Kristdemokraterna låter nåd gå före rätt när det gäller Sannfinländarnas gamla texter på sociala medier. Insändarskribenten, läkaren Mikaela Westerling-Nylund från Jakobstad undrar om det gäller alla yrkesgrupper.
Börjar ministeransvar vid utnämningen?
I ett uttalande i mitten av juli påminde KD:s riksdagsgrupp att ministrarnas parlamentariska förtroende ska utvärderas i första hand utifrån de handlingar som ministern har vidtagit under sin mandatperiod.
De fem ledamöterna i Kristdemokraternas riksdagsgrupp var oroliga över upptrappningen och polariseringen av samhällsdebatten. De efterlyste ett konstruktivt samarbete och ömsesidig förståelse mellan alla parter.
KD-gruppen sade sig lita på regeringsprogrammet, och det meddelande som regeringen ska ge i början av hösten om främjande av människors lika värde, jämlikhet och icke-diskriminering i det finländska samhället.
Blir mörkrädd
KD:s uttalande kom efter att man i riksdagen hade gett sitt förtroende till dåvarande näringsminister Vilhelm Junnila (Sannf). Motiveringen var att ministrarnas parlamentariska förtroende ska utvärderas i första hand utifrån deras handlingar under mandatperioden.
Det ogillar Mikaela Westerling-Nylund. Hon undrar om det argumentet gäller också människor i andra yrkesgrupper. Hur ska man då över huvudtaget bedöma åsikter och handlingar, undrar hon i insändaren.
”Är det okej om rektorn i ditt barns skola eller den ledande socialarbetaren i hovrätten har skrivit hatfyllda och hotfulla texter? Det skulle göra åtminstone mig mörkrädd”, säger Mikaela Westerling Nylund i insändaren i Kyrkpressen.
Hon förtydligar argumenten i en intervju i Svenska Yle.
Trovärdig ånger behövs för andra chans
– En minister har så pass mycket makt och påverkningsmöjligheter att hen alltid har ansvar för vad hen skrivit eller tyckt. Det är klart man accepterar om någon på allvar ångrar och tar avstånd från vad den sagt.
Men i fallet med Riikka Purra kändes hennes ursäkter ganska överslätande, anser Westerling-Nylund.
– Jag kan förstå att människorna som kritiseras nu känner det orättvist att gräva 15 år tillbaka i tiden, om deras åsikter inte längre alls är likadana.
Men 15 år är nu inte så länge sedan, det är inte en hemskt lång tid, säger Westerling-Nylund. Dessutom handlar det ju om människor som redan då var vuxna, till exempel var Riikka Purra i trettioårsåldern när hon gjorde sina offentliga debattinlägg.
Svår sits
Det nya regeringspartiet Kristdemokraterna har fått kritik för sin tystlåtenhet i rasismdebatten, som har inneburit ett stöd för Sannfinländarna. Regeringspartierna har fått kritik för att inte göra tillräckligt mycket konkret mot rasism, noterar Westerling som är försiktig i sin kritik.
– Jag förstår att det är en svår sits, och betvivlar inte att KD har hjärtat på det rätta stället och arbetar mot rasism. Jag skulle inte vilja vara i deras kläder, men skulle önska lite starkare reaktion mot rasistiska uttalanden, om att ”så här kan man inte skriva och säga”.
”Som kristna tror vi på att det finns rätt och fel. Och hatprat är fel. Så enkelt är det”, skriver Mikaela Westerling-Nylund i sin insändare i Kyrkpressen.
”Sätt ner foten!”
Westerling betonar att hon inte själv är partipolitiskt aktiv, och inte heller vet hur aktiva kristdemokrater tänker om partiets regeringsmedverkan med Sannfinländarna. Hon vill inte komma med alltför skarp kritik mot vare sig KD, SFP eller Samlingspartiet. Men hon hade hoppats att de kraftigare skulle sätta ner foten i protest mot de sannfinländska uttalandena.
Om Sannfinländarna kan hon inte uttala sig entydigt.
– Det finns säkert sannfinländare som är mot rasism ”på riktigt”. Men jag misstänker nog att det också finns en stor grupp sannfinländare som i alla fall vill försöka få folk att tro att det inte finns någon rasism, eller att det skulle vara en riktig fråga.
Och säkert finns det också sannfinländare som har en agenda som man kan kalla rasistisk, tror Mikaela Westerling-Nylund.
KD betonar arbetet mot antisemitism
Ordföranden för KD:s riksdagsgrupp Peter Östman vill inte kommentera insändaren i Kyrkpressen, eller delta i den debatten.
Han hänvisar till en egen insändare i lördagens Ilkka-Pohjolainen som koncentrerar sig på arbetet mot antisemitism. Det är självklart med nolltolerans mot rasism och antisionism, skriver Östman.
Han kritiserar både media och den förra regeringen för att ha gjort för lite för judarnas ställning i Finland.
Det gäller bland annat ekonomiskt stöd för de judiska församlingarnas säkerhet, förslaget att förbjuda kosherslakt i Finland och Utrikesministeriets stöd till Palestina.
