Två dagar innan sin död stod Wagnergruppens ledare, Jevgenij Prigozjin, i full militär mundering i ett kargt ökenlandskap i vad som tros vara Mali.
Prigozjin hade ett budskap till den afrikanska kontinenten – att Wagnergruppens legosoldater var på plats för att göra ”Ryssland större på alla kontinenter och Afrika mera fritt”.
– Rättvisa och lycka till de afrikanska folken, sa Prigozjin i videon.
Men efter Wagnerledarens död har många ställt sig frågan vad som händer med hans uppdrag på den afrikanska kontinenten och om det ryska engagemanget i regionen är i fara.
– Jag tror att Wagnergruppen har varit viktiga i de länder där de har varit aktiva. De har kunnat hjälpa lokala regeringar att föra sitt narrativ att de tar tillbaka kontrollen och jobbar med alternativa samarbetspartners, såsom Ryssland, säger Olivier Milland, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut i Stockholm.
Wagnergruppen har haft varierande roll
Wagnergruppens legosoldater började att vara i Afrika runt år 2017.
Den paramilitära gruppens roll och engagemang på den afrikanska kontinenten har varierat och varit olika framgångsrikt, men soldaterna har funnits i länder som Libyen, Centralafrikanska republiken, Mali, Sudan och Moçambique.
– Oftast har deras uppdrag handlat om att ge träning och understöd till de lokala försvarsmakterna, till exempel i deras kamp mot jihadism, terrorism och icke-statliga väpnade grupper.
Wagnergruppen misstänks för grova brott mot mänskliga rättigheter och krigsbrott
Olivier Milland
I vissa länder har Wagnergruppen fått en mycket mer framträdande roll, till exempel i Centralafrikanska republiken.
– Där har man agerat mer som ett presidentgarde och enligt vissa rapporter har Wagnergruppen också utfört insatser på egen hand.
Men man generellt inte sett någon förbättring i säkerhetsläget i länderna där Wagnergruppen har verkat. I stället har legosoldaterna anklagats för att ha brutit mot mänskliga rättigheter och för exploatering av naturtillgångar.
– Wagnergruppen misstänks för grova brott mot mänskliga rättigheter och krigsbrott, och sådana brott tenderar att förvärra läget snarare än att förbättra det, säger Milland.
Ryssland vill bryta sin isolering
Wagnergruppen har varit en del av Rysslands strategi att bryta sin isolering globalt och sprida sitt anti-västerländska narrativ.
– Rysslands intressen i Afrika handlar ju framför allt om att visa att man inte är så isolerad. Och det kommer mot bakgrund av de många västerländska sanktioner som har implementerats efter invasionen av Ukraina. Ryssland har bland annat kunnat hitta stöd inom FN:s generalförsamling av afrikanska länder, säger Milland.
– Man säger sig på det här sättet stödja självständiga och suveräna stater att återta kontrollen över sin egen säkerhet så att man inte då är beroende av utomstående aktörer, som till exempel västliga aktörer som Frankrike och USA.
Men Milland påpekar samtidigt att man inte ska överskatta Wagnergruppens betydelse för det ryska engagemanget i Afrika.
– Wagnergruppen i Afrika är ett ganska marginellt fenomen. Det är begränsat till ett fåtal länder och det innebär inte att hela Afrika är under Rysslands kontroll. De är verksamma i väldigt utsatta och instabila länder, med väldigt svåra säkerhetssituationer.
Det finns dessutom flera ryska privata militära företag i regionen.
– Wagnergruppen är bara en av dem, även om det ofta låter som att den är den enda.
Svårt att veta hur Prigozjins död påverkar
I dagsläget är det svårt att veta hur Wagnergruppens uppdrag i Afrika påverkas av Prigozjins bortgång.
– Det innebär helt klart att Wagnergruppen förlorar två ganska symboliskt viktiga ledare. Frågan man bör ställa sig är huruvida gruppens lokala ledare i Afrika kommer att fortsätta verka och om de kommer att fortsätta vara lojala mot Wagnergruppen eller om de är villiga att byta chefer. En annan fråga är om de kommer att ha värdländernas tillåtelse att vara kvar, säger Milland.
Det är också svårt att veta hur viktig Prigozjin har varit för Wagnergruppens arbete på den afrikanska kontinenten.
– Det vi vet är att han har rest till flera olika länder för att sluta kontakter och till exempel få betalning. Men sen har ju aktörerna inom Wagner varit ganska självständiga i de här länderna, som i Centralafrikanska republiken. Så det är svårt att säga hur pass lojala de kommer vara och hur pass självständiga de egentligen är.
Det finns dessutom teorier om att Wagnergruppens verksamhet i Afrika var hotad redan innan Prigozjins död, efter ledarens myteriförsök i Ryssland i juni.
BBC skriver exempelvis att Prigozjin åkte till Ryssland för att försöka rädda Wagners uppdrag i Afrika från att helt tas över av Kreml.
Rysslands engagemang större än bara Wagner
Men även om Wagnergruppen skulle få en mindre roll på den afrikanska kontinenten betyder det inte att Rysslands engagemang i regionen är hotad.
– Rysslands engagemang i Afrika är mer än bara Wagner, säger Milland.
Utöver att erbjuda säkerhetsavtal med afrikanska försvarsmakter är Ryssland exempelvis viktig för den afrikanska vapenhandeln och spannmålsimporten.
– Ryssland står för 45 procent av den totala mängden vapen som importeras till Afrika. Under Ryssland-Afrika-toppmötet som hölls i Sankt Petersburg i juli lovade Putin att man skulle skänka 50 000 ton spannmål till ett fåtal länder som man har en ganska nära relation till, så som Zimbabwe, Mali och Centralafrikanska republiken.
En annan aspekt av det ryska inflytandet är de mediekanaler, exempelvis Russia Today och Sputnik, som har expanderat ganska kraftigt till att allt fler länder i regionen.
– Där hjälper de till att sprida ett narrativ om en multipolär värld och anti-västliga budskap.
Det är också viktigt att påpekat att långt ifrån alla afrikanska länder har ställt sig positivt till Rysslands inflytande i regionen och till Wagnergruppen specifikt.
– Det finns många afrikanska regeringar och ledare som inte vill ha privata militära företag som agerar med någorlunda självständighet och autonomi inom sina länder, säger Milland.