Mikael Furu, som är affärsområdeschef för Nordkalks brända kalkdivision, säger att det i dagens läge inte längre finns några andra alternativ än att riva husen.
– De här bostäderna har stått tomma i flera decennier och är nu i ett sådant skick att de är en fara för alla. Vi vill ta ner dem, så att det inte ska hända något, säger Furu.
Nordkalk har ett rivningsbeslut på husen, men innan rivningen kan verkställas bör de göra en utredning av byggnadernas kulturhistoriska arv. Utredningen kommer att göras av en utomstående konsult.
– Vad jag förstår kommer det inte vara ett hinder att riva det, utan det är mera en dokumentation av husen och området, säger Furu.
”Svårt få hyresgäster till bostäder med utedass”
Tjänstemannavillan och radhusen är skyddade byggnader, vilket betyder att de inte kan ändras och byggas om hur som helst. Husen har inte inomhustoaletter och sådana får enligt reglerna inte heller byggas i husen.
– De här husen måste användas som bostäder och det är svårt att få någon hyresgäst som skulle gå med på att använda ett utedass på vintern. Eftersom husen ligger så nära gruvan kan vi inte heller sälja dem, säger Furu.
Rivningsbeslutet gäller inte den gamla stenkansernen Köyhänlinna, men Furu hoppas att de så småningom också ska kunna riva det huset.
– Huset är i mycket dåligt skick, det är förbjudet att gå in i det. Så vi försöker få ett rivningsbeslut också för det, säger Furu.
”Vi är öppna för olika förslag”
Ännu är det inte klart exakt när husen ska rivas, det beror på hur länge den kulturhistoriska utredningen tar.
I nuläget har Nordkalk inga planer på vad som ska hända med det gamla bostadsområdet i framtiden. Tjänstemannavillan och radhusen finns intill idrottsplanen och Hundbanans motionstrappa och kunde passa för någon sorts rekreation.
– Vi är öppna för olika förslag. Det har funnits ett intresse att flytta ett litet hus av stock för att ha en kurs i att renovera gamla hus. Sådana diskussioner pågår, men inget är ännu klart, säger Furu.
”Åtminstone kunde man bevara något av husen”
Pargasbon Stig Kavander har växt upp i de gamla radhusen i Pajbacka. Han är utbildad byggnadsingenjör och har även jobbat för Partek i tiderna. Trots många fina minnen förstår han också varför Nordkalk nu vill riva husen.
– Det känns ganska naturligt nu. Man borde ha fattat ett beslut att bevara dem för trettio till fyrtio år sedan. På den tiden då de byggdes var gruvans närhet nödvändig, men i dag är det inte modernt mera, säger Kavander.
Vad borde man ha gjort förr så att husen kunde ha bevarats?
– Man kunde ha byggt om husen till två familjers hus, men det fanns väl inte tillräckligt med intresse. Det var mest ungkarlar, som behövdes i produktionen, som bodde här då och det var kanske orsaken till att man inte satsade på de här husen, säger Kavander.
Kavander bodde i Pajbacka från 1952 till början av 1970-talet. Då bodde man ofta sex barnfamiljer i ett radhus eller i en arbetarbostad.
– Det var trevligt, här fanns ett väldigt stort umgänge, familjerna var ju större på den tiden. Jag skulle gärna se att man åtminstone kunde bevara något av de här husen, kanske ett av husen kunde vara ett annex till Industrimuseet som finns på andra sidan gruvan, säger Kavander.
