Skolorna har igen börjat för ett nytt läsår, men för allt fler elever, speciellt i högstadiet, är skoltiden en tid fylld av ångest och mobbning. Niondeklassaren Nora Wägar i Närpes högstadieskola vill att man skulle tala mer om de här sakerna i skolan.
– Jag tycker de borde ta upp det mer för jag har nog några vänner som verkligen inte mår så bra.
Hennes egen tid i högstadiet har inte heller varit den lättaste.
– Jag var ensam i sjuan och hade ingen av mina vänner i min klass. Jag passade helt enkelt inte in, flickorna (i hennes klass, red. anm.) är nog snälla men vi tycker om helt olika saker, så det var rätt så ensamt.
– Första året tänkte jag att jag inte behöver någon, jag klarar mig själv, men andra året kändes det ganska ensamt. Det här året bryr jag mig inte mer, men det är lite mixade känslor.
Fick du någon hjälp av skolan?
– Jo, men på sätt och vis inte. Jag fick inte byta klass för då skulle andra velat byta. Lärarna förstod nog min situation och till exempel på skolresor lät de mina vänner sitta i vår buss eller mig sitta i deras buss.
Press att prestera
Wilhelm Österberg går också i nionde klass i Närpes. Han har inte blivit mobbad i skolan, men han har nog känt ångest över sin skolgång
– Jag tror det blir för stor press på betyg och att man inte kommer in dit man vill efter högstadiet. Det är nog eleverna själva som sätter den där pressen.
– Och föräldrarna. De vill ju oftast att man ska gå i gymnasiet, även om man kanske inte vill, inflikar Wägar.
Jag passade helt enkelt inte in, flickorna är nog snälla men vi tycker om helt olika saker, så det var rätt så ensamt.
Nora Wägar
I Närpes högstadieskola finns en skolcoach och en fältarbetare som går runt i skolan och pratar med eleverna om deras vardag.
På det här sättet vill skolan sänka tröskeln för eleverna att ta kontakt ifall de har problem.
Men hur är det, fungerar det här i praktiken?
– Jo, nog skulle jag säga det. Man har ju någon att prata med och de är alltid rätt så trevliga, säger Wägar
– Jo, de syns nog och är tillgängliga om man behöver dem. De frågar hur dagen har varit och vad man gjort över helgen, allmänt prat, konstaterar Österberg.
Men de anser att det finns saker att förbättra. Wägar vill till exempel se mer diskussion om psykisk ohälsa.
– Kanske prata om varför någon mår dåligt , till exempel vad det betyder om någon har ätstörningar och hur de beter sig.
Österberg vill i sin tur att det skulle finnas mer tid utanför lektionstid att träffa någon vuxen att prata med om sina problem.
– Jag skulle säga att man är lite rädd att söka hjälp på skoltid eftersom då hamnar man efter i skolarbetet och då blir det ångest i sig.
Rektor: Vi får reda på saker väldigt snabbt
Enligt rektor Johan Gulin tar man elevernas problem på allvar och försöker så gott man kan vara närvarande i elevernas skolvardag.
– Vi har ganska många lärare ute på rasterna som försöker skanna av läget och så har vi vår fältare och skolcoach som jobbar väldigt nära med eleverna. Eleverna vågar ty sig till båda personerna.
– Jag tycker själv att vi får reda på saker väldigt snabbt av det som händer i skolan.
Det har blivit lättare för eleverna att lyfta fram saker och man är inte rädd att säga om man mår dåligt
Yvonne Backman
Enligt fältarbetaren Guy Rosenholm är ingen dag likt den andra i hans jobb, men i praktiken går hans jobb ut på att röra sig i skolan så mycket som möjligt.
– Vi försöker ha en nära kontakt med eleverna så vi får kännedom om saker och att de känner att de har ett förtroende att vända sig till oss om det sker trakasserier eller mobbning, men också i vardagliga frågor som kan röra fritiden, skolan eller kompisar.
Skolcoachen Yvonne Backman ser också att ungdomar i dag har lättare att tala om sina problem.
– Jag har nog märkt att det har blivit lättare för eleverna att lyfta fram saker och man är inte rädd att säga om man mår dåligt. Jag hoppas det ska bli ännu enklare, det är inte något man ska vara tyst om.
I Närpes högstadieskola har man över 300 elever och en fältarbetare och en skolcoach räcker inte alltid till.
– Vi har nog jobb hela tiden och vi gör så gott vi kan. Två är ändå rätt bra. Klart att vi tar emot flera vuxna om det skulle vara möjligt, konstaterar Rosenholm.
– Jag håller med Guy, får man tag på fler vuxna som skulle kunna befinna sig i skolan så är det bara välkommet. Skolcoachen och fältaren gör ett ypperligt arbete, men inte räcker man till på alla håll och kanter. Skulle vi få tag på fler så skulle vi jättegärna ta emot, säger i sin tur rektor Johan Gulin.
Gulin påpekar ändå att skolan har en hel del folk som jobbar med elevernas välmående.
– Förutom Yvonne och Guy så har vi ett gäng på sex lärare som jobbar med antimobbningsteamet. De tar reda på vad som har hänt och på vilket sätt vi kan stöda de som är inblandade.
– Vi har också hjälp av kuratorer och hälsovårdspersonal och också en skolpsykolog. Vi är ett ganska stort team då det kommer till att försöka reda upp den här typen av frågor. Här i Närpes har vi mycket väl förspänt för att kunna hjälpa. Det är det som är huvudsaken.
THL: Olika kriser har blivit det nya normala
Enligt en undersökning som institutet för hälsa och välfärd THL gjorde i våras har andelen högstadieelever som upplevt måttlig eller svår ångest ökat. Bland flickorna har andelen ökat med 34 procent jämfört med två år sedan.
– I våras antog vi att ångesten skulle ha minskat eftersom det gått en tid sedan coronaviruset. Vi var lite överraskade över detta. Vi vet att under coronapandemin förändrades ungdomars och familjers vardag avsevärt och den situationen har inte normaliserats ännu, säger överläkare Terhi Aalto-Setälä på THL.
Enligt Aalto-Setälä kan en förklaring till ökningen vara att medvetenheten om psykisk ohälsa har ökat och att dagens ungdomar har lättare att prata om sina problem.
Men även flera samtidiga kriser påverkar de ungas psykiska hälsa.
– Olika större kriser har blivit det nya normala. Om situationen fortsätter sin nuvarande trend är det möjligt att ångest och mobbning kan fortsätta att öka. Därför är det viktigt att noggrannt analysera grundorsakerna bakom denna situation.
– Det är viktigare än någonsin att ta hänsyn till barn och unga i allt beslutsfattande i samhället. Det är också viktigt att skapa tydliga strukturer för de unga för att höra deras åsikter om studier, utbildningspolitik och mental vård.