Ekaterina ”Kate” Pozinenko bor i Kiev.
En tid efter att Ryssland inledde anfallskrig i Ukraina lämnade Kate sin fasta anställning som marknadsföringschef, och började arbeta med en ideell förening, som stödjer barn som förlorat en eller båda sina föräldrar p.g.a. kriget.
Kate är ursprungligen från Donetsk i östra Ukraina, så för henne började kriget redan 2014. Då flyttade hon, sexton år gammal, ensam till Kiev, där hon snart träffade den unga man som hon idag är gift med.
När attackerna på Kiev började i februari 2022 beslöt sig paret för att stanna kvar i Ukraina tillsammans, och göra så gott de kan för att stödja sitt land inifrån.
Dokumentärserie om kvinnor från Ukraina
Kvinnor från Krigets Ukraina är en tredelad dokumentärserie producerad av Svenska Yle.
Vi började spela in serien på våren 2022, kort efter krigets början, och har sedan följt några ukrainska kvinnor under nästan ett års tid. De flesta av dem har flytt, men Kate har valt att stanna kvar och bo och arbeta i Ukraina.
Jag har stämt träff med Kate för att ha ett videosamtal med henne inför seriens premiär.
Morgonen då vi ska tala har hon varit uppe sedan klockan fem, då hon vaknat av att bostaden drabbats av översvämning. En granne har renoverat och haft sönder något rör av misstag. Mitt i kriget finns alltså - så klart - även andra problem, som inte beror på kriget.
Kriget fortsätter
Kate säger att det var en underlig känsla att se sig själv i dokumentären.
– När jag ser det hela utifrån, så ser situationen vi lever i så hopplös ut. Det verkar helt galet att folk ska behöva genomleva sådant här. Men när du själv är mitt inne i det inser du inte riktigt hur påfrestande det egentligen är, utan tänker mest på att ta dig fram dag för dag, från ett ögonblick till nästa.
Hon är ändå glad att hon lät sig filmas av oss.
– Jag ville vara med och visa för världen hur vi har det. Vid det här laget har jag på känn att vanliga människor i Europa och världen börjar tröttna på att höra om kriget.
Men inte mycket har förändrats i jämförelse med förra året.
– Vi har fortfarande ständiga lufträdsalarm, fortfarande missilanfall. Speciellt maj månad i år var extremt förödande för oss som bor i Kiev. Från första till sista maj var det attacker vareviga natt. Det bara fortsatte och fortsatte och fortsatte.
Vi sov inte en blund på nätterna, så man är ju som en zombie på morgonen. Och sen ska man gå på jobb och uträtta saker – fast man inte orkar.
Ändå känner Kate att hon måste och vill orka i jobbet, för barnen hon arbetar för är så utsatta.
”Vi försöker erbjuda barnen det deras föräldrar skulle ha gjort”
Children of Heroes, där Kate arbetar med fundraising och marknadsföring, erbjuder ett omfattande och långvarigt stöd till barn ända tills de fyller arton år. Organisationen hittar fosterfamiljer åt de barn som inte har någon förälder kvar i livet.
Utöver det erbjuds barnen också psykologisk rehabilitering.
– Vi ordnar till exempel läger med konstterapi för dem, och ser till att de får utbildning, såsom kurser i IT och andra MBA-kurser för de äldre barnen. Vi försöker göra allt som deras föräldrar skulle ha gjort för dem om de fanns kvar.
– Det jag är väldigt nöjd över är att The New York Times besökte oss, publicerade en artikel om vårt arbete och gjorde en video om våra barn. Men videon är hjärtskärande. Jag tittade på den i bussen under en arbetsresa, och jag grät hela bussresan.
Kate jobbar mindre hemifrån och mera på fältet nu än för ett år sedan, och träffar oftare de barn som organisationen hjälper, till exempel i samband med träffar mellan dem och donatorer.
– De här barnen har så mycket sorg och de är så fattiga. Det är fruktansvärt att se den enorma smärtan i en femårings ögon.
Livet är skört
Kate förhåller sig allvarligare till bombalarm nu än i början av kriget.
– Jag inser mer och mer att så många människor har förlorat något eller någon på grund av det här kriget. Livet är så skört. Det här är inte ett spel, och det kan kosta dig livet.
– För ett år sedan struntade jag för det mesta i alarmen om jag var lite trött eller så. Men på sistone har vi faktiskt gått till bombskyddet under parkeringen vid vårt hus några gånger.
Kate hade en vecka semester i juni tillsammans med sin man. Eftersom han inte får lämna landet åkte de till landsorten i Ukraina, men de hade otur, för det var kallt hela veckan.
– Det blev inga dopp i poolen för oss då tyvärr. Och i dag tog vi ledigt från våra jobb för att göra något kul tillsammans, men nu har vi översvämning i bostaden, och får städa upp efter den hela dagen, säger hon lite uppgivet.
Orolig inför vintern
Det lugnare i Kiev nu än det var i maj, men sommaren har varit svår för Odessa i södra Ukraina.
– Jag talade just med mina vänner som bor där, och de var väldigt stressade. Läget där nu är som det var i Kiev i maj.
Fastän det inte är så många elavbrott i Kiev nu som under vintern som gick, är Kate ändå orolig inför den kommande vinterns kyla.
– Jag är säker på att när det blir vinter och kallt, så kommer Ryssland att använda samma taktik igen. Nu har de också börjat attackera spannmålsförråd så att Ukraina inte kan leverera spannmål till övriga Europa.
Kate hoppas att den övriga världen fortsätter komma ihåg och stödja Ukraina.
– Glöm oss inte.
Den tredelade dokumentärserien Kvinnor från krigets Ukraina är tillgänglig på Yle Arenan från och med 7.8.2023. Och sänds på Yle Fem tre måndagar i rad, den 7.8, 14.8 och 21.8 kl. 19.00.