Då man går in i växthuset varnas man för kaninerna Taika och Tundra som är lösa. Temperaturen känns tropisk och man hör fåglarnas kvitter. De flyger också fritt. Katariina Aho gick ut grundskolan två år sen, men hon kommer ofta tillbaka på besök.
– Stämningen här är alltid så godhjärtad, berättar hon.
Aho har spenderat mycket tid under sin skolgång i växthuset. Hon känner kaninerna Taika och Tundra bra och de är fortfarande hennes favoriter.
– Att vara här på rasterna hjälpte mig att koncentrera mig under lektionerna. Djuren lärde mig också att ta ansvar och sköta om andra, säger Aho.
Stämningen här är alltid så godhjärtad.
Katariina Aho, tidigare elev
Grundskolan i Ärvings har haft ett eget växthus med djur i över 30 år. Många av deras djur kommer från Helsingfors djurskyddsförening eller från privata hushåll, som inte längre har möjlighet att ta hand om djuren.
I skolan finns närmare 1 000 elever. För många elever har växterna och djuren gett dem samhörighet och tillit, som inte finns i skolans korridorer.
”Jag kommer till växthuset om jag mår dåligt”
Hamza Naeemi går på nian. Han berättar att han ofta kommer till växthuset före ett prov eller om han känner sig ledsen.
– Det känns så lugnt att vara här. Man slipper kaoset från korridorerna, säger Naeemi.
Veeti Purosalo håller med.
– Jag brukar komma hit och umgås med djuren. Om det känns som en lektion har gått dåligt, brukar jag komma hit efteråt för att lugna ner mig, säger Purosalo.
– Det är roligt att komma hit och klappa djur. Dessutom finns här kompisar och det är alltid varmt här, säger Purosalo skrattande.
Studier visar att efter bara 15 minuter i en grön omgivning, så sänks blodtrycksnivåer och stressen minskar.
Suvi Pohjola-Stenroos, landskapsarkitekt och doktor i veterinärmedicin
Växthuset har ett glastak och temperaturen är reglerad enligt de tropiska växternas behov.
Naeemi tycker om ormarna för att de är så annorlunda från de andra djuren. Han tycker också om hamstrarna ”Crazy Mama” och ”Mad Papa”
Forskning bekräftar elevernas upplevelser av att växthuset lugnar. Suvi Pohjola-Stenroos, landskapsarkitekt och doktor i veterinärmedicin, är specialiserad på terapeutiska miljöer och trädgårdsodling.
– Studier visar att efter bara 15 minuter i en grön omgivning, så sänks blodtrycksnivåer och stressen minskar. Naturmetoder ökar på barns förtroende och uppmärksamheten och inlärningen förbättras. Det uppstår en vilja att få naturen omkring en att må bättre, då man inser att man själv också mår bättre på grund av naturen, säger Suvi Pohjola-Stenroos.
”Elever tar ansvar när man ger dem ansvar”
Ekaterina Skripatšova och Adeliine Suits tycker att gemenskapen är det bästa med växthuset, den känns unik.
– Både människorna och djuren är ens vänner här, tillägger Suits.
Det är så lugnande att komma från den höggljudda korridoren, till lugnet och fågelkvittret här inne, tycker Skripatšova. Både Suits och Skripatšova har avlagt kurser som skolan erbjuder, som ger behörighet att leda djurklubbar för de yngre årskurserna. De berättar att de lärt sig mycket om hur man ska behandla djur och naturen.
– Djur behöver också lugn och ro. Och man måste vara förberedd på att ta ordentligt hand om djur, om man har husdjur, berättar Suits.
Tillsammans brukar eleverna städa växthuset och se till att djuren matas. Idag måste bland annat marsvinet Toffees klor klippas, berättar de. Eleverna tilldelas ansvar enligt de kurser de avklarat.
– Om man har skötseltur ansvarar man för att ge djuret mat. Det bästa är att man aldrig är ensam, utan man kan alltid be om hjälp, säger Suits.
