Silorna i Inre hamnen i Vasa stod klara i början av 60-talet och användes av aktiebolaget Vasa ångkvarn.
30 år senare avslutades kvarnverksamheten och under 90-talet fanns det visioner om att göra silorna till studentbostäder. Det rann ut i sanden och år 2000 blev silorna skyddade.
2017 fattade Vasa stad beslut om att häva skyddsmärkningen, riva silorna och bygga nytt. Museiverket ville att silorna skulle stå kvar. Det var flera andra som inte gillade beslutet och ärendet gick ända till Högsta förvaltningsdomstolen.
2020 gav domstolen grönt ljus och nu tre år senare kommer silorna ner, bit för bit. Man river försiktigt och använder mycket vatten för att det ska damma så lite som möjligt.
Vägg i vägg finns Åbo Akademi och bara en bit bort finns Österbottens museum. Där har man skyddat och flyttat på utställningsföremålen.
Utmanande rivning
Esa Mäkiranta är mannen som rent konkret sitter bakom spakarna och river silorna.
– Det är ett utmanande objekt. Det får inte vibrera och rivmassorna får inte landa på havssidan. Man måste vara försiktig så att det inte blir skador på tegelbyggnaden här intill, säger Mäkiranta.
Det är alltså ett noggrant och långsamt arbete?
– Noggrant, ja. Förstås försöker vi göra det så snabbt som möjligt men det går inte riktigt att hålla samma fart som i normala fall.
Rivandet intresserar förbipasserande och Mäkiranta säger att han ofta får svara på frågor när han hoppar ut ur maskinen.
I silornas ställe ska man resa ett tolvvåningshus med bostäder. Det är ett område som många säkert ser som den bästa tomten i hela staden.
En del Vasabor ville se en öppen lösning ut mot havet, med en park istället för ett flervåningshus.
Men ett flervåningshus ska det bli och före det måste Esa och hans kollegor riva klart.
– Jag kan inte säga exakt, det blir nog till hösten. Om allt fungerar, utrustningen och allt annat.