Framstegen är åtminstone tydliga. Silja Kosonen var sjua i VM i Eugene på 70,81. I Budapest klättrade hon två placeringar i sammandraget då hon kastade 73,89.
– Mitt mål var att placera mig bättre och kasta längre än i VM i fjol. De målen uppfylldes och visst det krävdes ett ganska så tufft resultat för medalj i dag. Men det irriterar i alla fall, säger hon.
Förivrade sig efter första kastet
Silja Kosonen gjorde sitt bästa kast genast i första omgången. Hon var frustrerad över att hon inte klarade av att hålla is i magen efter den fina starten.
Hon kände på sig att hon hade klart längre kast i kroppen men fick inte till det.
– Det gick som i U23EM. Jag förivrade mig. Det ledde till små teknikproblem och de är svåra att korrigera mitt i en tävling.
Förhoppningarna om en ny finländsk medalj höjdes i går då hon slutade trea i kvalet på nya personliga rekordet 74,19. Åtminstone ville hon ta över som finländsk rekordhållare – 74,40 var ju alldeles inom räckhåll.
– Jag hann nog drömma under finalen. Det gick så lätt i går. Men om jag tänker på min ålder så gick det ju bra. Femte plats är inte fy skam, säger 20-åriga Kosonen.
Har tiden på sin sida
Direkt efter tävlingen var hon nära gråten. Dels för att hon var frustrerad men mest för att hon blev rörd över att se en medtävlare fira som medaljör.
– Jag var så glad för DeAnna Price. Det var känslosamt att se henne ta brons. Hon har haft det tufft.
Den 30-åriga amerikanskan tog VM-guld 2019 i Doha men har haft oerhörda skadeproblem de senaste åren. Hon kunde exempelvis inte försvara sin titel på hemmaplan i Eugene i fjol.
Silja Kosonen har tiden på sin sida. Fortsätter hon att utvecklas kan hon bli svårslagen i EM i Rom nästa år. Eventuellt också i OS i Paris.
– De flesta finalkastare var klart äldre än jag. Det bådar gott, säger hon.