I tisdagens Slaget efter tolv diskuterade medieforskaren Anu Koivunen och kolumnisten och journalisten Torbjörn Kevin Sannfinländarnas förhållande till medier samt huruvida medier kan beskyllas för att bedriva en klappjakt på partiet.
Sannfinländarnas kritik mot hur medier bemöter dem fördes än en gång fram under helgens partikongress. Men det här är inget nytt, enligt Anu Koivunen.
– Det här är snarare kärnan i populistisk politik. Det är centralt för populisterna att föra kampanj mot olika sorts samhällseliter och för populisterna handlar det bland annat om att attackera etablerade medier, säger Koivunen.
Torbjörn Kevin menar att Riikka Purras tal under partikongressen var avsett att trösta de egna efter den senaste tidens massmediala granskning av sannfinländska politiker.
Koivunen: Medierna har alltid särbehandlat Sannfinländarna
Anu Koivunen uppfattade det också som ett budskap till offentligheten som snarare eldade på konflikten än tonade ner den.
Koivunen anser att medierna alltid särbehandlat Sannfinländarna och att de alltid haft ett dåligt samvete gentemot partiet eftersom Sannfinländarna i femton års tid talat om att de inte får komma till tals i medierna.
– Jag har svårt att tro att det förs samma diskussioner i det dagliga arbetet om att ”har vi nu beaktat Kristdemokraterna tillräckligt eller har Vänsterförbundet fått komma till tals”.
Medierna har enligt henne också velat omfamna de sannfinländare som följt spelreglerna och den inställningen har gjort att man varit tvungna att bortse från den rasistiska retoriken inom partiet.
– Man har sett det som något avvikande, som skandaler och som något som går över och som inte berör kärnan i partiet.
Torbjörn Kevin upplever inte att medierna hållit tillbaka i sin bevakning av Sannfinländarna.
Däremot säger han att han redan tidigare efterlyst intern mediekritik, alltså att medierna uttryckligen ska ifrågasätta andra mediers journalistik.
Rasismdiskussionerna blossar upp och begravs
Anu Koivunen anser att journalisterna gör det de ska göra: De ställer frågor om de sannfinländska politikernas uttalanden och agenda.
– De sannfinländska politikerna har kommunicerat endimensionellt på sociala medier, men de har inte velat ställa upp och förklarat hur deras tankesätt förändrats.
– I stället förkunnar de att medierna är helt fel ute och gör onödiga saker. Journalisterna hamnar i en väldigt besvärlig sits.
Enligt Torbjörn Kevin har Purras ordförandeskap lett till en högervridning av Sannfinländarna som ställt sig till höger om Samlingspartiet.
– Hon talar till exempel om att allt som är värt i något i vårt samhälle har byggts med annat än offentliga pengar. Jag förutspår att vi kommer att få enorma armbrytningar om SFP inte fäller regeringen i september.
Debatten begravs efter medieskandal
Koivunen har förståelse för att de andra partierna vill tala om ekonomiska frågor, men undrar vad de tänkt göra med rasismdiskussionen.
Enligt henne är det samma sak varje gång en diskussion om rasism blossar upp: Det blir en medieskandal som politikerna sedan försöker hantera genom någon form av gemensamt uttalande och sedan begraver man debatten.
– Det är också bekvämt för många andra partier och hela det finländska samhället att rasismproblematiken bara blir en smutsig hemlighet hos Sannfinländarna som ingen annan behöver diskutera. Jag undrar hur länge vi kan fortsätta med det här?
Även om det blir en nystart i diskussionen när regeringen väl kommer med sitt uttalande är Anu Koivunen rädd att debatten dör ut och begravs när spänningen stiger kring det kommande presidentvalet och budgetmanglingen.
Torbjörn Kevin tror ändå att den linje om att tillåta ett hårdare språk som riksdagens talman Jussi Halla-Aho (Sannf) förespråkar kommer att göra att debatten hålls vid liv både i riksdagen och i diverse tv-soffor.
– De som möjliggör de här hårda orden är de traditionella borgerliga partierna som släpper in den här retoriken och viker sig för den. Det är faktiskt Samlingspartiet som har det största ansvaret för debatten just nu.
