Afrika har upplevt fler kupper än någon annan kontinent. Av de 18 kupper som registrerats globalt sedan 2017 har alla utom en – i Myanmar år 2021 – ägt rum i Afrika.
Förra året uttryckte en hög tjänsteman från Afrikanska unionen, Moussa Faki Mahamat, sin oro över att grundlagsstridiga regeringsskiften har återuppväckts.
Efter kolonialtiden rådde osäkerhet och kupper avlöste varandra
Det finns sammanlagt 54 självständiga stater i Afrika.
Det totala antalet kuppförsök i Afrika var i genomsnitt cirka fyra per år under perioden 1960–2000.
Många länder upplevde instabilitet under åren efter självständigheten. Gemensamma faktorer i länder där kupper var vanliga var främst fattigdom och svag ekonomi.
Men efter år 2000 minskade de militära interventionerna på den afrikanska kontinenten.
Antalet kupper minskade småningom – men ökar nu igen tydligt
Under de senaste åren har kupper igen blivit vanligare.
Militärens övertagande av makten i Gabon är det senaste exemplet, och för en månad sedan tog soldater över makten i Niger.
Sedan 2021 har fem länder upplevt militära interventioner: Tchad, Mali, Guinea, Sudan och Niger.
Burkina Faso gick igenom två kupper år 2022. Misslyckade kuppförsök har förekommit i Guinea Bissau, Gambia och i önationen São Tomé och Príncipe.
Arbetslöshet, korruption, osäkerhet och dåligt ledarskap skapar oro hos invånarna. Det råder en utbredd frustration bland unga människor, som upplever att de inte har några möjligheter till en lyckad framtid.
Länder i Väst- och Centralafrika har vinstinbringande naturresurser som de vanliga medborgarna sällan ändå får ta del av.
Många stater har också försvagats av jihadistorganisationer som snabbt har expanderat i regionen.
Kuppmakare vill inte medge att de är kuppmakare
En kupp kan definieras som ett olagligt och öppet försök av militären – eller av andra civila tjänstemän – att avsätta sittande ledare.
Två amerikanska forskare, Jonathan Powell och Clayton Thyne, har identifierat över 200 sådana försök i Afrika sedan 1950-talet. Ungefär hälften av kupperna lyckades.
Ibland förnekar de som deltar i en maktintervention att det handlar om en kupp.
År 2017 ledde ett militärt maktövertagande till att Robert Mugabes 37-åriga styre fick ett slut i Zimbabwe. Då dök en av ledarna, generalmajor Sibusiso Moyo, upp i tv och förnekade bestämt att det var fråga om ett militärt maktövertagande.
I april år 2021 efter att den tchadiske ledaren, Idriss Déby, hade dött installerade armén hans son som interimspresident och det infördes ett övergångsmilitärråd. Hans motståndare kallade det en ”dynastisk kupp”.
– Kuppledare förnekar nästan undantagslöst att deras agerande är en kupp eftersom de försöker framstå som legitima ledare, säger Jonathan Powell till BBC.
Sudan har genomgått flest kupper
- Sudan har haft flest kupper och försök till maktövertagande. Av 16 kuppförsök har sex lyckats. År 2019 avlägsnades den mångårige ledaren Omar al-Bashir från makten efter utdragna protester mot hans styre. Bashir själv hade tagit över makten i en militärkupp 1989.
- Burkina Faso i Västafrika har haft de mest framgångsrika kupperna, med nio maktövertaganden och en misslyckad kupp. Burkina Faso genomgick två militärkupper år 2022.
- Nigeria blev känt för sina mitärkupper efter självständigheten – hela åtta stycken mellan 1966 och 1993. År 1993 tog general Sani Abacha makten. Sedan 1999 har maktöverföringen i Afrikas folkrikaste nation ändå skett genom demokratiska val.
- Burundis historia har präglats av elva separata kupper, främst drivna av spänningarna mellan hutu- och tutsigrupperna.
- Sierra Leone upplevde tre kupper mellan 1967 och 1968, och ytterligare en år 1971. Mellan 1992 och 1997 genomlevde landet ytterligare fem kuppförsök.
- Ghana har genomlevt åtta kupper på två decennier. Den första var år 1966, och året därpå skedde ett misslyckat kuppförsök då yngre arméofficerare försökte ta över makten.
Militära kupper är tillbaka och en känsla av straffrihet håller på att få fäste
FN:s generalsekreterare António Guterres 2021
Kanske ändå inte en återgång till militärkuppernas ”storhetstid”
Afrikakännaren Görrel Espelund skriver i ett inlägg på Utrikespolitiska institutets webbplats att man trots statistiken inte ändå behöver tro på en återgång till militärkuppernas ”storhetstid”.
Antalet afrikanska ledare som under 2000-talet avgått efter en valförlust, eller som har avgått efter att ha suttit två mandatperioder, är många gånger fler än antalet kuppmakare.
Att säga att demokratin skulle vara på tillbakagång är kanske inte heller korrekt.
Morten Bøås, forskare vid Nupi (Norsk utenrikspolitisk institutt), konstaterar i tidningen Bistandsaktuelt att om man ska kunna tala om en tillbakagång i demokratin måste demokrati som statsskick först ha haft framgång. ”För oss har demokratin ett egenvärde, den har levererat länge, och en demokrati som levererar är troligtvis den bästa styrelseformen som finns”.
Folkets missnöje föder kupper
Det är ofta folkets missnöje som föder kupper, och militären kan använda det som en ursäkt för ett olagligt övertagande av makten.
Det folkliga stödet är viktigt för en fungerande demokrati.
I unga demokratier där makthavarna inte klarar av att visa upp några positiva resultat i form av utveckling, minskad fattigdom och ökad säkerhet har ledningen inte ett folkligt stöd. Medborgarna ser inte då heller demokrati som särskilt värdefullt. De västafrikanska ledarna i Burkina Faso, Mali och Guinea är exempel på detta, skriver Morten Bøås.
Demokrati är inte bara det att folk har rätt att lägga sina röstsedlar i en valurna. Kupper börjar ofta med folkliga protester, skriver Bøås.
Efter militärkuppen i Guinea förklarade kuppledaren att det var den sittande presidentens misskötsel av landet och vägran att avgå som fick militären att agera. Liksom i Mali och Burkina Faso hyllades kuppmakarna där av folket.
I Burkina Faso har missnöjet med regeringen varit stort, och rädsla råder bland invånarna på grund av de massmord som jihadistgrupper utfört. Den jihadistiska konflikten har lett till att 1,5 miljoner människor tvingats fly från sina hem. Där kan militären inge förtroende. I förhållande till den bristande säkerheten blir frågor om demokrati inte lika viktiga.
Statskupp inte en lösning
Statskupper är sällan lösningen på problem, och de riskerar att undergräva den fragila demokrati som många länder försöker bygga upp och förstärka.
Det behövs en förbättring av de socioekonomiska och politiska förhållandena.
Länder på den afrikanska kontinenten påverkas också av den utländska inblandning som kan leda till politisk instabilitet och minskad trygghet – och därmed ökad risk för statskupper.
Källor: BBC, AFP, Reuters, Utrikespolitiska institutet i Sverige