Upplägget i den spanska politiken just nu handlar om att både högern och vänstern behöver extrempartiernas hjälp i regeringsbildningen efter nyvalet i juli.
Konservativa Partido Popular (PP) fick visserligen flest mandat, men inte tillräckligt för en majoritet i parlamentet.
Partiledaren Alberto Núñez Feijóo blev först i turen att utses till premiärministerkandidat av kung Felipe. Feijóos försök att bilda regering hänger långt på stödet från extremhögerns Vox.
Det paradoxala är att partierna på ytterkanterna egentligen har tappat väljarstöd, och att det borde vara de mera moderata stora partierna som samarbetar om politiken, säger José Ignacio Torreblanca vid tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) filial i Madrid.
– Trots att de är försvagade så är de här marginella politiska krafterna vågmästare, konstaterar han och påpekar samtidigt att det inte är vad väljarna har röstat för.
Katalanska separatisternas hårda krav
För högerns Feijóo räcker det inte bara med stödet från Vox, och den allmänna bedömningen är att han inte kommer att kunna få med sig vissa regionala grupper som också behövs inför den parlamentsomröstning som hålls den 27 september.
Frågan är ifall det då är socialdemokratiska PSOE:s Pedro Sánchez som gör comeback som premiärminister.
Det är här som de katalanska separatisterna vädrar morgonluft. Exilledaren Carles Puigdemont har ställt två hårda huvudkrav för att ge sitt Junts per Catalunya-partis stöd till en vänsterregering.
Det handlar dels om att man vill ha amnesti för de hundratals aktivister som deltog i Kataloniens misslyckade utbrytningsförsök år 2017, och dels om att få rätt att hålla en ny folkomröstning om katalansk självständighet.
Att staten skulle erkänna att aktivisterna har fått olagliga straff och samtidigt medge att de inte hade gjort något lagstridigt är ett stort hinder i förhandlingarna, menar José Ignacio Torreblanca, och fortsätter med att folkomröstningar om utträde dessutom är förbjudna i grundlagen.
Man räknar ändå med att Sánchez kan ha flera månader på sig att förhandla med separatisterna för att få deras stöd.
– Det enda säkra just nu är att Feijóo kommer att misslyckas i sitt uppdrag. Men sen är alternativen antingen Sánchez eller omval, konstaterar Torreblanca.
En omtagning av det spanska parlamentsvalet skulle i så fall ordnas i mitten av januari 2024.
Inverkan på spanska EU-ordförandeskapet
Spanien hör till ett av de mest inflytelserika länderna i Europa, och innehar sedan i somras EU:s roterande ordförandeskap i ministerrådet.
Såväl från spanskt håll som från EU har man försäkrat att den inrikespolitiska turbulensen inte ska påverka uppdraget. En utdragen regeringsbildning är ändå inte det mest optimala för själva ordförandelandet, bedömer Torreblanca.
– Jag tror att det kommer att påverka Spaniens nationella intressen och förmågan att driva dem, men EU kommer inte lida på det hela taget, säger han och nämner både Spaniens linje i migrationsfrågor och ekonomiska frågor som områden där Madrid kan ha svårare att få sin åsikt hörd.