Start

Humlan i Ekenäs är enda barnboendet i sitt slag i södra Finland: ”Det är härligt att se när det går framåt för barnen”

Efterfrågan på boende för barn med funktionsvariationer är stort i Västnyland. Platserna på det nya barnboendet i Ekenäs har varit efterfrågade och för tillfället är endast en halv plats ledig.

En flicka som leker.
Alina Åkerfelt i sitt rum på Humlan. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Karisbon Ulrika Bromans dotter flyttade till Humlan på deltid eftersom familjen behövde mera avlastning. Hon har två barn med funktionsvariationer.

Vardagen med två barn med funktionsvariationer är en utmaning

Det äldre barnet som är åtta och ett halvt år och hon har en deltidsplats på Humlan.

– Vi har byggt upp ett jättebra system. I början av veckan är hon hemma och mot slutet av veckan på Humlan, berättar Broman.

En kvinna.
Ulrika Broman har två barn med funktionsvariationer. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Dottern hade först korttidsvård ett veckoslut i månaden. Men korttidsvården räckte inte till som avlastning för familjen.

Familjen har ett barn till som är fyra och ett halvt år och som också har en funktionsvariation. Det gör att föräldrarna hela tiden måste hålla ögonen på båda barnen vilket är tungt i längden.

Du är inte småbarnsförälder bara en viss tid utan du är förälder till ett barn som behöver stöd livet ut

Linda Mattsson

Broman kom i kontakt med Humlan i samband med att dottern var där en sommar på korttidsvård. Hon fick då veta att det fanns en halv boendeplats ledig. Men beslutet som familjen sedan fattade om att låta dottern flytta till Humlan på deltid var inte lätt.

– Mammahjärnan sa att vi behöver det här, men mammahjärtat grät lite över vad som var på väg att hända. Hon är ju min lilla flicka, säger Broman.

Men fast känslorna var tudelade visade det sig vara ett otroligt lyckat beslut. Dottern trivs bra på boendet de dagar hon är där.

– När hon kommer hem visar hon tecknet att hon har varit på Humlan och redan nästa dag kan hon visa att hon ska dit igen. Då får jag säga till henne att hon nog ska vara hemma några dagar ännu, säger Broman.

Barnen på Humlan är väldigt aktiva

När jag besöker barnboendet Humlan i Ekenäs pysslar barnen med olika saker. Ett barn sitter på golvet i sitt rum och leker med leksaker. Ett annat barn spelar Uno med personalen. I spelets slutskede får personalen se sig besegrad och barnet gratuleras till vinsten genom en ”high five”.

Rörelse, klättra, känna och dofta. Sådana saker mår barnen bra av och man vill ge dem det så mycket man bara kan

Linda Mattsson

På Humlan bor barn med funktionsvariationer. Barnen bor där antingen på hel- eller deltid. I hela Finland finns det bara två svenskspråkiga boenden som Humlan. Det andra finns i Österbotten.

Det är viktigt för barnen att ha olika aktiviteter längs med dagen. Barnen kan till exempel ha egna hobbyer som personalen följer dem till.

Alina Åkerfelt leker i sitt rum.

– Rörelse, klättra, känna och dofta. Sådana saker mår barnen bra av och man vill ge dem det så mycket man bara kan, säger Linda Mattsson som är servicechef för barnboendet Humlan.

På barnboendet Humlan bor barn med funktionsvariationer

Barnen tycker mycket om att vara ute och promenera, cykla och simma. Det är viktigt för barnen att vistas i olika miljöer. Då övar de samtidigt på att bli mer självständiga. Att åka till simhallen hör till en av barnens favoritsysselsättningar.

– Vatten som element är viktigt för nästan alla våra barn. De älskar att fara till simhallen, berättar Mattsson.

En kvinna.
Servicechef Linda Mattson säger att det är både givande och omväxlande att jobba med barn med funktionsvariationer. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Humlan har sju boendeplatser och för tillfället är bara en halv plats ledig. Humlan skiljer sig från så kallad korttidsvård genom att barnen faktiskt bor där. De har egna rum och Humlan är deras hem.

Att ha barn med funktionsvariationer är en utmaning för föräldrarna

Barn med funktionsvariationer kan behöva stöd livet ut. Även om barnet är tonåring kan föräldrarna vara tvungna att vara hemma med barnet när det är sjukt, eller följa med barnet till talterapeuten eller tandläkaren.

– Du är inte småbarnsförälder bara en viss tid utan du är förälder till ett barn som behöver stöd livet ut, och det tror jag att är den största utmaningen, säger Mattsson.

Personalen spelar Uno med barnen.

Broman säger att det finns mycket glädje i vardagen med barnen eftersom de är väldigt glada och spralliga. Men det finns också många utmaningar som gör att det behövs avlastning ibland för att man ska orka vara en så bra förälder som man vill vara.

Inget av Bromans två barn pratar så föräldrarna använder sig av stödtecken och bilder när de kommunicerar med dem. Förutom kommunikationen är också barnens överaktivitet en utmaning.

Flytten till boendet gick bättre än jag hade tänkt för både mig och min dotter

Ulrika Broman

– Barnen behöver bland annat sysselsättas med utevistelser, besök i lekparker, lekar, spel och tv-spel, talterapier, ergoterapiövningar och simning. Finns det inte tillräckligt med program under dagen blir det väldigt rörigt.

Det är svårt att hitta tid för hushållssysslor som att diska, handla, tvätta kläder och städa. När båda barnen är hemma brukar föräldrarna hålla ögonen på varsitt barn. De dagar dottern är på Humlan kan de däremot turas om att passa det andra barnet så att en av dem får lite egen tid.

– På tumis har vi inte kunnat åka bort på länge, säger Broman.

Ett rum för ett barn.
På Humlan har barnen egna rum. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Broman berättar att personalen på Humlan också stöder familjen. Hon kan ringa dit när som helst och prata om det är något hon funderar på. Personalen är väldigt förstående och ser familjens behov. De engagerar sig också mycket i barnen vilket Broman uppskattar.

– Flytten till boendet gick bättre än jag hade tänkt för både mig och min dotter, säger Broman.

Att jobba på Humlan är givande

Mattsson berättar att det är både omväxlande och givande att jobba med barn med funktionsvariationer. Det är härligt att se när barnen utvecklas. Det är också roligt när föräldrarna är aktiva och samarbetet med dem fungerar bra.

En flicka.
Humlan är barnens hem. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Vissa av barnen på boendet kan inte prata. Personalen kommunicerar med dem genom att använda stödtecken, pekplattor med program där barnen kan visa vad de vill, eller bilder barnen kan trycka på som säger till exempel ”mat”. Hjälpmedlen är sådana som barnen lärt sig använda i talterapin eller hemma.

“Man pratar med dem på samma sätt som med vilket barn som helst”

– Man pratar med barnet så som man skulle prata med vilket barn som helst. Man berättar vad som händer och man är närvarande, säger Mattsson.

En flicka och en pojke.
Humlan har sju boendeplatser och för tillfället är bara en halv plats ledig. Bild: Veronica Gillberg / Yle

Men hon tillägger att man behöver ha tålamod och vänta så att barnet hinner ta in det man säger. Personalen lär sig också med tiden att tyda barnen så att de vet vad de vill, även om de inte har ett språk.

Personalen samarbetar med bland annat ergo-, fysio- och talterapeuter. Tidigare hade de också ett eget expertteam som gjorde det möjligt för dem att ha ett större nätverk för barnen. Men expertteamet splittrades i och med övergången till välfärdsområdet.