Första säsongen var en enorm succé, hur är det att vara tillbaka med en andra säsong? Är det svårare eller lättare?
– Svårare, det är så mycket enklare att göra en serie då det inte riktigt finns några förväntningar. Nu väntar folk på den andra säsongen och vill veta vad som händer rollkaraktärerna. Insatserna är högre och man vill inte göra folk besvikna, samtidigt måste man blockera ut allt det, för det är svårt att göra konst om du blir ängslig eller orolig.
Den första säsongen av The Bear handlar om hur Carmy (Jeremy Allen White) tar över familjens sandwich-restaurang efter att hans bror begått självmord. Carmy har själv en bakgrund som toppkock i en Michelinrestaurang och försöker nu överföra det tänket till sin personal.
Skildringen av arbetet i restaurangen är ändå bara ramen för det som serien egentligen handlar om, en sårad och sårbar maskulinitet i kris.
Det i kombination med extremt fina skådespelarprestationer, snyggt foto och klipp skapade en alldeles särskild upplevelse av den intensiva kakofonin och den hektiskt nervösa stämningen inne i en restaurang.
Säsong två en fördjupning
Utifrån de fyra första avsnitten i säsong två kan man säga att tempot och intensiteten fortfarande är densamma men ändå på ett helt annat sätt.
Carmy och hans personal bestämmer sig för att helt göra om hela konceptet för restaurangen. Det är fine dining som gäller men det hela ska genomföras under en enorm tidspress.
Nu är det också personalen som stiger fram och vi får veta mer om deras bakgrund. Ett annat tema är relationen de har till sina mammor, bland annat Jamie Lee Curtis dyker upp som mamma till Carmy och hans syster Natalie.
Maten står inte heller lika mycket i fokus fastän den fortfarande är en central del av berättelsen.
Jag tror inte att han gillar var han är i livet, jag tror att han helst vill ha nån form av lösning eller upplösning i sitt liv och frid.
Ebon Moss-Bachrach
En av dem vi i den andra säsongen kommer att få veta lite mer om är Richie, även kallad för ”kusinen”, en högljudd och allmänt störig person som har svårt att acceptera att Carmy vill ändra på rutiner.
Ebon Moss-Bachrach som spelar Richie är helt klart medveten om att den första säsongen blev sedd som en studie i maskulinitetens kris. Men då jag frågar honom hur han själv ser på sin rollkaraktär, hur han skulle beskriva Richie som man blir det mer komplicerat.
– Richie är så att säga halvvägs i livet, varken ung eller gammal. Han är i en slags dimma som man kunde kalla medelåldern utan att riktigt förstå det hela själv. Jag tänker det hela som en slags kompass på Nordpolen som bara spinner runt och runt och runt.
– Alla ledtrådar runt honom, samhälleligt och geografiskt är borta, han bor i en stad som förändras runt honom. Han tror att han är hemma men det ser inte längre ut som det hem han känner till eller det han föreställer sig i sitt huvud att ett ”hem” skall vara.
– Jag tror inte att allt det här är en typiskt maskulin upplevelse men om man ser det hela i kombination med en slags maskulin förväntan på vad Richie tror eller förväntar sig att livet borde vara så kanske det förklarar varför han har det så svårt. Det är kanske just det som skapar det omedgörliga och tjurlika i honom.
– Jag tror inte att han gillar var han är i livet, jag tror att han helst vill ha någon form av lösning eller upplösning i sitt liv och frid.
Att skådespela handlar om att hitta en strävan för rollkaraktären
Ebon Moss-Bachrach
Hur spelar man då en karaktär som trycker ner så mycket känslor, som hela tiden verkar vara på gränsen till ett emotionellt sammanbrott?
– Att skådespela handlar om att hitta en strävan för rollkaraktären. Alla de saker som sedan hindrar rollkaraktären från att nå den platsen, ju större hinder du har desto hårdare måste du försöka och ju mer dynamisk blir då ofta också utförandet.
– Richie är en person som har stora behov men hans behov blir också hela tiden starkt blockerade, hans behov tillgodoses inte. Hans stora kärlek är hans bästa vän som har dött. Allt det här är enormt mycket bränsle för en skådespelare att skapa.
Har då Richie alls några sätt att klara av eller hantera alla de svåra saker han möter?
– Ja, det har han men de är inte så praktiska eller bra. Jag tror han försöker hantera sina problem genom att dricka och äta. Men det är som en slags ”tröstnapp” vars verkan försvinner väldigt snabbt. Han har inga hälsosamma sätt att sköta det hela. Jag tror inte att han springer, mediterar eller spenderar tid i naturen. Han är fortfarande en som söker.
Om du skulle möta den unga Richie, vad skulle du då säga honom? Har du några råd att ge Richie?
– Åh, jag vet inte. Råd är alltid lite knepiga. Du kan förstås ge råd men människor måste lära sig saker på egen hand. Men jag tycker alltid att det är bra att kunna lyssna, börja med att lyssna.
Maten är ett bärande element i serien, vad är din egen så kallade ”comfort food”? Vad lagar du då du vill imponera på människor?
– Jag älskar potatis! Potatis är en tacksam rätt, den kan man tillreda på så många olika sätt, Och så älskar jag pizza och soppor, säger Ebon leende.
Säsong två av The Bear visas på Disney+ med start 2.8.