De som är i behov av assistans lider av att personalen ofta byts ut och att det inte finns tillräckligt med assistenter. Personliga assistenter hjälper människor med funktionsnedsättning att leva ett vanligt liv.
Niklas Edberg har jobbat ett år på deltid som personlig assistent till en klient i Ekenäs med stödbehov dygnet runt. Enligt avtal jobbar Edberg sammanlagt 16 timmar i veckan men han har hoppat in oftare på grund av personalbristen.
– Med tanke på att jag inte ville jobba heltid som assistent så har det blivit heltid i slutändan på grund av det andra deltidsjobbet jag har, säger han.
Niklas Edbergs andra deltidsjobb är på ett bageri och mejeri i Fiskars.
Edberg lyfter upp att en stor personalomsättning sliter på klientens humör eftersom de ständigt måste träna upp nya assistenter.
– Det blir ingen stabilitet i verksamheten, vilket jag sett från mitt tidigare yrkesliv: när ett yrke har en låg status och lön, blir personalomsättningen stor, säger han.
Anna-Kaisa Töntsi jobbar i Karis som personlig assistent och har gjort det i nästan 10 år. Hon berättar att det emellanåt inte finns vikarier och det varit jättesvårt att hitta vikarier när de behövs.
– Sedan när vi hittar någon måste personkemierna mötas med klienten, säger Töntsi.
Hon tillägger att läget nu är stabilt men vid ett skede har hon själv försökt hitta vikarier från sin kompiskrets.
Rosita Ahlgren bor i Ingå och är en av dem som behöver personlig assistans.
– Allt som hör till mitt vardagliga liv behöver jag hjälp med, säger hon.
Ahlgren har märkt att det är utmanande att hitta personliga assistenter.
– Personalen växlar mycket och det är en utmaning eftersom varje gång det kommer en ny människa så ska du börja om från början: hur vi ska göra och i vilken ordning, säger Ahlgren.
Välfärdsområden vill att funktionsnedsatta själv fungerar som arbetsgivare
Människor som behöver personlig assistans kan själva anställa sina assistenter eller så kan de få anlita ett företag som erbjuder tjänsten. Beslutet fattas av välfärdsområdets funktionshinderservice.
Rosita Ahlgren anställer själv sina assistenter. Hon anser att det ger henne frihet och hon får bo i sitt eget hem.
– Jag har fungerat som arbetsgivare sedan 2010 så jag har en viss erfarenhet men det är jobbigt, för det finns en massa pappersarbete som du ska klara av, säger Ahlgren.
Till henne som arbetsgivare hör bland annat att rekrytera, skriva arbetsavtal och -listor, räkna löner och se till att arbetstagaren har alla försäkringar hen har rätt till. Om personen med en funktionsnedsättning är arbetsgivare, ansvarar hen också för att utbilda sin personliga assistent.
– Det svåraste är att rekrytera. Det är väldigt svårt att hitta personer som är villiga att fungera som assistenter för att det är ett ansvarsfullt arbete, säger Ahlgren.
Det kan vara utmanande att vara arbetsgivare och många med en funktionsnedsättning klarar inte av det. Ändå försöker välfärdsområdet driva den linjen.
Rosita Ahlgren sitter i Västra Nylands välfärdsområdes råd för personer med funktionsnedsättning och är fundersam över hur man i praktiken ska utveckla personliga assistansen och samtidigt balansera ekonomin.
– Det sägs att om man fokuserar på vissa åtgärder gällande arbetsgivarmodellen så minskar det på kostnaderna årligen. Jag befarar vad det betyder i praktiken? Kan man kräva att personer med funktionsnedsättning fungerar som arbetsgivare? undrar hon.
Högre lön är svaret på personalbristen
Lönen är en faktor som bidrar till personalbristen.
– Om man vill bli av med personalbristen måste lönen höjas, konstaterar Niklas Ahlgren.
Han tillägger att branschen också kunde marknadsföra sig bättre.
– Jag hörde på radio här om dagen om folk som är 50-plussare som hade svårt att hitta jobb i Finland och jag fann det väldigt lustigt just med tanke på att det är sådan brist på personliga assistenter, säger Edberg.
Också Rosita Ahlgren tycker lönen är otillräcklig.
– Jag tycker att de fina arbetena assistenter gör borde synas i lönen och det gör det inte i dag, säger hon.
Rosita Ahlgrens personliga assistent, Amanda Werner, säger att lönen borde höjas för att klara av dagens samhälle och alla kostnader.
Anna-Kaisa Töntsi säger att man klarar sig på lönen.
– Den är helt bra men alltid skulle lönen få vara högre, säger hon.