggd på personliga relationer, på en stark kunskapsbas och vet hur man infiltrerar regeringarna i de länder där de verkar. Ryssland kan inte riskera att tappa det.
Avfärdar konspirationsteorierna
Doxsee tror därför att Prigozjin just nu funderar över hur han kan behålla kontroll över nätverket – i alla fall delar av det – genom att verka i andra länder, till exempel Belarus.
– Jag tror att han vill få en ny bas så att han inte behöver svara till Kreml framöver ifall de börjar slå ner hans verksamhet eller ta över hans tillgångar.
Det har ju förekommit en del konspirationsteorier om att hela myteriet var planerat från Kreml. Hur ser du på de här teorierna?
– Jag förstår varifrån det kommer, eftersom vi hela tiden har sagt att Vladimir Putin kanske låter olika fraktioner kritisera varandra så att han själv kan undgå att välja sida och att spela ”skurken”. På det sättet skulle det vara logiskt att Putin också var delaktig i att planera det här, säger Doxsee.
– Men baserat på vad både Prigozjin och Putin har sagt i anslutning till myteriet så kan jag inte se en anledning till att Putin skulle ha gått med på det här. Det fick honom att framstå som svag och det var det största hotet mot honom som person sedan hans presidentperiod började.
Varför landade då Wagnergruppen i specifikt Belarus?
– Jag tror att det är en fråga man kommer att fortsätta ställa. Det verkar lite som att Lukasjenko vill ha Wagner där – eller han vill ha det som de kan erbjuda honom där.
Återvänder knappast till Ryssland
Doxsee tror inte att Wagnergruppen kan återvända till Ryssland eller Ukraina i dagsläget, men säger att allt är möjligt.
– Om du hade frågat mig för några veckor sedan så skulle jag ha sagt nej. Men nu har det kommit rapporter om att de för samtal och kanske kan Prigozjin hitta en väg tillbaka på något sätt. Men jag tror inte att han kommer att få samma nivå av inflytande igen.
Enligt Doxsee är det viktigt att se på myteriet och det som hänt sedan dess genom att också fundera på vilka existentiella hot som de involverade personerna har upplevt.
– Prigozjin såg det som ett hot mot Wagner och mot sig själv när det ryska försvarsministeriet skulle tvinga alla soldater i Ukraina att ta värvning i den statliga armén i stället. Samtidigt såg Putin myteriet som ett existentiellt hot mot honom. Och nu finns det regeringar som Wagner samarbetat med länge som i sin tur känner sig osäkra på det framtida samarbetet. Men det betyder också att det nu finns en chans att komma med alternativa lösningar, som inte innebär Wagner.