Camillas dotter är brun. När dottern börjar i tredje klass i lågstadiet i en svenskspråkig skola i Helsingfors får hon en ny klasslärare.
Dottern är rädd för läraren. Hon upplever att han gör henne till åtlöje inför klassen om hon inte kan svara på hans frågor eller har gjort läxan på fel sätt.
Det finns elever i klassen som använder n-ord, men skolan informerar inte Camilla om saken. När Camilla frågar varför svarar läraren att orden inte var riktade till hennes dotter.
Camilla heter något annat på riktigt. Hon vill vara anonym av hänsyn till sin dotter, som nu är 13 år gammal. Därför berättar vi inte heller vilken skola det handlar om.'
Ett slag i magen
En dag blir dottern slagen av en klasskamrat.
– Det var under lektionstid då barnen jobbade i olika grupper. Min dotter gick och pratade med kompisarna i en annan grupp. Då sa en pojke n-ordet till henne och en annan pojke slog henne i magen.
Det är dottern som några dagar senare berättar vad som har hänt för sin mamma, Camilla hör inget från skolan. När hon tar kontakt lovar läraren och rektorn reda ut saken.
– Jag hör aldrig mer om saken, säger Camilla.
Det här är bara början till något som blir en tre år lång pina för dottern.
Skolan tycker att läraren inte har gjort något fel
När dottern går i femte klass blir läget värre. Camilla säger till rektorn att dottern behandlas illa på grund av sin hudfärg, både av läraren och av andra elever. Rektorn föreslår att Camillas dotter ska gå till skolpsykologen.
– Skolan tyckte fortfarande inte att läraren har gjort något fel, och att min dotter ska lösa problemet med psykologen.
Cheferna vid sektorn för fostran och utbildning i Helsingfors svarar Camilla i liknande ordalag.
Rektorn sa: ”Vi har ingen rasism i vår skola”
Camilla
– De ville bara att jag ska hålla tyst. Skolverkets chef bad mig ge dem ”arbetsro”, säger Camilla.
Svenska Yle har läst Camillas brevväxling i Wilma-systemet och per epost med skolan och sektorn för fostran och utbildning.
Läraren anser att n-ordet kan användas
Camilla misstänker att hennes dotter blir trakasserad på grund av sin hudfärg. Hon kontaktar en annan familj som har bruna barn i samma skola.
Samma lärare har några år tidigare undervisat barnen i den här familjen. Och de har liknande erfarenheter som Camillas dotter.
Mamman i familjen berättar om en lektion i samhällslära som klassläraren höll när hennes barn gick i femte klass. Camilla återger det hon får höra:
– Klassläraren hade bett eleverna rösta om vilka skällsord som var värst, bland annat n-ordet och ordet hora. Klassläraren ansåg själv att n-ordet inte är det värsta man kan säga. Han röstade för att det kan användas i vissa situationer och fick stöd av en annan lärare som assisterade under lektionen, berättar Camilla.
Mamman och en av ungdomarna i den andra familjen bekräftar till Svenska Yle det som hänt, men vill inte ge en intervju. Vi får veta att läraren ålades att ge en ”korrigerande lektion”, men att han vägrade göra det. I stället höll biträdande rektor den korrigerande lektionen.
Första gången någon tar Camilla på allvar
I början av år 2021 har Camilla fått nog. Hon upplever att varken skolan eller utbildningscheferna gör något för att stoppa trakasserierna mot dottern. Camilla kontaktar Diskrimineringsombudsmannen, som reder ut händelserna i skolan.
– Det var den första platsen man verkligen hörde oss, och tog dotterns upplevelser på allvar.
I skolan blir inget bättre till en början. Camilla upplever att skolan går i försvarsposition och försvarar läraren, och att ingen i skolan försvarar dottern.
– Rektorn förnekade att det fanns ett problem. Allt vi kände och upplevde var fel. Hon sa: ”Vi har ingen rasism här i vår skola.”
Diskrimineringsombudsmannens utredning tar flera månader. Överinspektör Matti Jutila berättar att anmälningar om lärare som diskriminerar kan vara snabbt avklarade, om skolan sätter ner foten och till exempel ger en varning till läraren. Men det gör inte Helsingforsskolan.
Våren 2021 begär Camilla att hennes dotter ska få en ny klasslärare, men skolan säger nej. Chefen för grundläggande utbildning i Helsingfors, Niclas Rönnholm, skriver i maj 2021 till Camilla att varken han eller skolans ledning har ”vetskap om något sådant som skulle orsaka det, att läraren ses som olämplig för uppgiften”.
