Camilla Richardsson har varit i fantastisk form den här sommaren. I slutet av maj löpte hon nytt finländskt rekord på 10 000 meter och under öppningsdagen av Kalevaspelen underskred hon Annemari Sandells gamla rekord för andra gången i karriären.
– Man får vara nöjd då man klarade av att sololöpa under gamla rekordet. Jag är väldigt nöjd med min prestation i dag, säger hon till Yle Sporten.
Öppnade hårt och hittade ett flow
Richardsson avgjorde kampen om FM-guldet tidigt. Hon löpte kilometer efter kilometer på 3.10 – avsevärt fortare än vad hennes tränare Jukka Keskisalo hade rekommenderat.
– Vi hade tänkt oss en mellantid på 16 minuter vid fem kilometer men det flöt på så bra så det var bara att köra på. Det lönar sig inte att bromsa om man hittar ett flow, säger hon och skrattar.
Inför Kalevaspelen låg hon strax utanför en plats i VM på 10 000 meter. FM-guldet kombinerat med den ypperliga segertiden ger henne en skjuts uppåt på VM-rankningen.
– Målet var att löpa under 32 minuter och vinna. Redan det skulle ge ha gett många poäng. Men det här resultatet gav jättemycket poäng. Det kan räcka för att ta en VM-plats, men helt säker kan jag inte vara förrän nästa vecka. Det är bara att vänta med spänning och se om det blir en tia för mig i Budapest. Det skulle vara väldigt häftigt.
Du har en VM-plats på 5 000 meter. Vad skulle du hellre löpa, 5 000 eller 10 000 meter?
– Hundra procent hellre tian. Jag har mycket större chanser på tian än femman. Men hellre femman än inget alls. Det är ungefär så jag tänker nu. Det är tian jag vill springa och det är en direkt final, så det är ju absolut häftigare.
Njuter av stunden
Camilla Richardsson tog ut svängarna efter sin seger. Hon tackade publiken hjärtligt för stödet, omfamnade sina konkurrenter då hon kom i mål och kvittrade som en lärka i intervjuzonen. Kort sagt varje svar i intervjuzonen slutade med ett hjärtligt skratt.
Det är uppenbart att hon njuter av situationen. Under årens lopp har hon haft sin beskärda del av motgångar men sen EM i München i fjol har precis allt gått hennes väg.
– Ta i trä. Det går nog väldigt bra nu. Det är bara att vara nöjd, njuta av stunden och det flyt jag har, säger hon och skrattar igen.
Delad glädje är dubbel glädje
Fjolårets finländska mästare på distansen, Nina Chydenius, tog den här gången brons. Den första att krama om henne efter målgången var Camilla Richardsson.
– Jag och Camilla är goda vänner. Vi unnar varandra framgångar. Jag tror att hon med sin tid i dag är klar för VM. Det har hela tiden varit vårt mål att vi båda löper i Budapest, säger Chydenius som kommer att delta i maratonloppet i Budapest.
Den här gången kunde båda två glädjas åt varandras framgångar. Chydenius må ha blivit detroniserad från FM-tronen men hon löpte nytt personligt rekord, 33.23,17.
– Jag är jättenöjd. Hur skulle jag inte kunna vara nöjd då jag sprang rekord? Dessutom kändes det jättebra.
Chydenius var lycklig över att hon fick ett kvitto på att hon fattat rätt beslut på sistone. Hon har nämligen nyligen ändrat på sitt träningsupplägg. Hon tränar numera sig själv men får hjälp av sin make, fotbollsspelaren Sebastian Mannström.
– Nu fick vi så här snabbt en bekräftelse på att vi gjort rätt saker. Ofta brukar det ta en tid innan man får ett pris för allt slit. Vi är på rätt väg. Jag kan springa hårdare. Jag känner mig lugn och njuter av situationen.
– Det är fyra veckor till Budapest. Hoppas-hoppas jag hålls frisk och hel och att jag kan upprätthålla den här känslan.
Artikeln uppdaterad kl. 19.05 med kommentarer av Nina Chydenius.