Ofta gäller det ju att göra ett gott första intryck, och ifall man inte råkar vara bildskön eller ultracharmig får man anstränga sig en smula.
Inom nätdejting kan uppriktigheten vara ganska brutal. De mest kräsna skriver klart ut vad de vill ha: ”Du är rökfri, barnfri, minst 182 cm lång och har stabil ekonomi”. För vaddå, man sparar väl bara allas tid om man är tydlig med vad man önskar?
I synnerhet män förväntas mer eller mindre skriva ut hur långa de är i annonserna. Det verkar inte ens väcka några protester. Men skulle det vara lika accepterat att kvinnor förväntades skriva ut vad de väger?
Och hur ska man göra om man har en egenskap eller sjukdom som inte syns på fotografierna? Om man använder peruk? Finns på det autistiska spektret? Är nykter alkoholist?
I något skede lär ju en potentiell partner få reda på dessa saker, men ska man skriva ut det genast eller ta upp saken i ett senare skede?
Vad tycker du?
Hur ärlig är du gällande dig själv när du dejtar?
Uppskattar du att man är detaljerad och öppen på sin profil, att man redogör för saker som kan vara avgörande för en potentiell partner?
Finns det saker du helst presenterar först när du känner ett större förtroende för personen? När då i så fall? Finns risken att personen tycker du varit oärlig om du väntar för länge?
Har du varit med om ”falsk marknadsföring” någon gång, dvs. att personen du dejtat ljög i sin profiltext eller undanhöll något väsentligt?
De är alltid anonym när du skriver till Relationspodden, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.
Hur ärlig ska man vara i dejtingdjungeln?