Deras självförtroende förstärks och man märker hur de börjar tro på sig själva. Det är jättefint att se hur ungdomarna lyser upp när de lyckas.
Kirsi Arino, biologilärare i 40 år
Anniina Virtanen jobbar som biologilärare i skolan och ansvarar för växthusets verksamhet.
– Det finns inte något annat än positiva följder med vårt växthus. Elevernas koncentration ökar och de lär sig att lita på både djuren och varandra, säger Virtanen.
Kirsi Arino var också biologilärare i skolan. Idag är hon pensionerad men är fortfarande aktivt med i växthusets verksamhet.
– Ungdomar i dag vill ha ansvar, men de får de ingenstans. Här ser man tydligt vilka följderna är när man ger eleverna möjligheten. Deras självförtroende förstärks och man märker hur de börjar tro på sig själva. Det är jättefint att se hur ungdomarna lyser upp när de lyckas, säger Arino.
Arino har jobbat som lärare i 40 år.
– Skolan måste förändras och det här är en riktning man kan gå. För att vi måste gå någon annan väg än att sitta i klassrum med telefonen i handen.
”Jag blir kontaktad varje dag av gamla elever som vill komma på besök”
Grundskolan i Ärvings är väldigt mångkulturell, berättar Virtanen.
– Socioekonomiska orsaker gör att alla elever har inte har möjligheten höra till en gemenskap på annat håll. Här får de den möjligheten till det, säger Virtanen.
Enligt Virtanen ger växthusverksamheten en samhörighet också utanför skolan.
– Under 32 år har hundratals, om inte tusentals elever varit med. Många i området är väldigt stolta över det här och eleverna är stolta. För att inte tala om hur stolta vi lärare är, berättar Virtanen.
Kirsi Arino tycker att växthusverksamheten också hjälper att integrera nya elever.
– Man hör inte ofta att elever vill komma och hälsa på till sin grundskola efter att de gått ut nionde klassen. Hos oss är det annat. Jag blir kontaktad nästan varje dag av gamla elever som vill komma på besök. Många av dem leder också läger på somrarna, berättar Virtanen.
Utöver de positiva effekterna som växthuset har på skolans elever, gynnar växthuset också naturen.
– Inlärningen handlar mycket om så kallad grön kunskap. Eleverna lär sig att respektera djuren. I skolan har vi mätt hur mycket syre som växterna ger ut, berättar Arino.
Dessutom utvecklar eleverna ett förhållande till naturen och djur, som de annars inte skulle ha möjlighet att göra, tillägger Virtanen.
”Människan behöver naturen för att må bra för att vi är del av naturen”
Suvi Pohjola-Stenroos är imponerad av växthuset som finns i Vesalan koulu.
– Andra skolor borde definitivt göra liknande. Människan idag är för bortkopplad från naturen. Växthus och andra naturbaserade metoder i skolor är ett bra sätt att få in naturen i vardagen, säger Pohjola-Stenroos.
Studier har visat skillnader i hur barn leker beroende på miljön de är i. Skolor med naturen närvarande, bidrar till att eleverna leker mer tillsammans, mer aktivt och mer utforskande. På skolgårdar med asfalt, är leken mer rastlös och retning förekommer mer, säger hon.
– Allt vi kan göra för att öka på växelverkan med naturen, kommer att hjälpa oss att bygga en bättre framtid, tillägger hon.
Enligt Pohjola-Stenroos måste människor inse att människan är en del av naturen, precis som växter och djur är det.
– Vi har natur i oss själva. Människan är biofilisk, det vill säga att vi behöver vara i kontakt med naturen. Och när vi inte är det, mår vi sämre.
Allt vi kan göra för att öka på växelverkan med naturen, kommer att hjälpa oss att bygga en bättre framtid.
Suvi Pohjola-Stenroos, landskapsarkitekt och doktor i veterinärmedicin