Det är få (ingen) som egentligen har vandrat med González och Lüttge, men desto fler har vinkat, sagt hej och gett dem något ätbart.
– Vi blir stoppade hela tiden, av folk som kör förbi, och vi blir försedda med mat och tips (om sovplats), säger Lüttge.
De flesta nätterna har spenderats hemma hos någon, flera på sommarstugor.
– En Anders som körde förbi oss stannande och backade tillbaka. Ni är de där pilgrimerna, var ska ni sova inatt, sa han, berättar Lüttge.
Flera nätter har vandrarna till och med haft flera alternativ för boende, folk verkar gärna ställa upp och hjälpa dem.
– När vi går genom byarna är det många som säger att de läst eller hört om oss och de undrar hur det har gått.
Händer bara i Finland: bastu hela tiden
Något som bara händer i Finland, gissar Lüttge, är att vandrarna varje kväll utom en har fått bada bastu.
– Det är super då du pilgrimsvandrar och det har du ingen annanstans än i Finland. Då man har gått en hel dag och sedan badar bastu är man som född på nytt. Det är fantastiskt för återhämtningen.
I Nykarleby träffade vandrarna på en man, efter en pratstund gick de vidare men plötsligt cyklade han ifatt dem igen.
– Hans fru hade frågat varför han inte gav något åt oss! Han gav oss två gurkor så nu har vi varsin i väskorna.
Sov som små änglar
I Jakobstad hittade vandrarna inget husrum. I stället gick de mot Fäboda där det finns vandringsleder och vindskydd.
– Vi var rätt trötta och hade gått långt. På vägen till Fäboda stannade en kvinna som hade hört om oss.
Kvinnan ville erbjuda dem skjuts men hon var väldigt försiktig och funderade fram och tillbaka om hon kan ta med vandrarna i bilen.
– Jag är så rädd men jag kan ju ta med er, ni är trevliga. Jag måste ta med er, sa hon till slut.
Så de fick skjuts de sista kilometrarna till ett vindskydd.
Men natten var kall och vandrarna sov rätt så dåligt i vindskyddet de hittade.
– Det var ruggigt och ganska mycket myggor. Men det är bra att gå med en spanjor, följande dag när vi var som tröttast sa han att vi måste ta siesta.
De vek in på en nyslagen äng och la sig ner.
– Vi sov som små änglar där ute på fältet, med stavarna bredvid.
Samtal om surdeg och tro
Hur har det gått med de spontana samtalen och nya tankarna som vandrarna hoppades på? Åtminstone har det blivit mycket matprat. Bland annat om surdeg och annat bröd.
– Och så har vi haft en hel del samtal om att vandra, att pilgrimsvandra. Många som stannar är religiösa så det har blivit samtal om Gud. Men det är inte så lätt. Juanma och jag är katoliker så vi märker att det finns vissa klyftor, säger Lüttge.
Men varför vill alla ge er mat?
– Vi funderade samma sak. Å andra sidan är det välkommet, du gör av med ganska mycket då du går så vi har inget emot det. Och i och med butiksdöden är det otroligt glest mellan matbutikerna. Oftast du har ingen chans att köpa mat på hela dagen där man går.
Vandrarna har inte lagat mat en enda gång utan de har fått smörgåsar, laxsoppa och massa annat gott.