Flera fackförbund träffas den här veckan första gången efter sommarpausen. Bland annat Industrifacket, Fackförbundet Pro och lärarfacket OAJ sitter ner för att grunna på hur de ska reagera på regeringsprogrammet.
Fackföreningarnas centralförbund FFC gick redan förra veckan ut med att förbundet skärper sin beredskap för fackliga aktioner.
Det kan handla om allt från strejker och utmarscher till demonstrationer. Också centralförbundet STTK planerar åtgärder, men exakt hurdana de blir är inte fastslaget ännu.
Kan det gå så långt att vi har en generalstrejk, vilket vi inte har haft på tiotals år?
– Jag vill inte spekulera i det, säger Antti Palola, ordförande för STTK.
Att dra in lönen för första sjukskrivningsdagen går emot många kollektivavtal
Det är mycket i regeringsprogrammet som upprör.
Regeringen vill begränsa strejkrätten genom att inskränka definitionen för sympatistrejker, förkorta tiden för politiska stridsåtgärder, höja böterna för stridsåtgärder under gällande kollektivavtal och sist men inte minst att ge en anställd 200 euro i böter om hen strejkar trots att det finns ett gällande kollektivavtal.
– Det att en person som deltar i en strejk skulle få personliga böter är den största orsaken till oro, säger Antti Palola från STTK.
Regeringen planerar också försämra uppsägningsskyddet och slopa ersättningen för den första sjukdagen.
– Många har reagerat på det här, att inte få lön för den första dagen en anställd är sjuk, men jag måste erkänna att det är många kollektivavtal där det finns inskrivet att man har rätt till den här lönen. Det här är inte den största utmaningen, säger Palola.
Palola: ”Regeringsprogrammet är i obalans”
Centralförbundet STTK:s ordförande Antti Palola anser att det är kombinationen av olika åtgärder som är det mest problematiska.
– Det här regeringsprogrammet är i obalans. Man ska göra reformer för att göra det lättare att säga upp folk och samtidigt minska på arbetslöshetsersättningen. Man har brukat utveckla arbets- och sociallagstiftningen så att de är i balans.
STTK har redan slagit fast att centralförbundet inte accepterar försämringar, varken i arbetslagstiftningen eller i sociallagstiftningen.
Fackförbunden riktar också kritik mot förslaget att stifta en lag som skulle slå fast att lönerna inte kan höjas mer än den allmänna linje som exportindustrin har slagit fast.
Det här lagförslaget upprör speciellt fackförbund med många medlemmar i kvinnodominerade branscher.
– Det här är urdumt. Det skulle betyda att alla kvinnodominerade branscher skulle bli i en lönegrop, säger fackförbundet Supers ordförande Silja Paavola.
Trepartsförhandlingarna kanske bara är teater
Regeringen planerar avancera i snabb takt.
Den arbetsgrupp som förbereder lagförändringar gällande arbetsfreden ska ha sitt jobb klart i mitten av oktober och den arbetsgrupp som utarbetar ett lagpaket kring lokala avtal har tid på sig till slutet av januari.
Tidtabellen är för stram enligt facken.
Lagberedningen görs som ett trepartssamarbete. Arbetsgivare, arbetstagare och staten har sina representanter i arbetsgrupperna.
Arbetsgrupperna är en möjlighet för facken att föra fram sina synpunkter och idka påtryckningar. Förhoppningarna om förändringar är små eftersom åtgärderna redan är inskrivna i regeringsprogrammet.
Vanligen är endast målen inskriva i regeringsprogrammet. Parterna har sedan förhandla om hur de ska nås. Så är inte fallet den här gången, säger Antti Palola från STTK. Han frågar sig om trepartssamtalet egentligen bara är teater.
Också Silja Paavola, ordförande för vårdfacket Super, är upprörd över att det inte finns någon förhandlingsmån.
– Åtgärderna och slutresultatet är redan färdigt inskrivna. De anställda inom vården är snälla människor, men det finns en risk för att också de anser att måttet nu är rågat.