Statsminister Petteri Orpos (Saml) regering har redan varit nära att kollapsa och risken är fortfarande överhängande. Motsättningarna mellan SFP och Sannfinländarna finns kvar och då riksdagen samlas i början av september väntar nya förtroendeomröstningar, där SFP-ledamöternas röster är avgörande.
Om regeringen då faller skulle riksdagen stå inför en helt ny situation. Den nuvarande grundlagen från år 1999 har hittills inte tillämpats i ett sådant läge.
Partigrupperna i riksdagen skulle så fort som möjligt börja förhandla för att hitta en ny regeringsbildare och statsminister. Den kollapsade regeringen skulle fortsätta som expeditionsministär tills den nya regeringen tillträder.
– Vår konstitution betonar att den sittande riksdagen ska ha makten i sin hand, säger Lauri Karvonen, professor emeritus i statskunskap vid Åbo Akademi.
Orpo kan få en andra chans
Lauri Karvonen räknar med att Petteri Orpo kunde få en andra chans att bilda regering och fortsätta som statsminister, eftersom Samlingspartiet fortfarande har den största riksdagsgruppen med 48 ledamöter.
Om Orpo tackade nej kunde uppdraget gå till en annan ledamot inom Samlingspartiet, eller till ett annat parti, beroende på vad riksdagsgrupperna kommer fram till.
Oavsett vem som får uppdraget gäller det i praktiken att försöka bilda en majoritetsregering. För att bli vald till statsminister måste personen i fråga få mer än hälften av de avgivna rösterna i riksdagen.
Om kandidaten misslyckas återgår riksdagsgrupperna till förhandlingsbordet för att hitta en ny kandidat.
Men om också den andra kandidaten misslyckas följer en kortare procedur: valet av statsminister förrättas då genom öppen omröstning i riksdagen.
– Då kan varje partigrupp ställa upp en egen kandidat, och den som får flest röster vinner, förklarar Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi.
Statsministern kan då komma från det största partiet, såvida inte två eller flera mindre partier röstar fram en gemensam kandidat.
En statsminister som väljs på det här sättet kan naturligtvis få det kämpigt. Att bilda en majoritetsregering kan vara direkt omöjligt och då återstår alternativet med en minoritetsregering, som är beroende av oppositionspartiernas stöd.
– Det är en ganska svår situation, men en minoritetsregering kan vara en sista utväg, säger Markku Suksi.
Nyval en sista säkerhetsventil
Som den allra sista utvägen återstår nyval, eller förtida riksdagsval, som den korrekta termen lyder i grundlagen.
Enligt grundlagen kan republikens president, på motiverat initiativ av statsministern och efter att ha hört riksdagsgrupperna, bestämma att förtida riksdagsval skall förrättas.
– Den sittande statsministern måste säga att nu är vi i ett låst parlamentariskt läge, vi behöver upplösa riksdagen, säger Lauri Karvonen.
Förtida riksdagsval har inte förrättats i Finland sedan 1975, då Urho Kekkonen var president. I dagens läge kan förtida val jämföras med en säkerhetsventil, som är avsedd att användas endast i exceptionella situationer, enligt Markku Suksi.
Det kan till exempel röra sig om en långvarig parlamentarisk kris, eller en situation där hela riksdagens funktionsduglighet ifrågasätts.
– I den här hypotetiska händelseutvecklingen kommer vi in på nya saker där det inte finns någon praxis. Om det går ända fram till nyval bryter vi ny mark på många sätt, påpekar Markku Suksi.
Håller regeringen ihop?
Lauri Karvonen anser att vi fortfarande har en regeringskris i Finland och det är svårt att förutspå hur regeringen kan ta sig ur krisen.
– Att beräkna sannolikheter i ett sådant här läge är ytterst svårt därför att vi ännu inte vet vad som är oupptäckt i ledande sannfinländares historia. Nya braskande nyheter och uttalanden kan när som helst dyka upp och då måste man ta ställning till dem. Detta kan hålla krisen vid liv ganska länge, säger Karvonen.
En avgörande fråga är om SFP och Sannfinländarna kan reparera sina relationer.
– Så här kan man inte fortsätta, det måste bli lugn och ro också i relationerna mellan de här två partierna, säger Karvonen.
Regeringens kommande meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering kan eventuellt lugna ner stämningarna, men löser knappast allt.
– Det är uppenbart att Sannfinländarna vill undvika en allvarligare kris. Det är också uppenbart att SFP:s ledning, framförallt partiordförande Anna-Maja Henriksson vill sitta kvar i regeringen, men kämpar mot ett ganska svårt internt tryck. Så problemet är ingalunda löst, säger Karvonen.