Diskrimineringsombudsmannen: Vuxna har ett ansvar att ingripa
Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman är med på ett möte med skolans rektor och utbildningscheferna i juni 2021. Diskrimineringsombudsmannen uppmanar grundskolan i Helsingfors att vidta åtgärder för att trygga barnets rätt till en trygg skolgång. Skolan ska se till att flickan inte utsätts för rasistisk mobbning, trakasserier eller diskriminerande behandling av lärare eller andra elever.
Camilla säger att skolan gick i försvarsposition och försvarade läraren. Hur kommenterar du, Kristina Stenman?
– Det kan vara en chock när en sån här utredningsförfrågan kommer. Men jag hoppas att man också ser att det handlar om en situation där ett barn kan hamna i kläm och må väldigt dåligt. De vuxna har ett ansvar att ingripa och se till att situationen förändras.
Det värsta som skedde i skolan
Överinspektör Matti Jutila vid Diskrimineringsombudsmannen säger att det värsta som skedde i skolan var lektionen i samhällslära och omröstningen om olika skällsord. Den lektionen drabbade alltså barn som var äldre än Camillas dotter. Efter lektionen skällde klassläraren ut två av barnen för att de hade berättat om omröstningen för sina föräldrar. Det här kan ses som en motåtgärd, som är förbjuden enligt lag. Att bruka n-ordet är rasistiskt och kan ses som trakasseri enligt diskrimineringslagen,säger Jutila.
Skolan har behandlat alla parter med respekt, objektivt och jämlikt.
Rektorn
Den 1 juni 2023 har diskrimineringslagen blivit strängare. Den skola som inte ingriper när det sker diskriminering eller trakasserier kan fällas för diskriminering. Skolan kan i så fall också bli tvungen att betala gottgörelse till offren.
Camillas dotter får en ny klasslärare
När Camillas dotter börjar i sjätte klass i augusti 2021 kommer hon glad och lättad hem från skolan och berättar att klassen har fått en ny lärare. Diskrimineringsombudsmannen har krävt att staden och skolan ger en redogörelse för sina åtgärder innan månaden är slut.
– Att läraren byttes ut blev en stor förändring till det bättre. Den fientliga stämningen i klassen försvann, säger Camilla.
När den här artikeln skrivs i augusti 2023 arbetar klassläraren fortfarande kvar i Helsingforsskolan, med liknande uppgifter som tidigare. Han vill inte kommentera Camillas berättelse.
Rektorn i skolan svarar anonymt för att skydda Camillas dotters identitet. Hen säger att skolan har ”behandlat alla parter med respekt, objektivt och jämlikt”.
Camilla berättar att hennes dotter blev sämre behandlad av läraren. Hon fick sämre betyg. Redde ni ut det här?
– Det redde vi ut på skolan. Det fanns den här utmaningen att flera elever behövde mera hjälp.
Rektorn berättar att man anställde mer personal för att stödja inlärningen och den sociala tryggheten. Det här var en av åtgärderna man vidtog efter diskrimineringsombudsmannens utredning.
”Skolan har nu bättre beredskap än tidigare”
Niclas Rönnholm är chef för den grundläggande utbildningen i Helsingfors. Han säger att skolan hade gjort en hel del för att försöka lösa situationen redan före diskrimineringsombudsmannens utredning.
Men Diskrimineringsombudsmannen rekommenderade en lång rad åtgärder i skolan för att trygga barnets rätt till en trygg skolgång och för att hon inte ska utsättas för diskriminering av lärare eller elever.
– Vad som exakt gjordes på skolnivå kan jag inte uttala mig om. Jag har försäkrat mig om att alla handlingsplaner och styrdokument har uppdaterats, så att skolan nu har bättre beredskap att förebygga och ingripa.
Klassläraren i fråga hade under en lektion sagt att n-ordet kan användas i vissa situationer.
– Det är fel, n-ordet ska inte användas i skolan.
Camillas dotter fick aldrig någon ursäkt
Camillas dotter byter skola hösten 2022 när hon börjar i sjuan. Hon är nu en gladare och öppnare flicka, berättar Camilla.
– I sin nya skola blir hon äntligen behandlad som en människa, inte stämplad för sin hudfärg, säger Camilla.
Hon hade önskat en ursäkt från skolan efter Diskrimineringsombudsmannens utredning.
– Ingen bad min dotter om ursäkt. Vi hade önskat att skolan skulle ha sagt: ”Vi har gjort fel. Förlåt, vi ska bli bättre”. Nu sopar man allting under mattan, man säger ”det här är utrett och nu fortsätter vi framåt”. Det är som om ingenting allvarligt har hänt.
